Storm!

Efter en lugn men skön söndag, var det återigen måndag. Denna dagen valde jag att vara passagerare på skotern och det var också en erfarenhet! Det gäller att slappna av och följa förarens rörelser. På vägen ner spände jag mig ganska mycket och det kunde jag definitivt känna i knäna när vi kom fram.

Vi var bara ute ca 3-4 timmar idag, för väderprognosen hade förutsett en storm som skulle komma in senare på eftermiddagen. Vi höll koll på himmel och mycket riktigt, efter ett par timmar kunde man se en typisk frontpassage komma närmare med medelhöga moln. Tidigare på dagen var det helt vindstilla och blå himmel, så det var verkligen ett bevis på hur snabbt allt kan slå om!

När vi hade hämtat vår data, gjort fler snömätningar både med och utan skoter, så bestämde vi oss för att köra tillbaka till UNIS. Vilken tur! På vägen ner kunde man känna hur vindhastigheten ökade och snön föll över oss. Innanför dörrarna började det tjuta och nu är det riktig storm ute! Det var ganska svårt att ta sig hem, för tyvärr blåste det i fel riktning! :)

Efter en gemensam matlagning med några kollegor i korridoren gick vi ut för att uppleva de höga vindbyarna! Vinden är så stark att den håller mig uppe om jag lutar mig tillbaka! Jag tror inte det snöar längre, men det är ganska mycket snö som blåser tvärs över vägen ändå! Den är så stark så man kan t.o.m höra det läskiga ljudet vid vindens maximum, sjukt coolt!

Baracken skakar och jag hade svårt att sova på grund av allt gnissel utanför! Samtidigt är jag väldigt ledsen att vår väderstation antagligen inte mäter vinstyrkan just nu, så jag hoppas det fortsätter storma till imorgon! :) Vi har nämligen problem med vår mast eller med den delen som sparar datan. Det verkar som det är en förskjutning i lagringen och ingenting sparas de första 36 timmarna som mätningen påbörjas igen, mycket skumt... ingen vet varför, men det måste vi ta reda på innan vi ska upp på fredag igen.

Trollsteinen

Lördag morgon och klockan var bara halv nio. Vi samlades i köket och åt varsin stadig frukost, så vi skulle kunna stå oss hela förmiddagen i alla fall. Den andra gruppen skulle inte till Björndalen förrän vid 11-tiden, men några var redan uppe ändå. Vi fördelade gevär och ammunition mellan grupperna och packade våra matsäckar. Med bara kamera och lite extra kläder också, så blev ryggsäckarna inte så tunga. Tyvärr kände jag att min halsen inte mådde helt bra, men jag försökte ignorera den värsta hostan och drack 2 koppar te innan avfärden.

I hallen ligger det en loggbok där alla måste fylla i sina namn och kontaktuppgifter när man ska ut på vandring. Dessutom är det bra att berätta för någon annan som är kvar i byn, ungefär när man tänker vara tillbaka och vilken väg man tänker ta. Allt för att vara på den säkra sidan och för att göra det lättare för folk att leta efter oss, om vi inte kommer tillbaka.

Strax efter halv tio kom vi iväg och det första vi var tvungna att göra var att ta oss upp för en ganska brant sluttning. Det var den värsta biten på hela sträckan, förutom precis vid toppen. Att pulsa i decimetertjock snö är ibland inte det lättaste och naturligtvis halkar jag flera gånger, till sist så pass mycket att jag sitter ner... jag får använda ganska mycket av min energi för att ta mig upp igen. När vi har kommit över den första branten märker jag att jag har sträckt mig i ljumsken. Men så lätt ger jag inte upp! Så vi fortsatte traska.

Underlaget varierade en del. Vissa sträckor var lättare än andra, då snön var så pass kompakt att man inte sjönk ner. Men ibland fick man sig en överraskning och fastnade med fötterna, ungefär som i Ronja Rövardotter :) Vi hade strålande väder med blå himmel och några enstaka moln över vissa bergstoppar. Inte förrän vi kom upp på toppen började det blåsa ordentligt.

