Polar Bears

Så var första veckan avslutad. Fredagen började med två timmars föreläsning med Ann-Sofi från Uppsala. Hon fortsatte med mer teori om turbulent och stabila gränsskikt. Tyvärr var det inte specifikt för Arktis, men jag tror det blir mer av det senare. Föreläsarna måste ju börja någonstans och några studenter har inte läs något om atmosfärens gränsskikt innan (den delen som påverkar direkt av jordens yta). De flesta studenterna är i början av sina doktorandstudier, men det är även några masterstudenter.

Min lunch blev typiskt norsk, med medhavda mackor och en yoghurt. Därefter fortsatte vår säkerhetskurs och vi åkte upp till skjutbanan som ligger 10 minuter upp på ett berg. Det var en fin utsikt över Adventsfjorden därifrån, men efter några timmar kunde vi inte se ner längre. Dimman tjocknade och hela dagen blåste det kulingvindar från öster.

Inne på banan fick vi först en generell genomgång av hur man hanterar ett vapen och vad man måste tänka på. Så fort man lämnar Longyearbyen måste någon i sällskapet ha ett gevär med sig, samt en varningspistol. Vapen går att låna från UNIS som man vi ut på en privat vandringsfärd. Dock verkar det vara svårare att låna s.k. emergency beacons. Dessa har man på sig ifall man blir tagen av en lavin. Då sänder de ut en signal och det är möjligt för dina vänner att söka efter dig. Det brukar även vara bra att ha med sig en pinne och spade. Tack och lov finns all denna utrustningen när man är ute på fältarbete.

På skjutbanan började vi med att halv-ladda gevären och testa att sikta, både i liggande och sittande position. Instruktören skrek på oss som om vi vore i militären, men det var ändå spännande och roligt! Det är viktigt med klara besked när man handskas med farliga saker. Trots detta så var det en av studenterna som lyckades göra fel och avfyrade ett skott när vi inte skulle. Men gevären var riktat i rätt riktning, så ingenting hände.

Vi fick skjuta 8 skott i vardera position. Vi provade aldrig i stående position, vilket jag tycker är lite konstigt. Om man stöter på en isbjörn så vet jag inte om jag kommer ha vett att sätta mig ner först. I liggande position lyckades jag inte träffa tavlan överhuvudtaget. Jag skyller på mina nya linser, som är astigmatiska, jag har aldrig haft sådana innan. I sittande position gick det lite bättre. Då träffade jag i alla fall tavlan 5/8 gånger. Men rekylen var ganska jobbig och idag har jag ont i axeln. Det smäller ganska bra också, men vi hade såklart hörselskydd.

När alla var klara fick vi även en genomgång av hur man bäst försvarar sig mot en isbjörn, var man ska sikta och vilket avstånd man ska hålla. Det är olagligt att skjuta en isbjörn, förutom i försvar. Därför är det viktigt att kunna avgöra om det verkligen är nödvändigt eller inte. Det bästa är att bestämma en mental linje på marken. Om björnen passerar den, så ska man inte tveka, utan bara skjuta. Det finns ca 3000 isbjörnar på Svalbard (och ca 2500 människor). Björnen är ett maritimt djur som lever på havsisen, men ibland kan den ta genvägar över bergen för att ta sig till en annan kust. Så man kan egentligen stöta på dem överallt.

Förra året var det en gäng brittiska turister som blev attackerade och en person dödades. Fyra personer skadades allvarligt i deras läger. Innan dess hade ingen människa dödats sedan 1995. År 2006 blev ett gäng forskare attackerade av en isbjörn som försökte ta sig in i deras stuga på fjället, men björnen blev då skjuten i dörröppningen. Den är nu uppstoppad och man kan se den i Universitets museum. Det står även en björn i mataffären och en på flygplatsen. De har alla blivit skjutna i försvar.

Jag har lite ont varstans på kroppen, både i ben, rygg och armar. Det är nog en kombination av skoterträning, skjutning och de långa promenaderna mellan UNIS och hemmet. Jag bestämde mig för att stanna på UNIS på eftermiddagen och försöka läsa lite. Jag ska presentera en vetenskaplig artikel på torsdag, som underlag för en diskussion. Dessutom verkar Ann-Sofi tro att jag redan har full koll på detta. Artikeln handlar om en fältkampanj (SHEBA) som pågick 1 år i Arktiska Havet och liknande mätningar gjorde under ASCOS (som jag studerar nu). Men ASCOS var bara 40 dagar, och bara för att min handledare var inblandad i SHEBA, betyder det ju inte att jag kan allt. Lite har jag läst innan, men jag är ingen expert!

Senare på kvällen var det en Friday Gathering med alla studenterna på UNIS, ca 350 stycken (men alla var så klart inte där). Det såldes billig öl och det var ypperligt tillfälle att umgås lite mer med mina kursare. Jag fick återigen bevisat för mig att forskarvärlden är ganska liten. Jag pratade lite mer med en doktorand från Hamburg som visade sig känns flera personer som jag träffade på en sommarskola förra året. Han har dessutom en handledare som brukade jobba i Stockholm.

Strax efter midnatt var jag ganska nöjd och bestämde mig för att ta promenaden hem igen. På vägen mötte jag en man från Brasilien(!) som var lite vilse och letade efter sitt hotell. Det visade sig att han var på genomresa i Norden och skulle till både Abisko och Stockholm nästa vecka! När han kom till Svalbard förra veckan, var det första gången i hans live som han såg snö! Jag blev imponerad av att han hade åkt hela vägen hit för att få se det.