Då var två dagar av Polarforum över och första delen av Stockholm Polar Week. Resten av veckan har Arctic Council och Senior Arctic Officials möte. Jag önskar dem lycka till och hoppas att det kommer ut några riktigt bra beslut från deras diskussioner!
Arktis är ett väldigt intressant ämne just nu, av flera anledningar. Vid det här laget, känner vi alla till Arctic Amplification och det faktum att temperaturen i Arktis har ökat mer än någon annanstans på jorden. Men en av de största anledningen till att folk verkligen engagera sig i diskussionerna om detta geografiska område gäller den exploateringen som är på väg att hända.
Om havsisen fortsätter att minska kommer de öppna upp möjligheter för nya aktörer att ta plats i denna region, bland annat turism och eventuellt utnyttjande av de undangömda naturresurserna. Dock är vi många som är oroliga, för vi vet att både ekosystemet och klimatsystemet är väldigt känsligt och vi har ingen aning om vad vår närvaro här skulle kunna innebär för djur och natur i framtiden.
Om man lyssnar på presentationer från t.ex. the Arctic Council, så verkar det som att det inte längre går att undvika att företag kommer att utvinna olja i Arktis. Jag tycker det är tråkigt att vi inte har någon chans att påverka detta och istället planerar för vad vi gör, NÄR det sker ett oljeläckage. Naturligtvis är det bra att vi ser till så vi har den beredskap som behövs och att länderna i området kan samarbeta om det skulle behövas en räddningsaktion. Men vad hände med att försöka ta lite jobbiga beslut och faktiskt försöka se till att ingen börjar borra, överhuvudtaget? Som ordförande, borde Sverige faktiskt ha en möjlighet att göra skillnad!
I övrigt har det varit fokus på den forskningen som faktiskt sker från svensk sida, i Arktis och delvis på Antarktis. Mycket handlar om den expeditionsbaserade forskningen, men Polarforskningssekreteriatet försöker även inkludera de forskare som faktiskt inte behöver utnyttja deras faciliteter. Polar har flera stationer; bland annat Wasa och Svea på Antarktis, Abisko Naturvetenskapliga station i norra Sverige och isbrytaren Oden. Mycket av de observationerna som görs av svenska polarforskare utgår från dessa plattformer.
Eftersom delar av den data som jag använder kommer från en expedition med Oden till Arktiska Havet 2008, så är jag naturligtvis intresserad av de instrumenten som finns på det fartyget. Det finns bland annat förslag på att konstruera en fast mängd med instrument som alltid ska användas när båten går ut till sjöss.
Förutom praktiska diskussioner om hur Polarforskningssekretariatet kan stödja oss forskare på bästa sätt, så var det även presentationer från diverse finansiärer och representanter från olika databaser. Det var intressant att lyssna på detta. Det var första gången jag såg en längre presentation från Vetenskapsrådet och även om det kanske är aktuellt för mig att söka pengar idag, så är det ju bra att veta vad det finns för möjligheter i framtiden...
Det var även en kortare session om dagens och framtidens polarforskning i ett internationellt perspektiv. Det pågår hur många intressanta projekt som helst i Sverige och runt om i världen! Det som förvånade mig mest var att denna presentationen skedde på svenska, vilket gjorde det svårt för internationella forskare att ta del av informationen! Vi jobbar alltid på engelska och det är det mest naturliga språket att prata på, inom forskningen. Så det var faktiskt ganska skumt att höra det svenska.
För mig var det första gången jag var med på Polarforum och jag tyckte det var ganska intressant att lyssna på de olika presentationerna. Ibland glömmer man att det finns väldigt många forskare i Sverige som sysslar med polarforskning och det är naturligtvis bra att träffa dessa och nätverka.
onsdag 28 mars 2012
torsdag 22 mars 2012
Svalbard Summary
After one week back at the office, it's time to summarize my experiences from Svalbard. It definitely took a while before I landed mentally again after a very exciting month at 78°N. I didn't think that I would like it so much there and I definitely didn't think that I could have so much fun on a small island in the northern part of Atlantic, the gateway to the Arctic.
As any other international experience, everything depends on the people you meet. I was lucky enough to take the same course as a wonderful group of people and I learned at lot, both from the students and the teachers. No matter how good the course material is or how much the teachers can tell, at a master and PhD course you need people that a whiling to share their ideas on things.
I'm very grateful for all the interesting discussions that I've had with people (or just listened to) and I know that there are still things that I need to read and learn more about. Mainly because I want to. But I believe that in order to get a bigger understanding of things, you need to test your ideas with others, discuss and come up with with conclusions together. At least, that is how my brain works. I can read books and papers all day long, but if I don't talk about it, I will forget it again.
I had a similar course in boundary layer meteorology last year, but this time I think I got a better understanding of how things work. Mainly, because I was given the time to work with it and I had to try all my ideas, fail and try again. Also, it is definitely easier to work in a environment that inspires you and what better is it to work in the Arctic, when you study the Arctic? :)
Working with the instruments made it easier for me to understand where all my data comes from. Of course, you can read all about it, but you will forget. It is easier to get a feeling for it, if you have seen it with you own eyes. You will know right away the limitations and advantages of some of the systems.