Sista biten var riktigt jobbig och där gick det bara av ren vilja för oss alla. Luften var kall att andras och mitt vatten var slut. Kylan från vinden gjorde att vi fick ta på oss fler lager med kläder innan vi nådde upp till Trollsteinen. Varför toppen heter så, vet jag inte... men högst upp ligger det en hög med stora stenblock, inbäddade i snön. Jag tror att klockan var ca ett på dagen när jag äntligen såg solen för första gången sen jag kom till Svalbard! Det var verkligen värt det!

På båda sidorna av toppen sträckte sig ett återigen ett vitt ökenlandskap långt bort i horisonten. Det var verkligen vackert med solen som värmde några att topparna. Vi kunde se över hela adventsdalen och lång in mot land också. Riktigt mäktigt.

Med alla kläder som jag hade med mig, såg jag nu ut som en trött michilingubbe på vägen ner.  Ljumsken gjorde väldigt ont under den sista sträckan uppför, men på vägen ner kändes det betydligt mindre, vilket var väldigt skönt! Så fort vinden slutade blåsa kring våra öron stannade vi för att äta en mindre lunch. Jag drack varmt vatten och mumsade på en macka, när vi insåg att vi stod mitt i skidåkarnas motorväg :)

Hela vägen ner mötes vi av familjer och studenter som var på väg upp till samma topp som oss, men på skidor istället. Vi såg även ett gäng med snöskor, vilket fusk! Det måste vara ett fantastiskt åk att ta sig ner för toppen på skidor och de var antagligen tillbaka i Nybyen strax efter oss.

Det kändes ganska skönt när vi väl såg våra färgglada baracker igen, även om vi fotfarande hade en bit kvar. På ungefär samma ställe som jag sträckte mig, satte vi oss nu ner på rumpan och åkte ner för sluttningen istället :) Men mina sista krafter tog jag mig sedan hem till Barack nr 3 och stupade i säng strax innan klockan tre. Sov i 2 timmar och vaknade upp vrålhungrig! Även om jag inte orkade göra så mycket mer den dagen, så var det är väldigt trevlig utflykt som jag kan rekommendera.

Fredag

fredag och måndag betyder fältarbete. Tyvärr kommer vi inte sätta upp några fler stationer, utan koncentrera oss på den stationen vi har, vid foten av glaciären Longyearbreen. Igår hade jag en passagerare med mig på skotern och då måste man tänka ett steg längre när man kör. Det gäller att vara tydlig med var man kommer svänga och åt vilket håll som vi båda måste luta oss mot, för att hålla balansen. Det blir bara roligare och roligare och köra, synd bara att det är en ganska kort sträcka.

Det första vi gjorde när vi kom upp på isen var att se till så alla instrumenten stod kvar på samma ställe som vi lämnade dem. Vi kontrollerade höjden och riktningen på vind, temp och fuktighetsmätarna samt vinkeln på radiometern, som mäter strålningen. Det hade snöat lite sen vi var uppe sist, så vi var tvungna att torka av radiometern. Jag är lite nyfiken på hur det kommer påverka våra resultat...

Alla verkade fungera som det skulle och nästa steg var att ladda ner datan på minneskort. Datan från sonicen och radiometern gick snabbt, medan väderstationen tog nästan 20 minuter att tanka ner. Under tiden påbörjade vi snömätningarna, där vi grävde ca 1 meter djupa hål, identifierade olika lager och mätte både densiteten och storlekarna på kristallerna.

Senare var det dags att göra transect-mätningar över glaciären, vilket betyder att vi kör upp och ner för glaciären men en temperatur-och fuktighetsmätare kopplade framtill på skotrarna. Vi alla indelade i grupper och har ansvar för olika instrument (jag har mest koll på väderstationen), men vi måste samtidigt hjälpa till överallt, även om jag inte är i snö- eller trasect-gruppen t.ex.

Det var verkligen en frihetskänsla att köra upp och ner från glaciären och när vi kom upp till toppen, var det lagom till solnedgången! En rosa himmel syntes i dalen nedanför som såg ut som en vit öken! Snön låg djup så långt ögat kunde nå... jag fick några bilder till sist, men det tog ett tag innan jag fick igång batteriet och kameran.

de orangea fodralen innehåller gevär och varningspistol.

