Min intervention

Jag är tillbaka i Sverige med en stor brist på sömn. Medan jag samlar mina tankar om den gångna veckan, lägger jag upp mitt tal som jag höll på förhandlingarna om Artikel 6 i lördags. Enjoy! :) 

--------------------------------------

"My name is Cecilia and I’m speaking on behalf of YOUNGO, the youth constituency. I’m not only a youth, but also a girl guide and a climate scientist. I wouldn’t be here today, as part of the solution to tackling climate change, without both non-formal and formal education.

Thank you for giving us the opportunity to be part of the Article 6 negotiations. Youth participation in these negotiations is essential, you are negotiating our We would like thank the parties that have engaged with us during the last few days, in working together we can create a stronger and more resilient Article 6. A young person, a young woman even, equipped with the right skills has the power to protect their family, their futures and their livelihoods from the reality of a changing climate. Article 6 takes us a step closer to creating a society who knows what to expect and how to cope, with an understanding of the impact of their behaviors.

We ask all parties here today to cooperate and work together to finalize the Doha work program that you are proud of. Article 6 will not achieve this aim without mechanisms to ensure accountability and transparency in the text. National focal points create a vehicle to ensure Article 6’s implementation.  By including the provision of sufficient reporting on their actions it will allow us to a have a clear picture of what is going on, showing opportunities for us to fill the gaps.

In 2011 39 million 558 hundred thousand children were born. If we use these figures this suggests that 1 billion 116 million 464 hundred thousand children will be born during the 8 year Doha work program. In the interest of safeguarding the futures of these children we must make progress today. There is no other option.

Right now I’m afraid the jury is still out on whether you will get an A in Article 6. For the time being we will be giving you a B for good behavior. Today, yes today, when the work program is finalized the real work begins. We need you to believe in Article 6. Whilst you are out here in Doha, speak to your colleagues, engage with them and begin establishing how what you have decided here today is going to look like on the ground. You are not only accountable to the youth here at the UNFCCC but to everyone at home in your own countries. We entrust you with the responsibility to get this done, please be part of the solution. We will be there working alongside with you."

Written together with Bronwyn Hughes, Harriet Thew and Camilla Born

Hårt arbete

Tisdag blev en lång dag på konferenscentret. Direkt efter YOUNGOs möte på morgonen, gick vi vidare till förhandlingar om Artikel 6 som började igår. På morgonen fick vi veta att mötet skulle hållas bakom stängda dörrar, vilket vi naturligtvis inte var glada över och dessutom förstod vi inte varför. Eftersom A6 är direkt kopplad till barn och unga, så både vi ha en naturlig plats på förhandlingarna.

Vi bestämde oss för att samla så många unga som möjligt utanför salen, bara för att visa att vi verkligen bryr oss och att det här är viktigt för oss. Vi satt och väntade utanför när ordförande kom förbi. Vi frågade om det var möjligt för oss stt få vara med på mötet och det fick vi! Vi fick till och med en möjlighet att göra ett uttalande. Vi skrev snabbt ihop ett tal som Bronwyn från WAGGGS höll, en stund in i förhandlingarna. Även CAN, som också representerar allmänheten fick göra ett utlåtande.

Vi var väldigt tydliga med att A6 måste bli ett starkare dokument där länder faktiskt visar att de tar ansvar för utbilda, träna och sprida budskapet om klimatförändringarna. Det bästa hade naturligtvis varit om det blev lagligt bindande. Vi vill även att framgångarnaska kunna vara mätbara på något sätt, och framförallt behövs det en stor investering i detta!

På mötet kunde man verkligen känna spänningarna mellan länderna! På ena sidan satt EU, USA och Japan, som inte vill spendera pengar på detta. På andra sidan satt utvecklingsländer som alla i Afrika som ber om hjälp med finansiering till detta. Innan mötet började stod att G77 länder i en ring och diskuterade vad de vill tillsammans.

Igår var första gången som vi såg den nya texten och de skiljer sog lite från den text som gruppen jobbade med på ett möte i Bonn i våras. Den nya texten är ett förslagfrån Dominikanska Republiken och EU verkade inte så glad över resultatet. Vi är inte heller så glada, eftersom de har tagit bort allt som har med finansiering att göra.

Under hela mötet undvek förhandlarna att faktiskt diskutera innehållet, precis som om de vore rädda för vilken diskussion det skulle kunna bli. Det gick t.o.m så långt att USA frågade en tramsigt fråga om hur sekreteriatet jobbar med A6. Jag är säker på att de alla har ganska bra koll på det.

Detta gav oss i alla fall lite tid till att gå igenom den nya texten och resten av dagen spenderade jag och Bron med att jämföra med texten från Bonn. Nu måste vi bara ta ställning till det och komma fram till vad det verkligen betyder för oss.

Jag hade en liten paus i pappersarbetet när jag fick möjlighet att träffa den svenska delegationen från vår regering. Även andra svenska ungdomsförbund och organsiationer var med på detta. Det blev ett ganska informellt möte där vår klimatambassör egentligen inte berättade så mycket. Än så länge har det intehänt något intressant och Sverige verkar inte kunna ha någon inverkad heller, eftersom vi bara står bakom EU. Ärligt talat så förstår jag inte varför de har tagit hit 43 personer, om de inte kan tänka sig att faktiskt jobba lite! Jag fick i alla fall reda på vet som var expert på A6 från Sverige, men han är inte på plats i Doha.

Jag är faktiskt ganska glad över att representera en global organisation och inte fokucera på den svenska politiken, som känns helt meningslöst just nu... dock är FN processerna också väldigt tröga och komplicerade. En spännande utmaning!

Första dagen på COP18

Efter alla förberedelser, mail och skypemöten har vi äntligen kommit fram till starten av den här otroligt viktiga konferensen. Tyvärr fick bara en person från alla ungdomsorganisationer vara med på öppningscermonin av konferensen. En man från den nya organisationen Arab Youth Climate Movement (AYCM) var vald, vilket var ganska coolt.

Under tiden hade vi morgonmöte med YOUNGO och gick igenom dagen ur ett ungdomsperspektiv, annonserade kommande möten, aktioner och interventions. Efter det gick jag på ett möte med tcktcktck där Kelly Riggs pratade om vad som var det kritiska på den här konferensen. Hon ville koncentera sig på den nya Obama delegationen och pusha dem att göra något nu när de har chansen. Vi diskutera också det faktum att det nog är i princip omöjligt att påverka EU för deras ministrar har redan bestämt sig hemifrån om att inte sätta upp några som helst ambitiösa mål för att sänka utsläppen till 2020...

Vidare skulle jag ha gått på ett side events om mål pre-och post 2020, men salen var ändrad så jag hamnade på ett seminarium om Qatar Fundation. De gör massa coola grejer för att utbilda den nya generationen i att tänka miljövänligt och hållbart, men i grund och botten kommer ju pengarna fortfarande från staten, dvs. oljan.. Tufft läge.

Jag var med på sista halvtimmen av 2020 paneldebatten och fick höra en kvinna som var tydlig med att politikerna behöver ännu mer press från allmänheten. EU känner definitivt inte tillräckligt med press! Hon hävdade också att NGOs kan göra mer för att kräva en förändring, istället för att föreslå saker som det är en större sannolikhet för att gå igenom.

Jag håller inte med henne. Det är hur många organisationer här som helst och vi försöker allihopa påverka på olika sätt. Men någonstans måste man bygga upp ett förtroende innan man kan föreslå stora förändringar. Dessutom är det psykologiskt jobbigt att lobba för något som med största sannolikhet ingen kommer lyssna på. Då måste man också ha några punkter på agenda som är lättare att få igenom.

En av dem är Artikel 6, som vi i WAGGGS har jobbat ganska mycket med. Den handlar om utbildning, deltagande och att göra allmänheten uppmärksammad på klimatförändringarna. Vi har skrivit mer om den på WAGGGS blog.

Vi hade ett möte om detta strax före lunch igår och gick igenom vilka personer vi behövde lobba, vilka dokument som behövds skrivas och vilken kunskap som vi saknar. På eftermiddagen öppnade SBI sina förhandlingarna och Artikel 6 kom upp. Då var det faktiskt 3 länder som talade för hur viktig den här artikeln är och ett av länderna träffade vi på bussen häromdagen! :) Det var ganska coolt för de gjorde inte samma sak på andra stora punkter såsom KP.

Igår hade vi även äran att träffa Christina Figueres som är generalsekreterare för UNFCCC. Hon satt ner i en ring med alla oss unga och berättade vilket otroligt bra och viktigt jobb vi gör. Vi hade också möjlighet att ställa några frågor till henne. Alltid inspirerande!

Vi har även satt upp en monter i utställningsområdet, där vi kan stå och hänga om vi vill. Det blev en lång första dag, men jag är nöjd. Det är kul att höra personer som faktiskt pratar om sådant som jag bara har läst om innan!

Christiana Figueres together with Bronwyn and Harriet from WAGGGS 

Ungas röst

Nu är förberedelserna över och allvaret börjar. Detta skrev jag när jag satt på bussen på väg till konferensen i morse.

Vi har haft ytterligare 2 dagar tillsammans med de andra ungdomsorganisationerna för att prata om gemensamma mål, aktioner, events och interventions. Det är väldigt roligt att träffa andra som också är minst lika intresserade av att föra fram de ungas röst och se till så denna konferensen leder till något bra för oss alla.

