När tentan var över så kändes det väldigt tomt. Vi jobbade intensivt in till det sista och helt plötsligt behövde vi inte göra så mycket. Dock kunde jag inte njuta av den känslan så länge för jag visste vad som väntade mig när jag kom hem. Men jag bestämde mig för att i alla fall utnyttja den sista kvällen tillsammans med gänget innan flyget gick hem till Stockholm igen.
Det tog ett tag innan vi var samlade på eftermiddagen. Jag ville gärna börja vandra så fort som möjligt, för jag hade en känsla att att det kunde ta lite längre tid än vad några gissade. Vid fem-tiden kom vi äntligen iväg; Jag, Ilona från Finland, Julian och Felix från Tyskland, Marina från Schweiz och Cecilie från Norge. Sex andra personer hyrde skotrar för att köra samma väg till Björndalen.
Vi började med att gå ner till UNIS för att hämta vårt gevär och pistol. På vägen mötte vi Stefan från Norge/Tyskland som också ville följa med. Vi bestämde att skulle gå ner till hamnen och vänta på att en skoter kunde hämta honom där. Han fick absolut inte lämna samhället utan något vapen.
På vägen ut mot flygplatsen sitter den enda, men väldigt kända varningsskylten för isbjörn. Jag hade kameran nerpackad, men det finns gott om bilder bland mina kollegor :) Vi fortsatte längst med vägen, innan vi tog av ner mot vattnet istället. Vi hade nästan gått i 2h när vi insåg att skotrarna borde ha kört om oss vid det laget... det var skumt att vi inte hade hört något från dem. Jag kontaktade Eva och ganska snart fick vi veta att de hade problem med en av skotrarna. Lite jobbigt, eftersom de hade all mat och delar av vår packning också. Det gick en timme till och vi hörde att en helikopter och ambulans var i närheten av restaurang Huset. Tyvärr visste vi inte mer, så vi började fantisera det värsta.. Vi fick senare veta att det var 2 lokalbor som hade provat på paragliding och plötsligt hade vinden tilltagit och en av dem hade brutit flera ben i kroppen när han störtade in i bergväggen... läskigt!
Till sist kom skotrarna i alla fall och körde om oss när vi var ute på havsisen, på väg upp mot stugan. Vi kunde se stugan i Björndalen ganska långt bort, men innan vi kom upp dit behövde vi klättra upp för en ganska brant backe som var täckt med is!! Det gick verkligen inte att få fotfäste och till sist fick vi krypa upp! Även skotrarna hade problem och bara gled ner... så de fick köra runt en annan väg.
Efter 4h var vi äntligen framme i stugan. Där var det inte speciellt varm och skönt, men med samlade krafter fick vi till sist igång båda spisarna med ved och kol som vi sedan höll igång resten av kvällen. Vi lagade mat tillsammans och hade väldigt trevligt. Klockan blev snabbt mycket och vi visste att vi behövde gå upp hyfsat tidigt för att ta oss tillbaka och till flygplatsen dagen efter, så till sist var det dags att krypa ner i sovsäckarna.
Efter gröten till frukost var det hög tid att ta sig tillbaka till Nybyen igen. Denna gången gick det lite snabbare, dels för att vi åkte nerför den hala backen på ett bara ett par sekunder och dels för att vi hade bestämt oss för att beställa en taxi från vägen, för att hinna i tid. Efter ca 40 minuters promenad i konstant snöande, så var det ganska skönt att se bilen. Jag är förvånad att jag inte somnade varken i bilen eller i bussen till flygplatsen, men jag ville väl njuta av de sista timmarna på Svalbard.
Vädret hade kunnat va lite bättre. Snö, moln och dis lämnade vi bakom oss när vi till sist lyfte från Longyear flygplats. Då hade vi sagt hejdå till skoteråkarna som stannade några dagar extra. Flyget från Svalbard var ca en halvtimme sent, så det blev ett snabbt byte i Oslo. På Gardermoen Flygplats var det dags att säga hejdå till de sista personer, förutom Ilona som följde mig hela vägen till Stockholm och sedan vidare till Helsingfors.
Anita, Ilona, Julian, Andreas, Marina, Eva, Rogier, me and Felix, at the party! :) |
Sysselmannen, the sheriff in Longyearbyen. |
Det har varit en riktigt rolig och givande månad och jag kan inte förstå att jag redan är hemma igen. Jag har lärt mig mycket som jag kommer ha användning för i mitt jobb. Jag bara önskade att jag kunde stanna kvar och utöva det där... men förhoppningsvis kommer jag tillbaka. Fram tills dess får jag titta på alla mina bilder från Svalbard och kanske göra en återblick från andra konferenser. Nästa äventyr blir International Polar Year (IPY) Conference i Montréal i slutet på April. Då ska jag stanna några dagar längre, tillsammans med några kollegor och utforska omgivningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar