Det är inte ofta som man kan säga att man faktiskt har avslutat något inom forskningen. Man kan alltid göra mer och bättre. Artiklar granskas, görs om och granskas igen. Till slut blir de förhoppningsvis publicerade, men bland kan det vara väldigt frustrerande längs vägen. Då är det extra skönt när man faktiskt kan säga att man har avslutat något och att man har genomfört något som har blivit godkänt av andra.
Tyvärr finns det en saknad av bekräftelse och feedback inom den akademiska världen och jag kan delvis förstå varför. Men jag har svårt att acceptera det. Nästan all fokus ligger på: Vad kan förbättras? Vad är nästa steg? Inom forskningen måste man hela tiden ifrågasätta och vända och vrida på saker. Men samtidigt måste man ju ta ett steg tillbaka och fråga sig: Vad betyder detta då? Reflektioner finns, fanns inte så mycket över vad man faktiskt ha lyckats åstadkomma.
Därför känns det extra gött att kunna säga att jag faktiskt har AVSLUTAT något! Jag är lite mer än halvvägs igenom min doktorandtid och jag har tagit min Licentiatexamen! På min institution är det inte obligatoriskt att göra en lic (som det är på andra ställen), men jag valde att göra det ändå. Det har jag verkligen inte ångrat! Visst, jag fick ägna stora delar av min sommar åt att läsa och skriva kappa, men det var också skönt att kunna dyka lite djupare i litteraturen och faktiskt ta sig tid att reflektera över det man håller på med. Dessutom kunde jag ju sitta i sommarstugan och skriva, där jag är som mest kreativ.
När min presentation äntligen kom i oktober, så var jag extremt nervös innan. Jag har haft lite dålig erfarenhet av att presentera forskning på institutionen (det går mycket bättre på konferenser) och därför kändes det extra viktigt att det gick bra. Antagligen handlar det om hur förberedd man är...
Presentationen gick bra. Opponenten hade förvånansvärt snälla frågor, vilket var skönt! Men jag fick en hel del svåra frågor av betygskommittén. Jag var nöjd efteråt och det brukar jag sällan vara. Men jag hade ju fått kommentarer och feedback på det som jag har jobbat med de senaste 3 åren, från personer som i vanliga fall inte brukar läsa mitt arbete. Det kändes riktigt bra! Jag kanske inte har gjort några storslagna genombrott, men allt jobb gav i alla fall något i slutändan.