I lördags sprang jag runt som en galning för att försöka gå på så många workshops som möjligt, men tyvärr misslyckades jag. Jag gick på en snabbkurs i hur UNFCCC fungerar, men den var faktiskt alldeles för enkel. Vi är väl förbereda och kan redan grunderna, så jag skulle ha gått på en mer avancerad kurs.. istället sprang jag upp till en presentation om hur man kommunicerar vetenskapen på bästa sätt. Jag lyckades inte se så mycket av den, men jag fick i alla fall hennes ppt-presentation efteråt.

Nästa workshop om kommunikation blev inställd och istället var jag med på strategimöte om hur alla unga ska organisera sig. De som höll i den vill iprincip att vi skulle starta något som redan existerar - YOUNGO, som är en erkänd constituency av FN. Vi har redan representanter som har direkt kontakt med sekreteriatet och vi har möte varje morgon för att diskutera vad vi kan göra tillsammans. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen.

Det var tyvärr lite frustrerande när jag insåg att vissa inte har koll på vad som har hänt tidigare och försöker föreslå samma saker igen. Då kommer vi inte framåt, istället står vi och trampar på samma ställe. Lite av anledningen varför de ville ha något nytt nu var nog också för att deras aktioner inte har blivit godkända..

Dagen avslutades ändå ganska bra med en diskussion om hur man ställer de bästa frågorna till våra förhandlare, oavsett om man träffar dem i hissen eller har möjlighet att fråga en panel. Denna diskussionen fortsatte igår morse, då vi stannade kvar på vårt hotell och tränade på att föra fram vårt budskap under en minut. En riktig utmaning!

Igår eftermiddag fortsatte COY med en presentation av hur YOUNGO fungerar. Det är en väldigt horisontell organisation och mycket av diskussionerna pågår i olika google groups, så alla kan se. Vi kommer ha möte varje morgon i YOUNGO spokes council. Min organisation har ett väldigt bra rykte där och vi är mycket aktiva i olika arbetsgrupper. Vi ska försöka få några av de andra ungdomsorganisationerna med på våra förslag och aktioner. Kommer bli spännande!

Annars kommer vi lobba för alla unga kvinnor runt om i världen som är både är mest påverkade av klimatförändringarna, men också en del av lösningen till världens problem! Vi jobbar med både formell och icke-formell undervisning om klimatet på olika sätt.

Vi vill också se att konferensen i Doha kommer överens om ambitiösa mål för hur vi ska minska världens utsläpp och att alla länder är med på detta, både genom Kyotoprotokoll 2 men också en längre plan som blir bindande genom lagen.

Idag blir det en invigning med flera tal från olika nyckelpersoner och stater. Det kommer även vara en del intressanta side events som jag kan berätta mer om senare. Vi ska också sätta upp vår monter och planera fler aktioner och kampanjer.

To be continued...

Förberedelser & COY8

Okej, det här ger mig en chans att sammanfatta de senaste dagarna. Sedan jag landade i onsdags kväll så har det varit ett späckat schema från morgon till kväll! Ni som följer mig på twitter har fått lite hum om vad som händer. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara upplevelsen av att vara i Doha, Qatar, men jag ska istället försöka sammanfatta allt, för annars kommer ingen läsa detta.

Onsdag kväll var en relativt lugn kväll eftersom endast hälften av tjejerna från vår delegation var på plats. Två tjejer från England, två tjejer från Australien samt två tjejer från Skandinavien (inklusive mig själv). Vi bor på ett väldigt flott hotell med pool på taket och utsikt över hela downtown area på andra sidan bukten. Detta är verkligen inte något som man är van vid som scout, då vi ofta bor på hostels eller scoutlokaler. Men i Qatar är standarden väldigt hög och lyxig överallt. Det känns lite som att vara tillbaka i Las Vegas. Dekorationer är gjorda så att man tror att man är utomhus och inomhus på samma gång, glas överallt och massa lampor.

Runt om i staden finns stora skyltar och reklam för FNs klimatkonferens, vilken är riktigt häftigt! Man märker att något stor är på gång att hända och befolkningen har t.o.m blivit varnade att det kommer vara sjukt mycket trafik på söndag och måndag. Med tanke på att här bara bor typ 2 miljoner människor i landet och konferensen lockar ca 20 000 personer till Qatar, så kommer det definitivt märkas att staden är invaderad av internationella från hela världen.

***

Igår anlände resten av vår delegation från England, Kanada, Sri Lanka, Libanon och Zambia! Nu är alla tjejer samlade och tillsammans kommer vi göra skillnad! Vi består av tre team som jobbar med Kommunikation, Aktioner och Policy. Som en del av policy gruppen har jag varit med och tagit fram våra key messages som vi kommer lobba för på konferensen. Dels vill vi verkligen att det andra Kyotoprotokollet blir verklighet, samtidigt som det behövs ytterligare en plan för en gemensam överenskommelse som faktiskt är lagstiftad om hur vi ska minska våra utsläpp i framtiden för att komma ner till 350ppm CO2 igen! Vi vill också få fram vårt budskap om att unga kvinnor är en del av framtiden och en del av lösningen. Vi jobbar redan idag med detta inom scoutrörelsen, då vi använder informell undervisning och lärande.

Jag blev verkligen grymt imponerad av vad de andra tjejerna i delegationen gör på hemmaplan! De har så många idéer och projekt på gång! Jag blev så inspirerade och vill definitivt göra något liknande i vår organisation och implementera det i vårt scoutprogram när jag kommer hem. Dessutom insåg jag att vi har gjort en del i mina olika grupper utan att jag har tänkt på att de är kopplade till miljö-och klimatfrågor :)

Idag fick vi också äntligen träffa alla de andra ungdomsorganisationerna som är här för att påverka förhandlingarna på COP18. Under ca tre dagar kommer vi arrangera workshops och seminarier för/med varandra som allt har att göra med klimatet och klimatförändringar och vad vi vill göra tillsammans. Vi skapar samarbeten och möten under Conference of Youth (COY8), med deltagare från hela världen! Vi gör mer på dessa dagarna än vad förhandlarna klarar av på 2 veckor...

***

Igår kväll var vi ute och åt med två libanesiska scouttjejer som bor här i Qatar och de berättade lite mer om vad vi måste tänka på när vi är här. Förutom saker som att vi måste klä oss propert, så måste vi även tänka på att inte svära, inte ha någon form av fysiskt kontakt offentligt och inte prata om religion eller politik, vilken kan bli svårt med tanke på varför vi är här...

Personerna som bor här lever väldigt lyxigt och behöver inte ens jobba för att de är så rika från oljan och naturgasen. Istället kommer det massa människor från andra länder, t.e.x Philippinerna, Indien, Sudan och Libanon för att jobba här. De driver allt, medan Qatari folk kan röka vattenpipa hela dagarna.. dock är de inte tillåtna att dricka alkohol. Om de vill göra det, så får de åka till Bahrain på semester :) Fredag är helgdag i Qatar och ikväll var vi inne i den central dalarna av stan för att handla mat. Det var väldigt tomt på folk runt om i stan, men inne på köpcentret var det proppfullt!

Vill man läsa mer om vad vi gör så kan man följa oss på vår WAGGGS blog.
Jag uppdaterar snart igen!

Mot Doha!

Då är jag äntligen på väg mot Doha, Qatar! Efter månader av förberedelser känns det nästan lite overkligt att sitta på flygplatsen och vänta på att få boarda med Qatar Airways. Det är med lite skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot de här 10 dagarna som jag kommer tillbringa där nere.  Dels så försöker jag vara lite realistisk och funderar verkligen på vad de här klimatförhandlingar kommer leda till. Samtidigt är jag väldigt taggad och ska försöka göra allt jag kan för att få förhandlarna att lyssna på oss!

Jag sitter egentligen på flera stolar. Dels så representerar jag en stor ungdomsorganisation med 10 miljoner medlemmar runt om i världen och jag ska verkligen försöka tala för alla dessa flickor och unga kvinnor. Dels är jag övertygad om att min bakgrund som meteorolog och doktorand inom klimatforskning också kommer ha betydelse. Jag ska försöka hjälpa delegationen med alla vetenskapliga frågor, även om jag tycker att vetenskapen är väldigt tydlig i det här skedet. Jag hoppas  att jag kommer få möjlighet att observera hur kommunikationen mellan forskare och beslutsfattare sker på den här nivån. Jag vill verkligen förstår varför det här verkar vara en väldigt trög process ibland.

Förutom mina förhoppningar inför konferensen kommer det bli väldigt spännande och intressant att komma till ett land som jag nog aldrig hade rest till, om det inte vore för konferensen. Det kommer bli en kulturchock på hög nivå! Inte nog med att jag har letat fram mina långa kjolar och klänningar och tunna tröjor som jag måste bära i ett 30° varmt ökenland, men det finns så många regler och rättigheter som jag också måste komma ihåg! Som kvinna blir det en extra utmaning. Men det kan jag förhoppningsvis berätta mer om när jag är på plats.

Nu flyger vi! Hörs snart igen.

APECS Workshop

... on field based research methods and project design.

APECS Sweden organized a workshop two weeks ago here in Stockholm about field work in polar regions. I hope that I will be able to participate in an expedition to the polar regions sometime in the future. But no matter what, it is interesting to listen to other's experiences and advice - all the way "From Idea to Publication".

One thing that I thought about a lot was the scientific method. The classical way is to go from a hypothesis or theory about something and then design an experiment based on what you predict or deduce, to test your idea. But today, many times it's the other way around. You have an experiment, and from that you try to find a hypothesis and test it. Which way is the best?

Anyway. A successful field campaign depends on a lot of things. First, you need to formulate your research question and also ask yourself what you need in order to investigate that.

1) Formulate your research question
2) Answer the questions:

• what do I need?
• what data can I feasibly gather?
• what limitations do my data have?
• which (if any) statistical test should I use?

3) Practice at home and test run everything.
4) Talk to experienced people.
5) If possible, plan your campaign to answer several hypothesis.

These are all good advice, I think. I wonder if all research project leaders have this approach? I'm sure there are several method on how to do this, but the result might be the same.

We also saw some presentations with more technical information. Thing that you might think about every day in front of your computer, but you never talk about them. For example, different data types:

• Nominal/categorical - descriptive (large, small, warm, cold)
• Ordinal/Rank - comparable (median, percentile)
• Interval/Scale - ex. temperature (mean, std, corr)
• Ratio - mass, length, time

There was also a discussion about Pseudo-replication, when individual replicates within a group are not independent. It's often unavoidable in practical research. But we should not pool replicates (temporal or spacial) prior to analysis.

Another thing to think about when doing field research is the scale. All spacial studies need to choose an appropriate scale and try to keep all the input variables at the same scale.

We also need to avoid Spacial Autocorrelation, where sites close to each other will be more alike than sites further away from each other. If you don't know anything about an area it is probably best to make a random distribution of your measurements. Remember, there is a difference between accuracy and precision.

A useful presentation was about logistics, equipment and safety in the field. This reminded me a lot about all the things that we had to think about during the course on Svalbard, earlier this year. In polar research, you can't really separate between science and logistics, because everything is dependent on each other.

First, you have your personal goals, then you have your scientific goals and equipment. On the other side you have the cold and harsh nature. Between the science and the nature, you have logistics and that can be divided into three things; comfort, environment and safety.

The comfort is usually your responsibility and it includes transportation, sleep, eat, toilette & hygiene, communication, personal equipment, social & free time. Tips and tricks are;

• plan one box at a time
• think is systems
• don't forget spares and repairs
• something falling between the boxes?
• check for duplicates

There are a lot of things to think about when you talk about safety:

• 1st Aid equipment
• Safety equipment for the area - Avalanches, sea ice, cold weather
• Training/Education for handle field environment e.g. glaciers
• Ice information & trip plans
• Protection - polar bears - rifle, signal gun, dogs
• Spares and repaires  

The scientific planning is also very long and it is important that everyone know what to do when you are out on the field. Some things to think about when doing this;

• Plan for 120% field work
• Define 100% and enjoy the bonus
• Do your priorities early and discuss them!
• If there are several projects going on - discuss the differences
• Don't be disappointed with 30%...
• Plan enough time
• Have a group leader and a trip plan
• Functional test of equipment - computability with other things?
• Don't forget the emotional stress!
• Try to keep daily or weekly routines
• Take care of each other
• The difference between good & bad management will have an influence on the group energy!

More key points and general tips:

• Field work is time consuming
• Structure your work
• Plan is systems
• Delegate the work
• Rank your asssistants
• Prepare for the worst
• Don't forget small issues
• Prepare yourself for physical work!
• HAVE FUN!

Before going:

• Bring spares and repairs (again!)
• Start packing in field-ready containers as early as possible
• Don't forget office supplies
• Don't forget normal lab-equipment (plastic bags, markers, etc..)
• Pack personal belongings
• Notify people that you will be away!
• Write checklists! Numbers on a items.
• Safety equipment before and after the expedition?

This is a very good suggestion (from my experience working with field data, sometimes you wonder what happened on a specific day): Write down as much as possible during the expedition! Try to finish the cruise report already on the ship. Keep a research diary! Also very good to do in your office...

The last part was about Data Processing - what do you do with all the data that you've now got? Well, it's really important to organize it! Instead of having many different directories named "new", "newest",  "old" or "final version 1", final version 2" and so on... there are better ways!

There are two things that you can organize your data after: source or project. For example;
data-o: original data
data-der: derived data using general conversions (format change, average...)
data-res: research results data, for specific questions or projects

This was very useful for me because my directories can be quite messy sometimes. However, I do have the routine to sort them out every now and then... but it would of course be better if everything was nicely sorted from the beginning.

Some key notes here are:

• script everything - it is likely that you need to do things severals times
• choose tools wisely - the chose is likely to become permanent
• think about open source options for data processing

It was a really nice workshop at the Royal Academy and it was also nice to see so many young polar scientists from all over Sweden. I hope people will keep coming to the Swedish APECS meetings.

the most important point that I will remember from this workshop: 

organize your data and keep a research diary.

COP 18 & WAGGGS

Nu är det officiellt! Jag har fått äran att följa med WAGGGS som en av deras delegater på COP18, UN Climate Change Conference i Doha, Qatar nu i November/December 2012. Jag är väldigt glad för denna möjligheten och det ska bli både kul och intressant att få kombinera två av mina största intressen; klimatet och scouting.

Till vardags är jag ju doktorand inom klimatforskning på Stockholms Universitet och mitt mål är att bli en självständig forskare samt att kunna vara med och påverka där det gör skillnad. Just nu ligger mitt fokus i Arktis, där jag studerar meteorologin i atmosfärens nedersta skikt.

Under konferensen kommer jag att lära mig mer om hur de internationella klimatförhandlingar går till, samtidigt som jag får möjlighet att påverka besluten genom att representera en av världens största ungdomsorganisationer. Frågorna som diskuteras på dessa konferenser kommer påverka framtidens barn och ungdomar. Därför känns det väldigt viktigt att vi deltar aktivt i debatten och jag är övertygad om att vi kan göra en skillnad. Mitt deltagande sker i samverkan med WAGGGS delegater från hela världen, såväl som i dialog med världens största aktörer inom klimatområdet.

Jag tror att den här upplevelsen kommer att hjälpa mig att förstå vad som ibland saknas i både förståelse och kunskap mellan forskare och beslutsfattare. När jag kommer hem, kommer jag förhoppningsvis kunna använda mina nya erfarenheter i både min forskarutbildning och i scoutverksamheten – såväl på ett lokalt plan där jag är ledare för yngre scouter, som på nationell nivå då jag kommer att dela med mig av mina erfarenheter till fler.

Som så många andra har jag varit scout sedan jag började skolan. Förutom ett kortare uppehåll när jag var utbytesstudent i USA har jag varit aktiv hela tiden på både lokal, regional och nationell nivå. Jag växte upp i en skånsk kår, där jag gick från bäver till rover och var till sist både avdelningsledare och kårordförande. När mitt arbete senare tog mig till huvudstaden tog jag kontakt med en ny kår, där jag idag försöker hjälpa till med äventyrarna så mycket jag kan. Jag har internationella scouterfarenheter från Roverway i Portugal, World Scout Moot i Taiwan, Explorer Belt i Ungern och nu senast som ansvarig ledare för Upptäcktsfärd Norden i Danmark och på Färöarna.

Jag ser fram emot några väldigt händelserika och intensiva veckor i Doha och jag kommer göra allt jag kan för sprida min erfarenheter vidare. Förutom här, kan ni också följa mig på twitter (@ceciliawess) och på Scouternas internationella blogg.

An Inconvenient Truth

Igår arrangerade Ingenjörer för Miljön en pubafton som de kallar för Miljöl, här i Stockholm. Inbjuden var David S. Miller från The Climate Reality Project, grundat av nobelpristagare Al Gore. David är själv tränad av Al Gore och andra, om klimatförändringarna, och gav en presentation som liknande den som Al Gore själv gör i filmen An Inconvenient Truth. David har även deltagit på COP-möten och verkar vara väl insatt i bland annat världens energifrågor.

Presentationen börjar med samma bild av jorden som Al Gore's gör och förutom några nya resultat från bland annat forskare James Hansen från NASA, så var presentationen väldigt lik sådana som jag har sett tidigare. Det är väl alltid bra att få en uppfräschning av teorin och lite nya resultat, men ska jag vara ärlig så hade jag hellre sett en klimatforskare som presenterade teorin om växthuseffekten och resultat från den senaste forskningen.

All heder till David som gör en bra jobb med att presentera allt från hur jordens klimatsystem fungerar till konsekvenser och lösningar. Det är inte många personer som kan tala lika bra om alla dessa steg. Dock, är det tyvärr ofta så att forskningen förenklas lite för mycket och det gör ont i mitt forskningshjärta när personer använder statistik som jag verkligen undrar var det kommer ifrån. Jag är helt övertygad av att de flesta människorna skulle förstå problematiken även om vissa detaljer förklarades lite mer.

Missförstå mig inte. Idag finns det inget annat sätt att förklara den klimatförändringen som sker, utan att ta med den mänskliga påverkningen. Det kommer också fler och fler resultat som går i riktningen att förändringar som vi nu ser, skulle kunna vara ett resultat av den globala uppvärmningen. Men bara för det, så behöver vi inte ta i och förenkla. Klimatsystemet är komplicerat och vädersystemet är kaotiskt, så är det.