I know I have a long way to go and sometimes I doubt my knowledge from my undergrad courses. But I don't want to give up! I wanna learn more and I wanna understand how everything works, at least in the Arctic. Trips like this gives you the inspiration and motivation to continue, but you also have to be able to focus and concentrate one small things, back in you office. That is my challenge, but I'm ready for it.
As any other international experience, everything depends on the people you meet. I was lucky enough to take the same course as a wonderful group of people and I learned at lot, both from the students and the teachers. No matter how good the course material is or how much the teachers can tell, at a master and PhD course you need people that a whiling to share their ideas on things.
I'm very grateful for all the interesting discussions that I've had with people (or just listened to) and I know that there are still things that I need to read and learn more about. Mainly because I want to. But I believe that in order to get a bigger understanding of things, you need to test your ideas with others, discuss and come up with with conclusions together. At least, that is how my brain works. I can read books and papers all day long, but if I don't talk about it, I will forget it again.
I had a similar course in boundary layer meteorology last year, but this time I think I got a better understanding of how things work. Mainly, because I was given the time to work with it and I had to try all my ideas, fail and try again. Also, it is definitely easier to work in a environment that inspires you and what better is it to work in the Arctic, when you study the Arctic? :)
Working with the instruments made it easier for me to understand where all my data comes from. Of course, you can read all about it, but you will forget. It is easier to get a feeling for it, if you have seen it with you own eyes. You will know right away the limitations and advantages of some of the systems.
I know I have a long way to go and sometimes I doubt my knowledge from my undergrad courses. But I don't want to give up! I wanna learn more and I wanna understand how everything works, at least in the Arctic. Trips like this gives you the inspiration and motivation to continue, but you also have to be able to focus and concentrate one small things, back in you office. That is my challenge, but I'm ready for it.
torsdag 15 mars 2012
Björndalen
Jag lovade ju att jag skulle berätta om den sista dagen och kanske lägga upp några bilder också. Tyvärr blev det inga bilder med min kamera under sista kvällen, men förhoppningsvis kan jag få tillgång till några av de andras senare. Nedan följer i alla fall några bilder från tidigare.
När tentan var över så kändes det väldigt tomt. Vi jobbade intensivt in till det sista och helt plötsligt behövde vi inte göra så mycket. Dock kunde jag inte njuta av den känslan så länge för jag visste vad som väntade mig när jag kom hem. Men jag bestämde mig för att i alla fall utnyttja den sista kvällen tillsammans med gänget innan flyget gick hem till Stockholm igen.
Det tog ett tag innan vi var samlade på eftermiddagen. Jag ville gärna börja vandra så fort som möjligt, för jag hade en känsla att att det kunde ta lite längre tid än vad några gissade. Vid fem-tiden kom vi äntligen iväg; Jag, Ilona från Finland, Julian och Felix från Tyskland, Marina från Schweiz och Cecilie från Norge. Sex andra personer hyrde skotrar för att köra samma väg till Björndalen.
Vi började med att gå ner till UNIS för att hämta vårt gevär och pistol. På vägen mötte vi Stefan från Norge/Tyskland som också ville följa med. Vi bestämde att skulle gå ner till hamnen och vänta på att en skoter kunde hämta honom där. Han fick absolut inte lämna samhället utan något vapen.
På vägen ut mot flygplatsen sitter den enda, men väldigt kända varningsskylten för isbjörn. Jag hade kameran nerpackad, men det finns gott om bilder bland mina kollegor :) Vi fortsatte längst med vägen, innan vi tog av ner mot vattnet istället. Vi hade nästan gått i 2h när vi insåg att skotrarna borde ha kört om oss vid det laget... det var skumt att vi inte hade hört något från dem. Jag kontaktade Eva och ganska snart fick vi veta att de hade problem med en av skotrarna. Lite jobbigt, eftersom de hade all mat och delar av vår packning också. Det gick en timme till och vi hörde att en helikopter och ambulans var i närheten av restaurang Huset. Tyvärr visste vi inte mer, så vi började fantisera det värsta.. Vi fick senare veta att det var 2 lokalbor som hade provat på paragliding och plötsligt hade vinden tilltagit och en av dem hade brutit flera ben i kroppen när han störtade in i bergväggen... läskigt!
Till sist kom skotrarna i alla fall och körde om oss när vi var ute på havsisen, på väg upp mot stugan. Vi kunde se stugan i Björndalen ganska långt bort, men innan vi kom upp dit behövde vi klättra upp för en ganska brant backe som var täckt med is!! Det gick verkligen inte att få fotfäste och till sist fick vi krypa upp! Även skotrarna hade problem och bara gled ner... så de fick köra runt en annan väg.
Efter 4h var vi äntligen framme i stugan. Där var det inte speciellt varm och skönt, men med samlade krafter fick vi till sist igång båda spisarna med ved och kol som vi sedan höll igång resten av kvällen. Vi lagade mat tillsammans och hade väldigt trevligt. Klockan blev snabbt mycket och vi visste att vi behövde gå upp hyfsat tidigt för att ta oss tillbaka och till flygplatsen dagen efter, så till sist var det dags att krypa ner i sovsäckarna.