Det är en utmaning att jobba med teknik som går på batteri när det är ca -15°C kallt ute. Allt går mycket långsammare och ibland dör instrumenten helt. Vi hade inte bara problem med våra kameror och mobiltelefoner, utan också gps-systemet och fältdatorn. Detta kommer naturligtvis sätta sina spår i datan, men förhoppningsvis påverkar det inte våra analyser för mycket.

Väl tillbaka på universitetet tog vi oss en första titt på datan, innan det var dags att ta helg. Väderstationen såg ut att ha fungerat bra och den lägsta temperaturen som vi har uppmätt än så länge är -17°C. Men den kallaste veckan kommer nog vara nästa vecka, precis innan solen kommer fram igen. Det blir nämligen en förseningen i temperaturen när solen försvinner, på samma sätt som att den kallaste timmen på dygnet är precis innan solen har gått upp, för då har den varit borta som längst. Logiskt eller hur?

Fredagskvällen tillbringades som vanligt på Friday Gathering med billig öl och trevligt sällskap. Denna gången gick jag dock hem emellan, vilket resulterade i att jag gick fram och tillbaka Nybyen-Longyearbyen 4 gånger igår, totalt 12 km! Kvällens samtal handlade mest om helgens planer, där en grupp planerade att gå upp till toppen av Trollsteinen, medan en annan ville sova i en stuga i Björndalen. Jag valde att följa med till Trollsteinen, vi blev en lagom grupp på 5 personer. En reseberättelse kommer i nästa inlägg!

Antarktis

Nu har det varit två dagar i skolbänken igen. Då är det tyvärr inte så roligt att blogga, men idag var det mer intressanta föreläsningar. Efter en genomgång av massa instrument (som jag verkligen behövde, eftersom jag borde veta var min data kommer från), så fick vi en föreläsning om havsisen och gränsskiktet på Antarktis idag. Det var ganska roligt med ett lite nytt perspektiv, även om mycket är lika mellan de olika polerna, så finns det även saker som är väldigt olika. Tex. att isbjörnarna bor på nordpolen och pingvinerna på sydpolen.. ;)

Arktisk havsis skiljer sig en del från den som finns runt Antarktis också, framförallt på 3 punkter:

• Arktis havsis har en längre livslängd (det finns mer multiyear-ice)
• Medeltjockleken är 2 meter
• Det finns många sk. melt ponds 

Dessutom är den Arktiska isen instängd på ett sätt så att den begränsas av landmassan runt om. På sydpolen är det precis tvärtom. Där är det havsisen som omringar landområdet. Vilket medför speciella egenskaper hos isen. I Arktis så finns det fler ryggar med is, där isen har tryckts ihop och skapat lager ovanpå varandra. Det gör att ytan ibland inte är så homogen som man skulle vilja (för att lätt kunna beskriva den). För att då studera atmosfären ovanför denna speciella yta, kan det också vara bra att jämföra med observationer från Antarktis.

Havsis (max & min) för Arktis & Antarktis

Nog om isen. På eftermiddagen hade vi seminarier där vi diskuterade ett antal vetenskapliga artiklar. Jag och en kollega presenterade en artikel som var skriven 2004. En grupp forskare gjorde turbulensmätningar under en 1-år lång fältexpedition i Arktis under 1997-1998. De identifierade 4 olika regimer av stabilitet i atmosfären där turbulensen kan beskrivas på olika matematiska sätt. Vi redovisade helt enkelt deras resultat, sedan fanns det möjlighet att komma med frågor och kommentarer. Även om jag har läst ganska mycket om hela expeditionen (SHEBA) innan, så är det inte min uppgift att försvara artikeln. Istället gavs det möjlighet till en större diskussion om hur man kan behandla och analysera data.

Totalt presenterades 5 artiklar idag och när dagen var slut, så var vi alla ganska trötta. Så ikväll blev det en paus från läsandet och istället var det dags att tvätta, efter över en vecka här. Det alltid lika spännande att komma till andra länder och försöka förstå hur det vardagliga livet brukar gå till. Man kan ju tro att skillnaderna mellan Sverige och Norge inte är så stora, men idag fick jag bevisat för mig att man aldrig ska ta sånt för givet! Dels så är jag ibland lite förvirrad i matbutiken och dels så hade jag svårt med att starta tvättmaskinen, men till sist gick det! Hihi :)