Då gillade jag mer den diskussionen som kom efteråt, om lösningar och möjligheter bland annat inom energisektorn. Eftersom många i lokalen, inklusive talaren själv, var ingenjörer så var det ju ganska naturligt att diskussionen övergick till handla om framtidens hållbara system. Detta är något som jag vet ganska lite om just nu, men skulle gärna vilja lära mig mer om i framtiden.

Överlag var det en trevlig kväll och det är alltid kul att träffa andra personer som har samma intressen för ett hållbart samhälle. För även om vi forskare i framtiden kanske hittar andra faktorer som också påverkar vårt klimatsystem, så är en sak säker: Vi har bara en planet och det gäller att ta om den för att säkerställa en framtid för kommande generationer.

International Polar Year Conference

Efter några väldigt intensiva veckor på jobbet tänkte jag försöka sammanfatta allt som hände under konferensen i Montréal samt tillhörande workshops.

Career Development Workshop: From knowledge to Careers
Konferensen började med en 2-dagars workshop, anordnad av APECS (Association of Polar Early Careers Scientists). Workshopen bestod av flera seminarier om bland annat Outreach, non-Academic Careers, Proposal Writing och Management.

Målet med workshopen var att hjälpa tidiga forskare att utveckla nödvändiga färdigheter eller kunskaper som kan vara bra att ha när man ska jobba i internationella grupper och/eller med  polarforskningsområden. Tyvärr var inte workshopen inte så interaktiv, utan bestod mest av föreläsningar... och inte så mycket diskussioner. Detta trots att man gång på gång blev påmind om hur viktigt det är att nätverka. Jag var ändå ganska nöjd med helgen och om inte annat så fick jag i alla fall några nya kontakter och möjligheten att delta på ett IASC gruppmöten.

Här är några punkter som jag tog med mig från de olika seminarierna. 

• människor lever i utsatta och utmanande miljöer i Arktis, en stor skillnad från resten av världen!
• kunskap kan berätta hur du gör för att utveckla miljön, utan att förstöra naturen
• Politik = freden mellan problem och lösning (vet inte om jag håller med alltid...)
• Det kommer alltid finnas behov för bevisbaserad kunskap i den allmänna debatten
• Relevant information måst nå debatten för man ska kunna göra bra beslut.
• Det finns ett behov av en "translation function", så befolkningen kan förstå forskningen
• Det finns en stor skillnad i tidsskala - politiker tänker kortsiktigt (mandat), medan forskare tänker långsiktigt!
• Samhällets behov måste influera din forskning - men samtidigt måste det vara forskning me hög kvalitet!
• Vilken sort information krävs för att göra bra beslut? Det borde finnas en stolthet i att göra beslut baserad på ny kunskap och fakta från forskningen.
• Pre-reviewed science = den bästa vetenskapen som politiker kan få!

IASC Atmospheric Science Working Group Meeting
IASC är en internationell organisation som står för International Arctic Science Committee och inom organisationen finns det flera arbetsgrupper såsom Terrestial, Marine, Cryosphere, Atmosphere och Social & Human. Alla dessa grupperna hade möten under IPY-konferensen.

Jag är väldigt tacksam för att jag fick möjligheten att närvara vid atmosfärgruppens sammanträde och det var intressant att få vara med och lyssna när mer erfarna forskare har diskussioner om framtidens forskningsprojekt. Det nämndes även flera gånger, vikten av att blanda in yngre forskare i gruppens planer och visioner. Vi fick ställa flera frågor och även komma med synpunkter, men det hierarkiska universitetsvärlden som finns i flera länder märkes fortfarande tydligt... Dessutom lade jag märke till att det var väldigt få kvinnor i kommittén.

Jag fick intrycket av att framtidens projekt handlar mycket om att öka antalet atmosfäriska observationer i Arktis, både i form av kampanjer med hjälp av forskningsfartyg och mer långsiktiga stationer på land eller bojar. Över det Arktiska Havet finns det egentligen bara data från ett fåtal expeditioner, varav bara en av dem var över ett helt år. Det är för lite om vi ska kunna lära oss något mer om det arktiska klimatet och hur atmosfären är kopplad till resten av systemet.

Just nu är den huvudsakliga vetenskapliga frågan (som driver alla andra) den minskande havsisen och hur detta påverkar andra delar av systemet, både regionalt, men även globalt. Denna frågan återkom även senare under konferensen, såklart. Vi måste få en bättre förståelse för var det är för processer som driver den ändringen som vi ser i Arktis, samt vilka processer som samverkar tillsammans.

jag fick även lära mig lite mer om alla de olika forskningsprojekten som är på gång eller redan görs i Arktis. Bland annat finns det även ett intresse av att förbättra vädermodellerna för Arktis, inte bara klimatmodellerna... detta eftersom vi kommer se en ökning av trafik i detta området, både kommersiellt och forskningsmässigt. Då är det viktigt att ha bra väderprognoser tillgängliga.

Till sist fick jag även veta lite mer om diverse möten, workshops och konferenser som händer under året. Om man bara har finansiering och tid, så skulle man kunna på allt möjligt. Men det gäller att hitta en balans mellan att åka på möten och diskutera vetenskap och nätverka och att jobba hemma och faktiskt producera ny vetenskap.

IPY Conference 2012
During 5 days in the end of April, 3000 people gathered in Montreal to discuss polar science, both natural science, social science, politics and journalists. There were many many parallel sessions, so unfortunately I couldn't see them all. Instead I focused on the atmospheric science, with some influence of oceanography, remote sensing and climate in general. I will try and summarized some of the points made during the talks that I visited. However, this is only my interpretation and view of the conference.

• The gobal polar connections is something that we have to work on. Reasons and consequences of the changes comes from the whole world - Bob Corell
• The thermodynamic momentum in the climate system is the reason why we are already in a difficult situation - Bob Corell
• As a mean over the whole region, Arctic suffers >2 times more then the global average (climate change)! - Bob Corell
• Some islands already experience 1-2 m sea level rise, since the ocean is not evenly spread over the planet! - Bob Corell
• Energy, population, economy, climate change & impacts are all connected.
• The mystery of the sea ice loss can either be explain by the preconditioning (thickness & age), the winds, transport, warm air, clouds or the cloud-albedo effect - Don Perovich
• They all did it, together. 70% due to thermodynamics and 30 & due to dynamics - Don Perovich
• The surface energy balance is needed to explain the Arctic Amplification...
• The longwave radiation is different between sites in the Arctic during the summer, but similar during other seasons (clouds?) - Shupe
• The radiatively properties of clouds are strongly coupled with the presence of liquid water.
• Factors changing the albedo: cloud fraction, cloud height, effective radius, phase, optical depth - X. Wang
• Clouds have a damping effect on the surface temperature - X. Wang
• By using MODIS for clear-sky conditions it's possible to estimate the surface albedo in the Arctic - Radkevich

Arctic mini Workshop

Last week we had a full day at our department focusing on Arctic atmospheric research. 3 guest speakers were invited as well as people from the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI). We all have an interest in knowing more about the climate system in the Arctic and especially about the recent warming.

The first talk was by Jennifer Kay from the National Center for Atmospheric Research (NCAR), USA. She gave a really nice presentation. I really liked her summary on what is causing the warming the Arctic and what might be causing the Arctic Amplification, because there is a difference!

Already in the 1980's, the early models showed an increased surface warming in the Arctic, when the global climate changed. For example, the paper by Manabe & Stouffer (1980) where they first popularized the phrase “polar amplification”.

Kay also talked about her paper with Gettelman (2009), where they tried to investigate the cloud response to a change in the sea ice cover in the Arctic. Since I am a cloud person, this of course made me interested :) Using satellite data, they found out that the change was not so significant in the summer, but more in the autumn. However, the satellite data is somewhat restricted and have problems detecting the low clouds. From the observations I'm studying, we can see that there is a lot of low clouds during the Arctic summer, at least during 40 days in 2008.

Kay did a summary of the different processes and feedbacks that are both causing and not causing the Arctic Amplification:

Processes contributing to Arctic Amplification:

• surface albedo feedback
• Planck feedback
• lapse rate feedback
• ocean heat transport

Processes NOT contributing to Arctic Amplification:

• greenhouse gas forcing
• water vapor feedback

Note! These processes are still causing surface warming in the Arctic, but not the Amplification. Then there are some features and processes that are still debated:

• Clouds
• Atmospheric heat transport

and the question is, which one is the most important one?


This subject is very complicated and as Kay continued her presentation, showing results from different climate models, trying to rule out different parameters I realized that is difficult to distinguish between these processes, because everything is connected. For example, looking at clouds the shortwave radiation (SW) feedback might not be guilty to the amplification, while the longwave feedback is more important. Also, how do you see the difference between what is causing the warming and what is causing the amplification?


The following 2 presentations were more concentrated on specific topics, Gudrun Magnusdottir from University of California at Irvine talked about the atmospheric circulation patterns and the interaction with the sea ice. They had a very interesting approach, using a mathematical method from the economics to test different hypotheses.

The last presentation was Torben Koenigk from SMHI, talking about the Arctic climate and climate change in a relatively new climate model, EC-Earth. He showed some results looking at the turbulent fluxes over the Arctic Ocean and also how the sea ice will change in the future. According to this model, we will still have sea ice in winter time, but the atmosphere will be different, with less stable stratification since the warming will be strongest at the surface (lapse rate feedback). He also showed some results on how the clouds will change with less sea ice, but again the results are dependent on satellite data. The model seems to good a fairly good job, but the are still improvements to be done.