Efter gröten till frukost var det hög tid att ta sig tillbaka till Nybyen igen. Denna gången gick det lite snabbare, dels för att vi åkte nerför den hala backen på ett bara ett par sekunder och dels för att vi hade bestämt oss för att beställa en taxi från vägen, för att hinna i tid. Efter ca 40 minuters promenad i konstant snöande, så var det ganska skönt att se bilen. Jag är förvånad att jag inte somnade varken i bilen eller i bussen till flygplatsen, men jag ville väl njuta av de sista timmarna på Svalbard.
Vädret hade kunnat va lite bättre. Snö, moln och dis lämnade vi bakom oss när vi till sist lyfte från Longyear flygplats. Då hade vi sagt hejdå till skoteråkarna som stannade några dagar extra. Flyget från Svalbard var ca en halvtimme sent, så det blev ett snabbt byte i Oslo. På Gardermoen Flygplats var det dags att säga hejdå till de sista personer, förutom Ilona som följde mig hela vägen till Stockholm och sedan vidare till Helsingfors.
Jag saknar redan hela gänget. Det var en himla bra grupp med studenter! Vi hade väldigt roligt tillsammans och hade mycket gemensamt, med liknande intressen. Med olika bakgrunder ledde det också till bra diskussioner på våra seminarier. Förhoppningsvis får jag se dem fler gånger, på kurser eller konferenser i framtiden!
Det har varit en riktigt rolig och givande månad och jag kan inte förstå att jag redan är hemma igen. Jag har lärt mig mycket som jag kommer ha användning för i mitt jobb. Jag bara önskade att jag kunde stanna kvar och utöva det där... men förhoppningsvis kommer jag tillbaka. Fram tills dess får jag titta på alla mina bilder från Svalbard och kanske göra en återblick från andra konferenser. Nästa äventyr blir International Polar Year (IPY) Conference i Montréal i slutet på April. Då ska jag stanna några dagar längre, tillsammans med några kollegor och utforska omgivningar.
När tentan var över så kändes det väldigt tomt. Vi jobbade intensivt in till det sista och helt plötsligt behövde vi inte göra så mycket. Dock kunde jag inte njuta av den känslan så länge för jag visste vad som väntade mig när jag kom hem. Men jag bestämde mig för att i alla fall utnyttja den sista kvällen tillsammans med gänget innan flyget gick hem till Stockholm igen.
Det tog ett tag innan vi var samlade på eftermiddagen. Jag ville gärna börja vandra så fort som möjligt, för jag hade en känsla att att det kunde ta lite längre tid än vad några gissade. Vid fem-tiden kom vi äntligen iväg; Jag, Ilona från Finland, Julian och Felix från Tyskland, Marina från Schweiz och Cecilie från Norge. Sex andra personer hyrde skotrar för att köra samma väg till Björndalen.
Vi började med att gå ner till UNIS för att hämta vårt gevär och pistol. På vägen mötte vi Stefan från Norge/Tyskland som också ville följa med. Vi bestämde att skulle gå ner till hamnen och vänta på att en skoter kunde hämta honom där. Han fick absolut inte lämna samhället utan något vapen.
På vägen ut mot flygplatsen sitter den enda, men väldigt kända varningsskylten för isbjörn. Jag hade kameran nerpackad, men det finns gott om bilder bland mina kollegor :) Vi fortsatte längst med vägen, innan vi tog av ner mot vattnet istället. Vi hade nästan gått i 2h när vi insåg att skotrarna borde ha kört om oss vid det laget... det var skumt att vi inte hade hört något från dem. Jag kontaktade Eva och ganska snart fick vi veta att de hade problem med en av skotrarna. Lite jobbigt, eftersom de hade all mat och delar av vår packning också. Det gick en timme till och vi hörde att en helikopter och ambulans var i närheten av restaurang Huset. Tyvärr visste vi inte mer, så vi började fantisera det värsta.. Vi fick senare veta att det var 2 lokalbor som hade provat på paragliding och plötsligt hade vinden tilltagit och en av dem hade brutit flera ben i kroppen när han störtade in i bergväggen... läskigt!
Till sist kom skotrarna i alla fall och körde om oss när vi var ute på havsisen, på väg upp mot stugan. Vi kunde se stugan i Björndalen ganska långt bort, men innan vi kom upp dit behövde vi klättra upp för en ganska brant backe som var täckt med is!! Det gick verkligen inte att få fotfäste och till sist fick vi krypa upp! Även skotrarna hade problem och bara gled ner... så de fick köra runt en annan väg.
Efter 4h var vi äntligen framme i stugan. Där var det inte speciellt varm och skönt, men med samlade krafter fick vi till sist igång båda spisarna med ved och kol som vi sedan höll igång resten av kvällen. Vi lagade mat tillsammans och hade väldigt trevligt. Klockan blev snabbt mycket och vi visste att vi behövde gå upp hyfsat tidigt för att ta oss tillbaka och till flygplatsen dagen efter, så till sist var det dags att krypa ner i sovsäckarna.
