Fredag

fredag och måndag betyder fältarbete. Tyvärr kommer vi inte sätta upp några fler stationer, utan koncentrera oss på den stationen vi har, vid foten av glaciären Longyearbreen. Igår hade jag en passagerare med mig på skotern och då måste man tänka ett steg längre när man kör. Det gäller att vara tydlig med var man kommer svänga och åt vilket håll som vi båda måste luta oss mot, för att hålla balansen. Det blir bara roligare och roligare och köra, synd bara att det är en ganska kort sträcka.

Det första vi gjorde när vi kom upp på isen var att se till så alla instrumenten stod kvar på samma ställe som vi lämnade dem. Vi kontrollerade höjden och riktningen på vind, temp och fuktighetsmätarna samt vinkeln på radiometern, som mäter strålningen. Det hade snöat lite sen vi var uppe sist, så vi var tvungna att torka av radiometern. Jag är lite nyfiken på hur det kommer påverka våra resultat...

Alla verkade fungera som det skulle och nästa steg var att ladda ner datan på minneskort. Datan från sonicen och radiometern gick snabbt, medan väderstationen tog nästan 20 minuter att tanka ner. Under tiden påbörjade vi snömätningarna, där vi grävde ca 1 meter djupa hål, identifierade olika lager och mätte både densiteten och storlekarna på kristallerna.

Senare var det dags att göra transect-mätningar över glaciären, vilket betyder att vi kör upp och ner för glaciären men en temperatur-och fuktighetsmätare kopplade framtill på skotrarna. Vi alla indelade i grupper och har ansvar för olika instrument (jag har mest koll på väderstationen), men vi måste samtidigt hjälpa till överallt, även om jag inte är i snö- eller trasect-gruppen t.ex.

Det var verkligen en frihetskänsla att köra upp och ner från glaciären och när vi kom upp till toppen, var det lagom till solnedgången! En rosa himmel syntes i dalen nedanför som såg ut som en vit öken! Snön låg djup så långt ögat kunde nå... jag fick några bilder till sist, men det tog ett tag innan jag fick igång batteriet och kameran.

de orangea fodralen innehåller gevär och varningspistol.

Det är en utmaning att jobba med teknik som går på batteri när det är ca -15°C kallt ute. Allt går mycket långsammare och ibland dör instrumenten helt. Vi hade inte bara problem med våra kameror och mobiltelefoner, utan också gps-systemet och fältdatorn. Detta kommer naturligtvis sätta sina spår i datan, men förhoppningsvis påverkar det inte våra analyser för mycket.

Väl tillbaka på universitetet tog vi oss en första titt på datan, innan det var dags att ta helg. Väderstationen såg ut att ha fungerat bra och den lägsta temperaturen som vi har uppmätt än så länge är -17°C. Men den kallaste veckan kommer nog vara nästa vecka, precis innan solen kommer fram igen. Det blir nämligen en förseningen i temperaturen när solen försvinner, på samma sätt som att den kallaste timmen på dygnet är precis innan solen har gått upp, för då har den varit borta som längst. Logiskt eller hur?

Fredagskvällen tillbringades som vanligt på Friday Gathering med billig öl och trevligt sällskap. Denna gången gick jag dock hem emellan, vilket resulterade i att jag gick fram och tillbaka Nybyen-Longyearbyen 4 gånger igår, totalt 12 km! Kvällens samtal handlade mest om helgens planer, där en grupp planerade att gå upp till toppen av Trollsteinen, medan en annan ville sova i en stuga i Björndalen. Jag valde att följa med till Trollsteinen, vi blev en lagom grupp på 5 personer. En reseberättelse kommer i nästa inlägg!