A lot of the uncertainties in clouds in climate models goes back to the humidity transportation. Where it is, what temperature it is and how it interacts with the radiation. In the afternoon discussion, we had some ideas about improving the models and there is always the issue about the resolution. Most people talk about the horizontal resolution, but it might also be interesting to increase the vertical resolution. This, of course, depend on what you wanna study. However, is not trivial since there might be problems with the time resolution and how to keep the model stable.

All the participants in the workshop had a 3-minute presentation in the afternoon about their research and it was interesting to see what everyone was doing. My presentation was over very fast :) The following discussion was also good and it might lead to some new projects in the future. Expect for discussing model improvements, we also talked more about specific physical processes and methods how to analyze the different feedbacks, especially in the Arctic Region. Overall, it was a really nice workshop and I hope we will be able to do something similar again, here at the department.

Polarforum

Då var två dagar av Polarforum över och första delen av Stockholm Polar Week. Resten av veckan har Arctic Council och Senior Arctic Officials möte. Jag önskar dem lycka till och hoppas att det kommer ut några riktigt bra beslut från deras diskussioner!

Arktis är ett väldigt intressant ämne just nu, av flera anledningar. Vid det här laget, känner vi alla till Arctic Amplification och det faktum att temperaturen i Arktis har ökat mer än någon annanstans på jorden. Men en av de största anledningen till att folk verkligen engagera sig i diskussionerna om detta geografiska område gäller den exploateringen som är på väg att hända.

Om havsisen fortsätter att minska kommer de öppna upp möjligheter för nya aktörer att ta plats i denna region, bland annat turism och eventuellt utnyttjande av de undangömda naturresurserna. Dock är vi många som är oroliga, för vi vet att både ekosystemet och klimatsystemet är väldigt känsligt och vi har ingen aning om vad vår närvaro här skulle kunna innebär för djur och natur i framtiden.

Om man lyssnar på presentationer från t.ex. the Arctic Council, så verkar det som att det inte längre går att undvika att företag kommer att utvinna olja i Arktis. Jag tycker det är tråkigt att vi inte har någon chans att påverka detta och istället planerar för vad vi gör, NÄR det sker ett oljeläckage. Naturligtvis är det bra att vi ser till så vi har den beredskap som behövs och att länderna i området kan samarbeta om det skulle behövas en räddningsaktion. Men vad hände med att försöka ta lite jobbiga beslut och faktiskt försöka se till att ingen börjar borra, överhuvudtaget? Som ordförande, borde Sverige faktiskt ha en möjlighet att göra skillnad!

I övrigt har det varit fokus på den forskningen som faktiskt sker från svensk sida, i Arktis och delvis på Antarktis. Mycket handlar om den expeditionsbaserade forskningen, men Polarforskningssekreteriatet försöker även inkludera de forskare som faktiskt inte behöver utnyttja deras faciliteter. Polar har flera stationer; bland annat Wasa och Svea på Antarktis, Abisko Naturvetenskapliga station i norra Sverige och isbrytaren Oden. Mycket av de observationerna som görs av svenska polarforskare utgår från dessa plattformer.

Eftersom delar av den data som jag använder kommer från en expedition med Oden till Arktiska Havet 2008, så är jag naturligtvis intresserad av de instrumenten som finns på det fartyget. Det finns bland annat förslag på att konstruera en fast mängd med instrument som alltid ska användas när båten går ut till sjöss.

Förutom praktiska diskussioner om hur Polarforskningssekretariatet kan stödja oss forskare på bästa sätt, så var det även presentationer från diverse finansiärer och representanter från olika databaser. Det var intressant att lyssna på detta. Det var första gången jag såg en längre presentation från Vetenskapsrådet och även om det kanske är aktuellt för mig att söka pengar idag, så är det ju bra att veta vad det finns för möjligheter i framtiden...

Det var även en kortare session om dagens och framtidens polarforskning i ett internationellt perspektiv. Det pågår hur många intressanta projekt som helst i Sverige och runt om i världen! Det som förvånade mig mest var att denna presentationen skedde på svenska, vilket gjorde det svårt för internationella forskare att ta del av informationen! Vi jobbar alltid på engelska och det är det mest naturliga språket att prata på, inom forskningen. Så det var faktiskt ganska skumt att höra det svenska.

För mig var det första gången jag var med på Polarforum och jag tyckte det var ganska intressant att lyssna på de olika presentationerna. Ibland glömmer man att det finns väldigt många forskare i Sverige som sysslar med polarforskning och det är naturligtvis bra att träffa dessa och nätverka.

Svalbard Summary

After one week back at the office, it's time to summarize my experiences from Svalbard. It definitely took a while before I landed mentally again after a very exciting month at 78°N. I didn't think that I would like it so much there and I definitely didn't think that I could have so much fun on a small island in the northern part of Atlantic, the gateway to the Arctic.

As any other international experience, everything depends on the people you meet. I was lucky enough to take the same course as a wonderful group of people and I learned at lot, both from the students and the teachers. No matter how good the course material is or how much the teachers can tell, at a master and PhD course you need people that a whiling to share their ideas on things.

I'm very grateful for all the interesting discussions that I've had with people (or just listened to) and I know that there are still things that I need to read and learn more about. Mainly because I want to. But I believe that in order to get a bigger understanding of things, you need to test your ideas with others, discuss and come up with with conclusions together. At least, that is how my brain works. I can read books and papers all day long, but if I don't talk about it, I will forget it again.

I had a similar course in boundary layer meteorology last year, but this time I think I got a better understanding of how things work. Mainly, because I was given the time to work with it and I had to try all my ideas, fail and try again. Also, it is definitely easier to work in a environment that inspires you and what better is it to work in the Arctic, when you study the Arctic? :)

Working with the instruments made it easier for me to understand where all my data comes from. Of course, you can read all about it, but you will forget. It is easier to get a feeling for it, if you have seen it with you own eyes. You will know right away the limitations and advantages of some of the systems.

I know I have a long way to go and sometimes I doubt my knowledge from my undergrad courses. But I don't want to give up! I wanna learn more and I wanna understand how everything works, at least in the Arctic. Trips like this gives you the inspiration and motivation to continue, but you also have to be able to focus and concentrate one small things, back in you office. That is my challenge, but I'm ready for it.

Björndalen

Jag lovade ju att jag skulle berätta om den sista dagen och kanske lägga upp några bilder också. Tyvärr blev det inga bilder med min kamera under sista kvällen, men förhoppningsvis kan jag få tillgång till några av de andras senare. Nedan följer i alla fall några bilder från tidigare.

När tentan var över så kändes det väldigt tomt. Vi jobbade intensivt in till det sista och helt plötsligt behövde vi inte göra så mycket. Dock kunde jag inte njuta av den känslan så länge för jag visste vad som väntade mig när jag kom hem. Men jag bestämde mig för att i alla fall utnyttja den sista kvällen tillsammans med gänget innan flyget gick hem till Stockholm igen.

Det tog ett tag innan vi var samlade på eftermiddagen. Jag ville gärna börja vandra så fort som möjligt, för jag hade en känsla att att det kunde ta lite längre tid än vad några gissade. Vid fem-tiden kom vi äntligen iväg; Jag, Ilona från Finland, Julian och Felix från Tyskland, Marina från Schweiz och Cecilie från Norge. Sex andra personer hyrde skotrar för att köra samma väg till Björndalen.

Vi började med att gå ner till UNIS för att hämta vårt gevär och pistol. På vägen mötte vi Stefan från Norge/Tyskland som också ville följa med. Vi bestämde att skulle gå ner till hamnen och vänta på att en skoter kunde hämta honom där. Han fick absolut inte lämna samhället utan något vapen.

På vägen ut mot flygplatsen sitter den enda, men väldigt kända varningsskylten för isbjörn. Jag hade kameran nerpackad, men det finns gott om bilder bland mina kollegor :) Vi fortsatte längst med vägen, innan vi tog av ner mot vattnet istället. Vi hade nästan gått i 2h när vi insåg att skotrarna borde ha kört om oss vid det laget... det var skumt att vi inte hade hört något från dem. Jag kontaktade Eva och ganska snart fick vi veta att de hade problem med en av skotrarna. Lite jobbigt, eftersom de hade all mat och delar av vår packning också. Det gick en timme till och vi hörde att en helikopter och ambulans var i närheten av restaurang Huset. Tyvärr visste vi inte mer, så vi började fantisera det värsta.. Vi fick senare veta att det var 2 lokalbor som hade provat på paragliding och plötsligt hade vinden tilltagit och en av dem hade brutit flera ben i kroppen när han störtade in i bergväggen... läskigt!

Till sist kom skotrarna i alla fall och körde om oss när vi var ute på havsisen, på väg upp mot stugan. Vi kunde se stugan i Björndalen ganska långt bort, men innan vi kom upp dit behövde vi klättra upp för en ganska brant backe som var täckt med is!! Det gick verkligen inte att få fotfäste och till sist fick vi krypa upp! Även skotrarna hade problem och bara gled ner... så de fick köra runt en annan väg.

Efter 4h var vi äntligen framme i stugan. Där var det inte speciellt varm och skönt, men med samlade krafter fick vi till sist igång båda spisarna med ved och kol som vi sedan höll igång resten av kvällen. Vi lagade mat tillsammans och hade väldigt trevligt. Klockan blev snabbt mycket och vi visste att vi behövde gå upp hyfsat tidigt för att ta oss tillbaka och till flygplatsen dagen efter, så till sist var det dags att krypa ner i sovsäckarna.