Efter gröten till frukost var det hög tid att ta sig tillbaka till Nybyen igen. Denna gången gick det lite snabbare, dels för att vi åkte nerför den hala backen på ett bara ett par sekunder och dels för att vi hade bestämt oss för att beställa en taxi från vägen, för att hinna i tid. Efter ca 40 minuters promenad i konstant snöande, så var det ganska skönt att se bilen. Jag är förvånad att jag inte somnade varken i bilen eller i bussen till flygplatsen, men jag ville väl njuta av de sista timmarna på Svalbard.
Vädret hade kunnat va lite bättre. Snö, moln och dis lämnade vi bakom oss när vi till sist lyfte från Longyear flygplats. Då hade vi sagt hejdå till skoteråkarna som stannade några dagar extra. Flyget från Svalbard var ca en halvtimme sent, så det blev ett snabbt byte i Oslo. På Gardermoen Flygplats var det dags att säga hejdå till de sista personer, förutom Ilona som följde mig hela vägen till Stockholm och sedan vidare till Helsingfors.
 | ||
| Anita, Ilona, Julian, Andreas, Marina, Eva, Rogier, me and Felix, at the party! :) |
 |
| Sysselmannen, the sheriff in Longyearbyen. |
Det har varit en riktigt rolig och givande månad och jag kan inte förstå att jag redan är hemma igen. Jag har lärt mig mycket som jag kommer ha användning för i mitt jobb. Jag bara önskade att jag kunde stanna kvar och utöva det där... men förhoppningsvis kommer jag tillbaka. Fram tills dess får jag titta på alla mina bilder från Svalbard och kanske göra en återblick från andra konferenser. Nästa äventyr blir International Polar Year (IPY) Conference i Montréal i slutet på April. Då ska jag stanna några dagar längre, tillsammans med några kollegor och utforska omgivningar.
tisdag 13 mars 2012
Tenta & Rapport
Ja, av förklarliga anledningar så har jag inte bloggat de sista dagarna. Vi har haft fullt upp med att skriva klart vår vetenskapliga rapport och försöka hinna plugga lite till tentan. Jag har nog aldrig varit så oförberedd till en tenta (även om det var länge sen jag skrev en överhuvudtaget), men det mesta har vi ändå pratat om på fältet, övningar och seminarium.
I fredags morse hade jag till sist mitt andra seminarium, där jag var reviewer på en artikel. Den handlar om koldioxidflöden mellan havsisen och atmosfären ovanför, så inte riktigt mitt ämne, men det var intressant ändå. Jag är glad att vi hade diskussionen på morgonen, för senare åkte vi ut för att ta ner våra instrument.
Vi var väldigt snabba och tillbaka på bara ett par timmar. Vädret var fortfarande inte det bästa, men när vi kom upp på glaciären blåste det i alla fall inte så mycket. Det var sista gången jag körde skoter, men fick alla fall avsluta med att tanka :) Jag kommer sakna att köra skoter, det är en ännu större frihetskänsla än att köra bil. Tyvärr så luktar det inte så gott efter dem och jag undrar om det är bara för att det arktiska luften är så ren, som jag verkligen känner skillnaden när en skoter kör förbi.
Vi var tillbaka på UNIS för Friday Gathering, men jag stannade inte så länge, för jag var både trött och behövde komma upp på lördagen för att skriva rapporten. Så hela helgen gick till att plugga, sova och äta. Avslutade söndagen på Huset, med en god hamburgare på restaurangen, det var behövligt.
Vi fick även en liten paus på lördagen för att gå och se på Ta Chansen, som är en släde-tävling nerför en av branterna bakom Nybyen. Studenterna annordnar det, men det verkade som hela Longyearbyen var där för att titta, inklusive all barn! Här finns hur mycket barn som helst och minst 4 skolor! Tyvärr var det bara 4 farkoster, så det gick väldigt snabbt! Men de sålde lite mat och varm dryck, hade musik och kommentatorer. Farkosterna fick pris för både utseende och prestation :)
Även gårdagen (måndag) gick till att plugga, men jag tog mig i alla fall till UNIS då, för lite omväxling. Köpte mat och de sista souvenirerna på vägen hem.
Nu är alltså tentan över och rapporten blev inskickad igår kväll. Dessa fyra veckorna har gått väldigt snabbt. Det har varit intensivt, men roligt. Rummet är städat och allt är packat. Sista kvällen kommer vi tillbringa i en stuga, borta i en annan dal (Björndalen), bort från civilisationen, ska bli mysigt!
Jag kommer uppdatera med fler bilder senare, men nu måste jag göra mig klar för vandringen!
I fredags morse hade jag till sist mitt andra seminarium, där jag var reviewer på en artikel. Den handlar om koldioxidflöden mellan havsisen och atmosfären ovanför, så inte riktigt mitt ämne, men det var intressant ändå. Jag är glad att vi hade diskussionen på morgonen, för senare åkte vi ut för att ta ner våra instrument.
Vi var väldigt snabba och tillbaka på bara ett par timmar. Vädret var fortfarande inte det bästa, men när vi kom upp på glaciären blåste det i alla fall inte så mycket. Det var sista gången jag körde skoter, men fick alla fall avsluta med att tanka :) Jag kommer sakna att köra skoter, det är en ännu större frihetskänsla än att köra bil. Tyvärr så luktar det inte så gott efter dem och jag undrar om det är bara för att det arktiska luften är så ren, som jag verkligen känner skillnaden när en skoter kör förbi.
Vi var tillbaka på UNIS för Friday Gathering, men jag stannade inte så länge, för jag var både trött och behövde komma upp på lördagen för att skriva rapporten. Så hela helgen gick till att plugga, sova och äta. Avslutade söndagen på Huset, med en god hamburgare på restaurangen, det var behövligt.
Vi fick även en liten paus på lördagen för att gå och se på Ta Chansen, som är en släde-tävling nerför en av branterna bakom Nybyen. Studenterna annordnar det, men det verkade som hela Longyearbyen var där för att titta, inklusive all barn! Här finns hur mycket barn som helst och minst 4 skolor! Tyvärr var det bara 4 farkoster, så det gick väldigt snabbt! Men de sålde lite mat och varm dryck, hade musik och kommentatorer. Farkosterna fick pris för både utseende och prestation :)
Även gårdagen (måndag) gick till att plugga, men jag tog mig i alla fall till UNIS då, för lite omväxling. Köpte mat och de sista souvenirerna på vägen hem.
Nu är alltså tentan över och rapporten blev inskickad igår kväll. Dessa fyra veckorna har gått väldigt snabbt. Det har varit intensivt, men roligt. Rummet är städat och allt är packat. Sista kvällen kommer vi tillbringa i en stuga, borta i en annan dal (Björndalen), bort från civilisationen, ska bli mysigt!
Jag kommer uppdatera med fler bilder senare, men nu måste jag göra mig klar för vandringen!
onsdag 7 mars 2012
is och halka
Vädret kan verkligen inte bestämma sig. Ena dagen är det klarblå himmel, kallt och vackert. Andra dagen är det molnigt, blåsigt och regn(!) Eftersom det fortfarande är kallt, så betyder det att det är blir ishalka! Vi bor uppe på en kulle och det fanns ingen möjlighet att gå ner den vanliga vägen i måndags morse. Då hade vi ramlat allihopa. Istället har vi försökt skapa en ny väg nerför en trappliknande snöhög. Detta är verkligen värdelöst väder!
Det värdelösa vädret betydde även att värt fältarbete blev inställt i måndags. Lite tråkigt, speciellt eftersom jag hade slagit vad med en kollega och nu blev skyldig honom en middag (annars hade jag vunnit en) :) Det gjorde dock inte så mycket för jag hade redan bakat paj dagen innan. Istället blev det föreläsning och eget arbete med projektet hela dagen.
Fältarbetet blev framflyttat till Tisdag och även om vädret fortfarande inte var optimalt, så behövde vi fler mätningar med ballongen och skotrarna på glaciären. Dock använde vi inte lika många skotrar som vanligt. De studenter som fortfarande kände sig säkra på skotern körde, medan ett annat gäng satte sig i bilen istället.
Ballongmätningarna utfördes alldeles i närheten av Nybyen, så vi kunde t.o.m gå hem för att äta lunch. Jag följde med den första gruppen upp på glaciären och gjorde nya transect-mätningar. På vägen upp körde jag själv och hade ansvar för både gevär och ett släp. Detta betydde att jag fick köra längst ut på glaciären och hålla koll på både björnar och laviner.
Eftersom vädret inte var det bästa och därmed synfältet ganska begränsat, så tog vi det ganska lugnt. Jag såg till så att jag alltid såg minst en av de andra skotrarna och på väg upp gick det ganska bra, även om vi inte lyckades täcka hela glaciären. Det hade fallit ganska mycket snö från sluttningarna, så jag bestämde mig för att hålla mig en bit ifrån. Vår gruppledare tog senare över min roll och jag kunde koncentrera mig på mätningarna istället. Det var en bra erfarenhet, men jag var helt slut efteråt, för det gäller att inte tappa koncentrationen.
Tillbaka i Nybyen var den andra gruppen klara med ballongen, så vi bytte. Naturligtvis misslyckades vi på första försöket och fick vindbyar på >17 m/s, som förstörde vindmätare. Men den gick att laga med silvertejp, så vi hissade upp den igen. Därefter blev det en del dötid och medan vi låg på marken och tittade på ballongen, kom den andra gruppen tillbaka från glaciären.
Tyvärr hade de varit med om en liten olycka, där den ena skotern välte. Som tur var, var ingen fysiskt skadad. Det hade varit svårt att se slutet på glaciären och när de väl nådde väggen, så var det försent för att svänga. De försökte och fastnade i snön. De körde inte speciellt fort, men välte och den ena personen fastnade med sitt ben under skotern. De hade förlorat synen av de andra skotrarna, men de var snabbt på plats och kunde lyfta upp skotern igen. Naturligtvis var båda personerna lite skakade av situationen, men allt gick bra och det var bara att hoppa upp igen!
Nu har vi nog tillräckligt med data i alla fall och nästa gång vi åker ut kommer vi plocka ner alla instrument igen. Nu gäller det bara att skriva klart rapporten och komma fram till något intressant. Tyvärr kommer det nog innebära en del arbete över helgen, men det får det väl vara värt :) Vädret ser ändå ganska dåligt ut med regn/snö och vindhastigheten på >10 m/s, blir kanske ingen mer hajk...
Det värdelösa vädret betydde även att värt fältarbete blev inställt i måndags. Lite tråkigt, speciellt eftersom jag hade slagit vad med en kollega och nu blev skyldig honom en middag (annars hade jag vunnit en) :) Det gjorde dock inte så mycket för jag hade redan bakat paj dagen innan. Istället blev det föreläsning och eget arbete med projektet hela dagen.
Fältarbetet blev framflyttat till Tisdag och även om vädret fortfarande inte var optimalt, så behövde vi fler mätningar med ballongen och skotrarna på glaciären. Dock använde vi inte lika många skotrar som vanligt. De studenter som fortfarande kände sig säkra på skotern körde, medan ett annat gäng satte sig i bilen istället.
Ballongmätningarna utfördes alldeles i närheten av Nybyen, så vi kunde t.o.m gå hem för att äta lunch. Jag följde med den första gruppen upp på glaciären och gjorde nya transect-mätningar. På vägen upp körde jag själv och hade ansvar för både gevär och ett släp. Detta betydde att jag fick köra längst ut på glaciären och hålla koll på både björnar och laviner.
Eftersom vädret inte var det bästa och därmed synfältet ganska begränsat, så tog vi det ganska lugnt. Jag såg till så att jag alltid såg minst en av de andra skotrarna och på väg upp gick det ganska bra, även om vi inte lyckades täcka hela glaciären. Det hade fallit ganska mycket snö från sluttningarna, så jag bestämde mig för att hålla mig en bit ifrån. Vår gruppledare tog senare över min roll och jag kunde koncentrera mig på mätningarna istället. Det var en bra erfarenhet, men jag var helt slut efteråt, för det gäller att inte tappa koncentrationen.
Tillbaka i Nybyen var den andra gruppen klara med ballongen, så vi bytte. Naturligtvis misslyckades vi på första försöket och fick vindbyar på >17 m/s, som förstörde vindmätare. Men den gick att laga med silvertejp, så vi hissade upp den igen. Därefter blev det en del dötid och medan vi låg på marken och tittade på ballongen, kom den andra gruppen tillbaka från glaciären.
 |
| inne i tältet finns en fältdator som följer ballongen. |
 |
| vi följer hela tiden vädret utveckling så ballongen inte ska gå sönder |
 |
| undertill sitter 2 instrument som mäter vind, temp och fukt |
Nu har vi nog tillräckligt med data i alla fall och nästa gång vi åker ut kommer vi plocka ner alla instrument igen. Nu gäller det bara att skriva klart rapporten och komma fram till något intressant. Tyvärr kommer det nog innebära en del arbete över helgen, men det får det väl vara värt :) Vädret ser ändå ganska dåligt ut med regn/snö och vindhastigheten på >10 m/s, blir kanske ingen mer hajk...
söndag 4 mars 2012
Icebreaker Party
Fredagens arbete blev ganska lyckat. Även om det kom en del vindbyar på förmiddagen lyckades vi göra tre omgångar mätningar med en s.k. tethered weather balloon. Vi fyllde ballongen med helium och hissade sedan upp den i luften sakta med säkert. Under ballongen hängde ett litet instrument som mätte lufttemperatur, fuktighet och vindhastighet i en riktning. Första omgången kom ballongen inte så långt upp innan vinden blev för stark (>10 m/s), men sista gången var den uppe >200m. Linan är 3 km lång och teoretiskt borde ballongen klara upp till 400m, men inte denna gången. När man gör andra mätningar med också s.k. radiosonder, kan ballongerna gå upp flera kilometer, men då är de mindre och då släpper man bara iväg dem (de går fortare och man förlorar sitt lilla instrument).
Under tiden som vi jobbade med ballongen så var det en finskt TV-team på plats och filmade oss. Det var ett vetenskapsprogram på YLE som ville ha några "in-action"-bilder på klimatforskare. De har följt med vår föreläsare Tiina till Svalbard och gjorde några intervjuer med henne. Mig gav dem bara instruktioner om var jag skulle titta... ner i kameran, upp på ballongen och ner igen :)
På kvällen hade vi en egen liten Friday Gathering i vårt kök. Vi bjöd över de andra studenterna från kursen som inte bor i vår korridor. Det var en trevlig stämning och jag kom inte i säng förrän efter kl 3.00. Då hade jag också varit ute en sväng och tittat på Norrsken igen. Det var fruktansvärt kallt ute den kvällen och jag lyckades inte ta några bilderna denna gången heller, så här ger jag er några från en av mina kollegor istället.
