Eftersom hela min korridor studerar samma kurs som mig, så blir det ganska naturligt att vi går i samlad trupp till jobbet. Detta är både positivt och negativt. Det är alltid kul med sällskap, även om de flesta är ganska trötta på morgonen och vi kan inte prata så mycket för vinden viner och jag har minst två lager med kläder över öronen, så man hör inte så mycket :) Men största problemet är att vi tar upp ganska mycket utrymme på bilvägen. Tyvärr måste vi gå längs med en ganska trafikerad väg innan vi kommer in i byn, men risken att bli påkörda. Jag undrar egentligen hur mycket avgaser vi kommer andas in, men det kompenseras säkert av all den annars så rena luften.
Förmiddagen bestod av en säkerhetsföreläsning av vad man måste tänka på när man vistas här. Det finns mycket, både väder och vind kan ställa till med problem samt möten med det exotiska djurlivet. Vi fick en grundlig genomgång av all del säkerhetsutrustning som man måste ha med sig, så fort man lämnar Longyearbyen. Ute på fältet kan man hamna i många situationer då det gäller att ta snabba och bra beslut som påverkar hela gruppen. Vad ska man t.e.x göra om man måste köra över havsisen med skoter? Hur tjock måste isen var för att det ska vara säkert? Ca 30 cm. Om det börjar komma ut vatten bakom skotern framför dig, så är det bäst att du gör en u-sväng och kör tillbaka till säkert område. Sedan kan du påbörja en eventuell räddningsaktion.
Om man kör skoter uppe på glaciärerna ska man akta sig för sprickor och crevasses. Föreläsaren visade skräckexempel på bilder från turer med turister (som hade guide med sig), där alla föll ner i sprickan! Vi fick aldrig veta om personerna överlevde. När jag kom hit fick jag också höra om en grupp studenter som var på fältarbete förra veckan.. de råkade ut för en lavin där en student omkom(!) och en annan student ligger fortfarande på sjukhuset (förlåt mamma). Svalbard är definitivt en av de farligaste plasterna man kan vistas på, på jorden och jag har definitivt respekt för naturens krafter!
Men man behöver inte vara ute på fält för att saker och ting ska hända. En student blev nyligen attackerad av en fjällräv på vägen hem från UNIS (samma väg som jag går varje dag!). Tack och lov var det ganska länge sedan en isbjörn tog sig in till stan, men det får jag veta mer om på fredag då vi ska lära oss skjuta med gevär...
Efter denna informationen var man kanske inte jätteladdad på att bege sig ut och köra snöskoter, men det ändras ganska snabbt faktiskt! Vi fick en snabb genomgång i hur man packar en släde rätt och hur snöskotrarna fungerar rent tekniskt. Sedan var det dags att klä på sig alla kläder och be sig ut i kylan. Vi får låna overall, hjälm, handskar, ansiktsmask och glasögon varje gång vi ska ut och köra. Ingen hud får vara bar, för då får man köldskador!
Tyvärr har jag inga bilder från turen, men vilken häftig upplevelse det var! Jag var ganska nervös och spänd i början, men det var väldigt roligt att köra uppför glaciären, bara jag och skotern! Jag kände mig relativt säker omringad av 15 andra skotrar och två instruktörer. Det gick inte speciellt fort, typ 20-30 km/h, men det häftigt ändå! Dessutom, utsikten som man fick där uppe var helt underbar! Då förstod jag äntligen var jag är!
Tillbaka på UNIS vad jag helt slut i kroppen! Jag kan inte förstå att man kan anstränga sig så mycket när man sitter på en fordon. Det tog ett tag innan vi lyckades samla ihop oss och gå tillbaka till barackerna där vi bor. Jag var helt genomblöt av svett när jag kom hem! Min största utmaningen just nu är att komma fram till exakt hur mycket kläder jag ska ha på mig när jag är ute och går för att hålla mig varm, men inte svettas... riktigt knepigt!
Idag började dagen som vanligt med en rask promenad. Jag tog följe med den brittiska tjejen, Rebecca, som ska börja jobba i samma forskningsgrupp som mig. Hon ska använda samma data som jag studerar och också undersöka de arktiska molnen. Dock börjar hon inte sin doktorandtjänst i Leeds förrän i oktober, så det dröjer ett tag innan vi kan samarbeta.
Väl framme på universitetet (som syns på bilden) hade vi vår första föreläsning. Innan den mer komplicerade teorin om turbulensen i atmosfären började, fick vi en trevlig föreläsning av professor Anna om vädret och klimatet på Svalbard. Det råder ganska speciella förhållanden här uppe och jag tror att lokalbefolkningen följer utvecklingen ganska nära. Speciellt på vinter så kan allt ändras på bara några timmar, tex. från -9° och blå himmel till +3° och nederbörd. Det är viktigt att följa prognoserna, speciellt om man ska ut på fältet.
Naturligtvis fick vi höra ganska mycket om väderläget som var bara för en vecka sedan. Februari/Mars är vanligtvis (enligt åren 1960-1990) de kallaste månaderna på Svalbard och det ligger ofta på -20°C eller kanske t.o.m lägre. Men förra veckan slog Svalbard värmerekord för februari månad med +7°C (!). Istället för snö, så fick de ca 50 mm regn på ett dygn! Det ska jämföras med årsmedelvärdet som ligger på 200 mm! Flygen var inställda eftersom vattnet frös på marken. Den lilla bron i staden, som går över en frusen bäck nu, försvann i en slush-lavin! Den här vintern har tydligen varit den värsta sedan professor Anna flyttade hit för 7 år sedan.
De senaste dagarna har det varit kallt och molnfritt, tydligen be bästa dagarna under den här säsongen. Till helgen ska det bli lite varmare igen, så Anna är lite orolig för hur snön och isen är uppe i bergen. Om det inte blir tillräckligt kallt igen, så kan vi inte åka upp och göra mätningar i ett säkert område. Vi får se vad som händer efter helgen...
Idag var första dagen sedan den 30 oktober som solen gick upp över horisonten här. Dock är Longyearbyen omringad av stora snöbeklädda berg i alla riktningar, så vi kommer inte ha någon möjlighet att se solen förrän den 8 Mars. Det går i alla fall mot ljusare tider och snart försvinner detta twilight-ljus som vi lever i under dagarna. Mellan ca kl 10-15 är det hyfsat ljust, därefter blir det mörkt väldigt snabbt. Dagarna är med andra ord ganska korta just nu. Men jag kommer även få uppleva långa dagar för övergången sker väldigt snabbt, det tar bara några veckor.
1 kommentar:
Det verkar att bli en spännande vistelse på Svalbard.
Skicka en kommentar