Efter gröten till frukost var det hög tid att ta sig tillbaka till Nybyen igen. Denna gången gick det lite snabbare, dels för att vi åkte nerför den hala backen på ett bara ett par sekunder och dels för att vi hade bestämt oss för att beställa en taxi från vägen, för att hinna i tid. Efter ca 40 minuters promenad i konstant snöande, så var det ganska skönt att se bilen. Jag är förvånad att jag inte somnade varken i bilen eller i bussen till flygplatsen, men jag ville väl njuta av de sista timmarna på Svalbard.

Vädret hade kunnat va lite bättre. Snö, moln och dis lämnade vi bakom oss när vi till sist lyfte från Longyear flygplats. Då hade vi sagt hejdå till skoteråkarna som stannade några dagar extra. Flyget från Svalbard var ca en halvtimme sent, så det blev ett snabbt byte i Oslo. På Gardermoen Flygplats var det dags att säga hejdå till de sista personer, förutom Ilona som följde mig hela vägen till Stockholm och sedan vidare till Helsingfors.

Anita, Ilona, Julian, Andreas, Marina, Eva, Rogier, me and Felix, at the party! :)

Sysselmannen, the sheriff in Longyearbyen.

Jag saknar redan hela gänget. Det var en himla bra grupp med studenter! Vi hade väldigt roligt tillsammans och hade mycket gemensamt, med liknande intressen. Med olika bakgrunder ledde det också till bra diskussioner på våra seminarier. Förhoppningsvis får jag se dem fler gånger, på kurser eller konferenser i framtiden!

Det har varit en riktigt rolig och givande månad och jag kan inte förstå att jag redan är hemma igen. Jag har lärt mig mycket som jag kommer ha användning för i mitt jobb. Jag bara önskade att jag kunde stanna kvar och utöva det där... men förhoppningsvis kommer jag tillbaka. Fram tills dess får jag titta på alla mina bilder från Svalbard och kanske göra en återblick från andra konferenser. Nästa äventyr blir International Polar Year (IPY) Conference i Montréal i slutet på April. Då ska jag stanna några dagar längre, tillsammans med några kollegor och utforska omgivningar.

Tenta & Rapport

Ja, av förklarliga anledningar så har jag inte bloggat de sista dagarna. Vi har haft fullt upp med att skriva klart vår vetenskapliga rapport och försöka hinna plugga lite till tentan. Jag har nog aldrig varit så oförberedd till en tenta (även om det var länge sen jag skrev en överhuvudtaget), men det mesta har vi ändå pratat om på fältet, övningar och seminarium.


I fredags morse hade jag till sist mitt andra seminarium, där jag var reviewer på en artikel. Den handlar om koldioxidflöden mellan havsisen och atmosfären ovanför, så inte riktigt mitt ämne, men det var intressant ändå. Jag är glad att vi hade diskussionen på morgonen, för senare åkte vi ut för att ta ner våra instrument.

Vi var väldigt snabba och tillbaka på bara ett par timmar. Vädret var fortfarande inte det bästa, men när vi kom upp på glaciären blåste det i alla fall inte så mycket. Det var sista gången jag körde skoter, men fick alla fall avsluta med att tanka :) Jag kommer sakna att köra skoter, det är en ännu större frihetskänsla än att köra bil. Tyvärr så luktar det inte så gott efter dem och jag undrar om det är bara för att det arktiska luften är så ren, som jag verkligen känner skillnaden när en skoter kör förbi.

Vi var tillbaka på UNIS för Friday Gathering, men jag stannade inte så länge, för jag var både trött och behövde komma upp på lördagen för att skriva rapporten. Så hela helgen gick till att plugga, sova och äta. Avslutade söndagen på Huset, med en god hamburgare på restaurangen, det var behövligt.

Vi fick även en liten paus på lördagen för att gå och se på Ta Chansen, som är en släde-tävling nerför en av branterna bakom Nybyen. Studenterna annordnar det, men det verkade som hela Longyearbyen var där för att titta, inklusive all barn! Här finns hur mycket barn som helst och minst 4 skolor! Tyvärr var det bara 4 farkoster, så det gick väldigt snabbt! Men de sålde lite mat och varm dryck, hade musik och kommentatorer. Farkosterna fick pris för både utseende och prestation :)

Även gårdagen (måndag) gick till att plugga, men jag tog mig i alla fall till UNIS då, för lite omväxling. Köpte mat och de sista souvenirerna på vägen hem.

Nu är alltså tentan över och rapporten blev inskickad igår kväll. Dessa fyra veckorna har gått väldigt snabbt. Det har varit intensivt, men roligt. Rummet är städat och allt är packat. Sista kvällen kommer vi tillbringa i en stuga, borta i en annan dal (Björndalen), bort från civilisationen, ska bli mysigt!

Jag kommer uppdatera med fler bilder senare, men nu måste jag göra mig klar för vandringen!

is och halka

Vädret kan verkligen inte bestämma sig. Ena dagen är det klarblå himmel, kallt och vackert. Andra dagen är det molnigt, blåsigt och regn(!) Eftersom det fortfarande är kallt, så betyder det att det är blir ishalka! Vi bor uppe på en kulle och det fanns ingen möjlighet att gå ner den vanliga vägen i måndags morse. Då hade vi ramlat allihopa. Istället har vi försökt skapa en ny väg nerför en trappliknande snöhög. Detta är verkligen värdelöst väder!

Det värdelösa vädret betydde även att värt fältarbete blev inställt i måndags. Lite tråkigt, speciellt eftersom jag hade slagit vad med en kollega och nu blev skyldig honom en middag (annars hade jag vunnit en) :) Det gjorde dock inte så mycket för jag hade redan bakat paj dagen innan. Istället blev det föreläsning och eget arbete med projektet hela dagen.

Fältarbetet blev framflyttat till Tisdag och även om vädret fortfarande inte var optimalt, så behövde vi fler mätningar med ballongen och skotrarna på glaciären. Dock använde vi inte lika många skotrar som vanligt. De studenter som fortfarande kände sig säkra på skotern körde, medan ett annat gäng satte sig i bilen istället.

Ballongmätningarna utfördes alldeles i närheten av Nybyen, så vi kunde t.o.m gå hem för att äta lunch. Jag följde med den första gruppen upp på glaciären och gjorde nya transect-mätningar. På vägen upp körde jag själv och hade ansvar för både gevär och ett släp. Detta betydde att jag fick köra längst ut på glaciären och hålla koll på både björnar och laviner.

Eftersom vädret inte var det bästa och därmed synfältet ganska begränsat, så tog vi det ganska lugnt. Jag såg till så att jag alltid såg minst en av de andra skotrarna och på väg upp gick det ganska bra, även om vi inte lyckades täcka hela glaciären. Det hade fallit ganska mycket snö från sluttningarna, så jag bestämde mig för att hålla mig en bit ifrån. Vår gruppledare tog senare över min roll och jag kunde koncentrera mig på mätningarna istället. Det var en bra erfarenhet, men jag var helt slut efteråt, för det gäller att inte tappa koncentrationen.

Tillbaka i Nybyen var den andra gruppen klara med ballongen, så vi bytte. Naturligtvis misslyckades vi på första försöket och fick vindbyar på >17 m/s, som förstörde vindmätare. Men den gick att laga med silvertejp, så vi hissade upp den igen.  Därefter blev det en del dötid och medan vi låg på marken och tittade på ballongen, kom den andra gruppen tillbaka från glaciären.

inne i tältet finns en fältdator som följer ballongen.

vi följer hela tiden vädret utveckling så ballongen inte ska gå sönder

undertill sitter 2 instrument som mäter vind, temp och fukt

 Tyvärr hade de varit med om en liten olycka, där den ena skotern välte. Som tur var, var ingen fysiskt skadad. Det hade varit svårt att se slutet på glaciären och när de väl nådde väggen, så var det försent för att svänga. De försökte och fastnade i snön. De körde inte speciellt fort, men välte och den ena personen fastnade med sitt ben under skotern. De hade förlorat synen av de andra skotrarna, men de var snabbt på plats och kunde lyfta upp skotern igen. Naturligtvis var båda personerna lite skakade av situationen, men allt gick bra och det var bara att hoppa upp igen!

Nu har vi nog tillräckligt med data i alla fall och nästa gång vi åker ut kommer vi plocka ner alla instrument igen. Nu gäller det bara att skriva klart rapporten och komma fram till något intressant. Tyvärr kommer det nog innebära en del arbete över helgen, men det får det väl vara värt :) Vädret ser ändå ganska dåligt ut med regn/snö och vindhastigheten på >10 m/s, blir kanske ingen mer hajk...

Icebreaker Party

Fredagens arbete blev ganska lyckat. Även om det kom en del vindbyar på förmiddagen lyckades vi göra tre omgångar mätningar med en s.k. tethered weather balloon. Vi fyllde ballongen med helium och hissade sedan upp den i luften sakta med säkert. Under ballongen hängde ett litet instrument som mätte lufttemperatur, fuktighet och vindhastighet i en riktning. Första omgången kom ballongen inte så långt upp innan vinden blev för stark (>10 m/s), men sista gången var den uppe >200m. Linan är 3 km lång och teoretiskt borde ballongen klara upp till 400m, men inte denna gången. När man gör andra mätningar med också s.k. radiosonder, kan ballongerna gå upp flera kilometer, men då är de mindre och då släpper man bara iväg dem (de går fortare och man förlorar sitt lilla instrument).