Eftersom det blev en sen kväll, blev det även en sen morgon... men till sist kom jag upp och följde med Ilona på en promenad, på platt mark den här gången! :) Vi gick upp till Svalbard kyrka, via några butiker i byn och sedan tillbaka till Nybyen igen. Det var skönt med lite frisk luft. Vädret var helt okej, snöade lite grann, men inte så kallt. Vi gick förbi några väldigt gamla kyrkogårdar på vägen. Jag blev lite förvånad när jag såg dem för jag vet att ingen får varken dö eller föddas på Svalbard idag. Alla kroppar transporteras till fastlandet och här finns inget BB. Gravarna måste vara från den gamla tiden, typ 50 stycken... inte speciellt många.
Eftermiddagen ägnades åt artikelläsning fram tills det var dags att göra sig i ordning för kvällen. Vi skulle på Icebreaker Party på UNIS med tema Fairytale (sagor). Vi bestämde oss till sist för att vara troll, medan Andreas var trolljägare! Några hade varit upp i den gamla gruvan tidigare på dagen och hade med sig lite kol tillbaka som var perfekt för att smeta ut i ansiktet. Vet inte riktigt hur hälsosamt det är... men det funkade väldigt bra! :) Jag tuperade mitt håret och klädde mig i svart, redo för fest!
Hela kantinen på UNiS var dekorerad och vi var en bra blandning av olika figurer; troll, smurfar, peter pan, isbjörnar, shrek, snövit, rödluvan, Hans & Greta, med flera... Till middag bjöds vi på The Little Mermaid (fisk med pasta). Det var väldigt många studenter och anställda samlade som bland annat skulle genomföra en organisationstävling, allt ifrån att 'sparka hatten av pinnen' till jeopardy och bygga torn med ölburkar. Min och Evas grupp vann såklart hela tävlingen, mycket stolt! ;)
Efter en lång kväll med livemusik och diverse arrangemang så tog vi till sist promenaden hem igen och somnade ganska snabbt. Efter två sena kvällarna var det ännu svårare att komma upp idag (jag börjar bli för gammal för att festa 2 kvällar i rad :) ), men det var bara att ta sig i kragen och läsa klart sin artikel. Imorgon är det fältarbete igen och på tisdag är det seminarium. Då är det bara en vecka kvar till examen, som jag börjar bli lite orolig för... eftersom vi inte har någon direkt kurslitteratur, så vet jag inte hur jag ska plugga till den... men vi är alla i samma situation. Jag har i alla fall lärt mig ganska mycket på föreläsningar, seminarium och projektarbete, kanske det räcker?
Under tiden som vi jobbade med ballongen så var det en finskt TV-team på plats och filmade oss. Det var ett vetenskapsprogram på YLE som ville ha några "in-action"-bilder på klimatforskare. De har följt med vår föreläsare Tiina till Svalbard och gjorde några intervjuer med henne. Mig gav dem bara instruktioner om var jag skulle titta... ner i kameran, upp på ballongen och ner igen :)
På kvällen hade vi en egen liten Friday Gathering i vårt kök. Vi bjöd över de andra studenterna från kursen som inte bor i vår korridor. Det var en trevlig stämning och jag kom inte i säng förrän efter kl 3.00. Då hade jag också varit ute en sväng och tittat på Norrsken igen. Det var fruktansvärt kallt ute den kvällen och jag lyckades inte ta några bilderna denna gången heller, så här ger jag er några från en av mina kollegor istället.
 |
| picture taken by Felix Pithan |
 |
| picture taken by Felix Pithan |
Eftermiddagen ägnades åt artikelläsning fram tills det var dags att göra sig i ordning för kvällen. Vi skulle på Icebreaker Party på UNIS med tema Fairytale (sagor). Vi bestämde oss till sist för att vara troll, medan Andreas var trolljägare! Några hade varit upp i den gamla gruvan tidigare på dagen och hade med sig lite kol tillbaka som var perfekt för att smeta ut i ansiktet. Vet inte riktigt hur hälsosamt det är... men det funkade väldigt bra! :) Jag tuperade mitt håret och klädde mig i svart, redo för fest!
Hela kantinen på UNiS var dekorerad och vi var en bra blandning av olika figurer; troll, smurfar, peter pan, isbjörnar, shrek, snövit, rödluvan, Hans & Greta, med flera... Till middag bjöds vi på The Little Mermaid (fisk med pasta). Det var väldigt många studenter och anställda samlade som bland annat skulle genomföra en organisationstävling, allt ifrån att 'sparka hatten av pinnen' till jeopardy och bygga torn med ölburkar. Min och Evas grupp vann såklart hela tävlingen, mycket stolt! ;)
Efter en lång kväll med livemusik och diverse arrangemang så tog vi till sist promenaden hem igen och somnade ganska snabbt. Efter två sena kvällarna var det ännu svårare att komma upp idag (jag börjar bli för gammal för att festa 2 kvällar i rad :) ), men det var bara att ta sig i kragen och läsa klart sin artikel. Imorgon är det fältarbete igen och på tisdag är det seminarium. Då är det bara en vecka kvar till examen, som jag börjar bli lite orolig för... eftersom vi inte har någon direkt kurslitteratur, så vet jag inte hur jag ska plugga till den... men vi är alla i samma situation. Jag har i alla fall lärt mig ganska mycket på föreläsningar, seminarium och projektarbete, kanske det räcker?
torsdag 1 mars 2012
Vi går mot ljusare tider
Tiden går väldigt snabbt just nu och det blir ljusare och ljusare för varje dag här i Longyearbyen. Än så länge nås vi inte av något direkt solljus, men den är nära.. vi kan se den krypa närmare och närmare på bergtopparna och idag när vi gick hem vad det faktiskt inte helt mörkt, snarare skymning.
Jag har hört att våren har kommit till Sverige, kanske inte för att stanna än, men... här är den fortfarande långt borta. Snön ligger djup och temperaturen var idag kring -15°C. Vardagens promenad fram och tillbaka till Nybyen håller mig varm, men när jag ska ut på glaciären gäller det att jag tar på mig fler lager.
Vi har haft några dagar med föreläsningar och övningar igen nu, av varierande kvalitet, men jag tror faktiskt att jag har tagit med mig något från alla tillfällena. Idag hade vi en väldigt trevlig övning med Tiina från Finland, som gick igenom teorin bakom Sonic Anemometern. Sonic är ett instrument som mäter vindsstyrka i tre olika komponenter samt den s.k. sonic-temperaturen. Detta kan sedan användas för att beräkna turbulensen i atmosfären och undersöka stabiliteten.
Imorgon är det redan fredag igen, vilket betyder.... fältarbete! Nu vet vi vad som är fel med vår vindmast och vår kursassistent har redan varit upp och ändrat sättet som dataloggern sparar. Vi får hoppas tidsserierna ser bättre ut denna gången. Så är det att jobba med riktiga mätningar, ibland går det inte som man har tänkt sig... ganska ofta faktiskt :)
Eftersom jag spenderar all min tid tillsammans med de andra studenterna, vi både pluggar och bor tillsammans, så är engelska det mest naturliga språket, men ibland plockar man upp några tyska, finska, norska eller tjeckiska ord. Jag gillar den internationella stämning och kommer sakna folket när jag åker hem, vi har kul tillsammans, även om vår humor ibland är lite nördig! ;)
Till helgen är det ett stort Icebreaker Party (förstår ni humorn?)! Teamet är Fairytale och just nu debatterar vi om ifall vi ska klä ut oss till dvärgar, troll eller smurfar. Troll verkar faktiskt vara det lättaste och mest logiska, men vi får se... Det blir tyvärr ingen Friday Gathering imorgon pga. detta. Kanske är bra, för jag behöver läsa lite... ska reviewa en artikel i början på nästa vecka. Några planerar att göra en ny bergstur på lördag, men jag behöver göra lite av mitt "vanliga" jobb också.
Jag har hört att våren har kommit till Sverige, kanske inte för att stanna än, men... här är den fortfarande långt borta. Snön ligger djup och temperaturen var idag kring -15°C. Vardagens promenad fram och tillbaka till Nybyen håller mig varm, men när jag ska ut på glaciären gäller det att jag tar på mig fler lager.
Vi har haft några dagar med föreläsningar och övningar igen nu, av varierande kvalitet, men jag tror faktiskt att jag har tagit med mig något från alla tillfällena. Idag hade vi en väldigt trevlig övning med Tiina från Finland, som gick igenom teorin bakom Sonic Anemometern. Sonic är ett instrument som mäter vindsstyrka i tre olika komponenter samt den s.k. sonic-temperaturen. Detta kan sedan användas för att beräkna turbulensen i atmosfären och undersöka stabiliteten.
Imorgon är det redan fredag igen, vilket betyder.... fältarbete! Nu vet vi vad som är fel med vår vindmast och vår kursassistent har redan varit upp och ändrat sättet som dataloggern sparar. Vi får hoppas tidsserierna ser bättre ut denna gången. Så är det att jobba med riktiga mätningar, ibland går det inte som man har tänkt sig... ganska ofta faktiskt :)
Eftersom jag spenderar all min tid tillsammans med de andra studenterna, vi både pluggar och bor tillsammans, så är engelska det mest naturliga språket, men ibland plockar man upp några tyska, finska, norska eller tjeckiska ord. Jag gillar den internationella stämning och kommer sakna folket när jag åker hem, vi har kul tillsammans, även om vår humor ibland är lite nördig! ;)
Till helgen är det ett stort Icebreaker Party (förstår ni humorn?)! Teamet är Fairytale och just nu debatterar vi om ifall vi ska klä ut oss till dvärgar, troll eller smurfar. Troll verkar faktiskt vara det lättaste och mest logiska, men vi får se... Det blir tyvärr ingen Friday Gathering imorgon pga. detta. Kanske är bra, för jag behöver läsa lite... ska reviewa en artikel i början på nästa vecka. Några planerar att göra en ny bergstur på lördag, men jag behöver göra lite av mitt "vanliga" jobb också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)