Under tiden som vi jobbade med ballongen så var det en finskt TV-team på plats och filmade oss. Det var ett vetenskapsprogram på YLE som ville ha några "in-action"-bilder på klimatforskare. De har följt med vår föreläsare Tiina till Svalbard och gjorde några intervjuer med henne. Mig gav dem bara instruktioner om var jag skulle titta... ner i kameran, upp på ballongen och ner igen :)

På kvällen hade vi en egen liten Friday Gathering i vårt kök. Vi bjöd över de andra studenterna från kursen som inte bor i vår korridor. Det var en trevlig stämning och jag kom inte i säng förrän efter kl 3.00. Då hade jag också varit ute en sväng och tittat på Norrsken igen. Det var fruktansvärt kallt ute den kvällen och jag lyckades inte ta några bilderna denna gången heller, så här ger jag er några från en av mina kollegor istället.

picture taken by Felix Pithan

picture taken by Felix Pithan

Eftersom det blev en sen kväll, blev det även en sen morgon... men till sist kom jag upp och följde med Ilona på en promenad, på platt mark den här gången! :) Vi gick upp till Svalbard kyrka, via några butiker i byn och sedan tillbaka till Nybyen igen. Det var skönt med lite frisk luft. Vädret var helt okej, snöade lite grann, men inte så kallt. Vi gick förbi några väldigt gamla kyrkogårdar på vägen. Jag blev lite förvånad när jag såg dem för jag vet att ingen får varken dö eller föddas på Svalbard idag. Alla kroppar transporteras till fastlandet och här finns inget BB. Gravarna måste vara från den gamla tiden, typ 50 stycken... inte speciellt många.

Eftermiddagen ägnades åt artikelläsning fram tills det var dags att göra sig i ordning för kvällen. Vi skulle på Icebreaker Party på UNIS med tema Fairytale (sagor). Vi bestämde oss till sist för att vara troll, medan Andreas var trolljägare! Några hade varit upp i den gamla gruvan tidigare på dagen och hade med sig lite kol tillbaka som var perfekt för att smeta ut i ansiktet. Vet inte riktigt hur hälsosamt det är... men det funkade väldigt bra! :) Jag tuperade mitt håret och klädde mig i svart, redo för fest!

Hela kantinen på UNiS var dekorerad och vi var en bra blandning av olika figurer; troll, smurfar, peter pan, isbjörnar, shrek, snövit, rödluvan, Hans & Greta, med flera... Till middag bjöds vi på The Little Mermaid (fisk med pasta). Det var väldigt många studenter och anställda samlade som bland annat skulle genomföra en organisationstävling, allt ifrån att 'sparka hatten av pinnen' till jeopardy och bygga torn med ölburkar. Min och Evas grupp vann såklart hela tävlingen, mycket stolt! ;)

Efter en lång kväll med livemusik och diverse arrangemang så tog vi till sist promenaden hem igen och somnade ganska snabbt. Efter två sena kvällarna var det ännu svårare att komma upp idag (jag börjar bli för gammal för att festa 2 kvällar i rad :) ), men det var bara att ta sig i kragen och läsa klart sin artikel. Imorgon är det fältarbete igen och på tisdag är det seminarium. Då är det bara en vecka kvar till examen, som jag börjar bli lite orolig för... eftersom vi inte har någon direkt kurslitteratur, så vet jag inte hur jag ska plugga till den... men vi är alla i samma situation. Jag har i alla fall lärt mig ganska mycket på föreläsningar, seminarium och projektarbete, kanske det räcker?

Vi går mot ljusare tider

Tiden går väldigt snabbt just nu och det blir ljusare och ljusare för varje dag här i Longyearbyen. Än så länge nås vi inte av något direkt solljus, men den är nära.. vi kan se den krypa närmare och närmare på bergtopparna och idag när vi gick hem vad det faktiskt inte helt mörkt, snarare skymning.

Jag har hört att våren har kommit till Sverige, kanske inte för att stanna än, men... här är den fortfarande långt borta. Snön ligger djup och temperaturen var idag kring -15°C. Vardagens promenad fram och tillbaka till Nybyen håller mig varm, men när jag ska ut på glaciären gäller det att jag tar på mig fler lager.

Vi har haft några dagar med föreläsningar och övningar igen nu, av varierande kvalitet, men jag tror faktiskt att jag har tagit med mig något från alla tillfällena. Idag hade vi en väldigt trevlig övning med Tiina från Finland, som gick igenom teorin bakom Sonic Anemometern. Sonic är ett instrument som mäter vindsstyrka i tre olika komponenter samt den s.k. sonic-temperaturen. Detta kan sedan användas för att beräkna turbulensen i atmosfären och undersöka stabiliteten.

Imorgon är det redan fredag igen, vilket betyder.... fältarbete! Nu vet vi vad som är fel med vår vindmast och vår kursassistent har redan varit upp och ändrat sättet som dataloggern sparar. Vi får hoppas tidsserierna ser bättre ut denna gången. Så är det att jobba med riktiga mätningar, ibland går det inte som man har tänkt sig... ganska ofta faktiskt :)

Eftersom jag spenderar all min tid tillsammans med de andra studenterna, vi både pluggar och bor tillsammans, så är engelska det mest naturliga språket, men ibland plockar man upp några tyska, finska, norska eller tjeckiska ord. Jag gillar den internationella stämning och kommer sakna folket när jag åker hem, vi har kul tillsammans, även om vår humor ibland är lite nördig! ;)

Till helgen är det ett stort Icebreaker Party (förstår ni humorn?)! Teamet är Fairytale och just nu debatterar vi om ifall vi ska klä ut oss till dvärgar, troll eller smurfar. Troll verkar faktiskt vara det lättaste och mest logiska, men vi får se... Det blir tyvärr ingen Friday Gathering imorgon pga. detta. Kanske är bra, för jag behöver läsa lite... ska reviewa en artikel i början på nästa vecka. Några planerar att göra en ny bergstur på lördag, men jag behöver göra lite av mitt "vanliga" jobb också.

Storm!

Efter en lugn men skön söndag, var det återigen måndag. Denna dagen valde jag att vara passagerare på skotern och det var också en erfarenhet! Det gäller att slappna av och följa förarens rörelser. På vägen ner spände jag mig ganska mycket och det kunde jag definitivt känna i knäna när vi kom fram.

Vi var bara ute ca 3-4 timmar idag, för väderprognosen hade förutsett en storm som skulle komma in senare på eftermiddagen. Vi höll koll på himmel och mycket riktigt, efter ett par timmar kunde man se en typisk frontpassage komma närmare med medelhöga moln. Tidigare på dagen var det helt vindstilla och blå himmel, så det var verkligen ett bevis på hur snabbt allt kan slå om!

När vi hade hämtat vår data, gjort fler snömätningar både med och utan skoter, så bestämde vi oss för att köra tillbaka till UNIS. Vilken tur! På vägen ner kunde man känna hur vindhastigheten ökade och snön föll över oss. Innanför dörrarna började det tjuta och nu är det riktig storm ute! Det var ganska svårt att ta sig hem, för tyvärr blåste det i fel riktning! :)

Efter en gemensam matlagning med några kollegor i korridoren gick vi ut för att uppleva de höga vindbyarna! Vinden är så stark att den håller mig uppe om jag lutar mig tillbaka! Jag tror inte det snöar längre, men det är ganska mycket snö som blåser tvärs över vägen ändå! Den är så stark så man kan t.o.m höra det läskiga ljudet vid vindens maximum, sjukt coolt!

Baracken skakar och jag hade svårt att sova på grund av allt gnissel utanför! Samtidigt är jag väldigt ledsen att vår väderstation antagligen inte mäter vinstyrkan just nu, så jag hoppas det fortsätter storma till imorgon! :) Vi har nämligen problem med vår mast eller med den delen som sparar datan. Det verkar som det är en förskjutning i lagringen och ingenting sparas de första 36 timmarna som mätningen påbörjas igen, mycket skumt... ingen vet varför, men det måste vi ta reda på innan vi ska upp på fredag igen.

Trollsteinen

Lördag morgon och klockan var bara halv nio. Vi samlades i köket och åt varsin stadig frukost, så vi skulle kunna stå oss hela förmiddagen i alla fall. Den andra gruppen skulle inte till Björndalen förrän vid 11-tiden, men några var redan uppe ändå. Vi fördelade gevär och ammunition mellan grupperna och packade våra matsäckar. Med bara kamera och lite extra kläder också, så blev ryggsäckarna inte så tunga. Tyvärr kände jag att min halsen inte mådde helt bra, men jag försökte ignorera den värsta hostan och drack 2 koppar te innan avfärden.

I hallen ligger det en loggbok där alla måste fylla i sina namn och kontaktuppgifter när man ska ut på vandring. Dessutom är det bra att berätta för någon annan som är kvar i byn, ungefär när man tänker vara tillbaka och vilken väg man tänker ta. Allt för att vara på den säkra sidan och för att göra det lättare för folk att leta efter oss, om vi inte kommer tillbaka.

Strax efter halv tio kom vi iväg och det första vi var tvungna att göra var att ta oss upp för en ganska brant sluttning. Det var den värsta biten på hela sträckan, förutom precis vid toppen. Att pulsa i decimetertjock snö är ibland inte det lättaste och naturligtvis halkar jag flera gånger, till sist så pass mycket att jag sitter ner... jag får använda ganska mycket av min energi för att ta mig upp igen. När vi har kommit över den första branten märker jag att jag har sträckt mig i ljumsken. Men så lätt ger jag inte upp! Så vi fortsatte traska.

Underlaget varierade en del. Vissa sträckor var lättare än andra, då snön var så pass kompakt att man inte sjönk ner. Men ibland fick man sig en överraskning och fastnade med fötterna, ungefär som i Ronja Rövardotter :) Vi hade strålande väder med blå himmel och några enstaka moln över vissa bergstoppar. Inte förrän vi kom upp på toppen började det blåsa ordentligt.

Sista biten var riktigt jobbig och där gick det bara av ren vilja för oss alla. Luften var kall att andras och mitt vatten var slut. Kylan från vinden gjorde att vi fick ta på oss fler lager med kläder innan vi nådde upp till Trollsteinen. Varför toppen heter så, vet jag inte... men högst upp ligger det en hög med stora stenblock, inbäddade i snön. Jag tror att klockan var ca ett på dagen när jag äntligen såg solen för första gången sen jag kom till Svalbard! Det var verkligen värt det!

På båda sidorna av toppen sträckte sig ett återigen ett vitt ökenlandskap långt bort i horisonten. Det var verkligen vackert med solen som värmde några att topparna. Vi kunde se över hela adventsdalen och lång in mot land också. Riktigt mäktigt.

Med alla kläder som jag hade med mig, såg jag nu ut som en trött michilingubbe på vägen ner.  Ljumsken gjorde väldigt ont under den sista sträckan uppför, men på vägen ner kändes det betydligt mindre, vilket var väldigt skönt! Så fort vinden slutade blåsa kring våra öron stannade vi för att äta en mindre lunch. Jag drack varmt vatten och mumsade på en macka, när vi insåg att vi stod mitt i skidåkarnas motorväg :)

Hela vägen ner mötes vi av familjer och studenter som var på väg upp till samma topp som oss, men på skidor istället. Vi såg även ett gäng med snöskor, vilket fusk! Det måste vara ett fantastiskt åk att ta sig ner för toppen på skidor och de var antagligen tillbaka i Nybyen strax efter oss.

Det kändes ganska skönt när vi väl såg våra färgglada baracker igen, även om vi fotfarande hade en bit kvar. På ungefär samma ställe som jag sträckte mig, satte vi oss nu ner på rumpan och åkte ner för sluttningen istället :) Men mina sista krafter tog jag mig sedan hem till Barack nr 3 och stupade i säng strax innan klockan tre. Sov i 2 timmar och vaknade upp vrålhungrig! Även om jag inte orkade göra så mycket mer den dagen, så var det är väldigt trevlig utflykt som jag kan rekommendera.

Fredag

fredag och måndag betyder fältarbete. Tyvärr kommer vi inte sätta upp några fler stationer, utan koncentrera oss på den stationen vi har, vid foten av glaciären Longyearbreen. Igår hade jag en passagerare med mig på skotern och då måste man tänka ett steg längre när man kör. Det gäller att vara tydlig med var man kommer svänga och åt vilket håll som vi båda måste luta oss mot, för att hålla balansen. Det blir bara roligare och roligare och köra, synd bara att det är en ganska kort sträcka.

Det första vi gjorde när vi kom upp på isen var att se till så alla instrumenten stod kvar på samma ställe som vi lämnade dem. Vi kontrollerade höjden och riktningen på vind, temp och fuktighetsmätarna samt vinkeln på radiometern, som mäter strålningen. Det hade snöat lite sen vi var uppe sist, så vi var tvungna att torka av radiometern. Jag är lite nyfiken på hur det kommer påverka våra resultat...

Alla verkade fungera som det skulle och nästa steg var att ladda ner datan på minneskort. Datan från sonicen och radiometern gick snabbt, medan väderstationen tog nästan 20 minuter att tanka ner. Under tiden påbörjade vi snömätningarna, där vi grävde ca 1 meter djupa hål, identifierade olika lager och mätte både densiteten och storlekarna på kristallerna.

Senare var det dags att göra transect-mätningar över glaciären, vilket betyder att vi kör upp och ner för glaciären men en temperatur-och fuktighetsmätare kopplade framtill på skotrarna. Vi alla indelade i grupper och har ansvar för olika instrument (jag har mest koll på väderstationen), men vi måste samtidigt hjälpa till överallt, även om jag inte är i snö- eller trasect-gruppen t.ex.

Det var verkligen en frihetskänsla att köra upp och ner från glaciären och när vi kom upp till toppen, var det lagom till solnedgången! En rosa himmel syntes i dalen nedanför som såg ut som en vit öken! Snön låg djup så långt ögat kunde nå... jag fick några bilder till sist, men det tog ett tag innan jag fick igång batteriet och kameran.

de orangea fodralen innehåller gevär och varningspistol.

Det är en utmaning att jobba med teknik som går på batteri när det är ca -15°C kallt ute. Allt går mycket långsammare och ibland dör instrumenten helt. Vi hade inte bara problem med våra kameror och mobiltelefoner, utan också gps-systemet och fältdatorn. Detta kommer naturligtvis sätta sina spår i datan, men förhoppningsvis påverkar det inte våra analyser för mycket.

Väl tillbaka på universitetet tog vi oss en första titt på datan, innan det var dags att ta helg. Väderstationen såg ut att ha fungerat bra och den lägsta temperaturen som vi har uppmätt än så länge är -17°C. Men den kallaste veckan kommer nog vara nästa vecka, precis innan solen kommer fram igen. Det blir nämligen en förseningen i temperaturen när solen försvinner, på samma sätt som att den kallaste timmen på dygnet är precis innan solen har gått upp, för då har den varit borta som längst. Logiskt eller hur?

Fredagskvällen tillbringades som vanligt på Friday Gathering med billig öl och trevligt sällskap. Denna gången gick jag dock hem emellan, vilket resulterade i att jag gick fram och tillbaka Nybyen-Longyearbyen 4 gånger igår, totalt 12 km! Kvällens samtal handlade mest om helgens planer, där en grupp planerade att gå upp till toppen av Trollsteinen, medan en annan ville sova i en stuga i Björndalen. Jag valde att följa med till Trollsteinen, vi blev en lagom grupp på 5 personer. En reseberättelse kommer i nästa inlägg!

Antarktis

Nu har det varit två dagar i skolbänken igen. Då är det tyvärr inte så roligt att blogga, men idag var det mer intressanta föreläsningar. Efter en genomgång av massa instrument (som jag verkligen behövde, eftersom jag borde veta var min data kommer från), så fick vi en föreläsning om havsisen och gränsskiktet på Antarktis idag. Det var ganska roligt med ett lite nytt perspektiv, även om mycket är lika mellan de olika polerna, så finns det även saker som är väldigt olika. Tex. att isbjörnarna bor på nordpolen och pingvinerna på sydpolen.. ;)

Arktisk havsis skiljer sig en del från den som finns runt Antarktis också, framförallt på 3 punkter:

• Arktis havsis har en längre livslängd (det finns mer multiyear-ice)
• Medeltjockleken är 2 meter
• Det finns många sk. melt ponds 

Dessutom är den Arktiska isen instängd på ett sätt så att den begränsas av landmassan runt om. På sydpolen är det precis tvärtom. Där är det havsisen som omringar landområdet. Vilket medför speciella egenskaper hos isen. I Arktis så finns det fler ryggar med is, där isen har tryckts ihop och skapat lager ovanpå varandra. Det gör att ytan ibland inte är så homogen som man skulle vilja (för att lätt kunna beskriva den). För att då studera atmosfären ovanför denna speciella yta, kan det också vara bra att jämföra med observationer från Antarktis.

Havsis (max & min) för Arktis & Antarktis

Nog om isen. På eftermiddagen hade vi seminarier där vi diskuterade ett antal vetenskapliga artiklar. Jag och en kollega presenterade en artikel som var skriven 2004. En grupp forskare gjorde turbulensmätningar under en 1-år lång fältexpedition i Arktis under 1997-1998. De identifierade 4 olika regimer av stabilitet i atmosfären där turbulensen kan beskrivas på olika matematiska sätt. Vi redovisade helt enkelt deras resultat, sedan fanns det möjlighet att komma med frågor och kommentarer. Även om jag har läst ganska mycket om hela expeditionen (SHEBA) innan, så är det inte min uppgift att försvara artikeln. Istället gavs det möjlighet till en större diskussion om hur man kan behandla och analysera data.

Totalt presenterades 5 artiklar idag och när dagen var slut, så var vi alla ganska trötta. Så ikväll blev det en paus från läsandet och istället var det dags att tvätta, efter över en vecka här. Det alltid lika spännande att komma till andra länder och försöka förstå hur det vardagliga livet brukar gå till. Man kan ju tro att skillnaderna mellan Sverige och Norge inte är så stora, men idag fick jag bevisat för mig att man aldrig ska ta sånt för givet! Dels så är jag ibland lite förvirrad i matbutiken och dels så hade jag svårt med att starta tvättmaskinen, men till sist gick det! Hihi :)