Save the Arctic training

A few weeks ago I had the oppurtunity to join Greenpeace International and their Arctic team on a 5-days winter training and camping in Norway. In total, we were 21 people coming from different backgrounds with different experiences, gathering as one team to Save the Arctic.

While the majority of the people were project leaders or part of the communications team at Greenpeace, there were also people who had many years of experiences from previous Greepeace actions and expeditions in the polar regions. I met some extremely talented photographers, video makers and people who know everything about logistics and techinical equipment. I was really impressed by all the knowledge and excitement that was collected in the same room!

As young ambassadors there were one girl from Greenpeace Canada, who also represented the indigenous people of her land and one Swedish girl from the Sami people. The person who travelled the furthest was a young man from the Seychelles. Even if he was from the tropical region he was one of the most committed persons to Save the Arctic. I will tell you why later. Then there was me. I was there as a representative of WAGGGS, but also as a young climate scientist. I am a PhD student in Atmospheric Science and Oceanography and I study the Arctic Region specifically.

But why were we all gathered now, in a cold place like Norway in the end of January? The goal of the training was to make everyone familiar with the cold environment including learning how to do cross-country skiing, practice winter camping and talk about the campaign. Even if I’m from Sweden I didn’t have so much experience from skiing before, but I actually learned pretty fast. As long as the surface was fairly flat, I felt like I had control over myself :)

Since I have been a girl scout for many years, I have a lot of experience from camping and outdoor living, so I didn’t think that would be a problem. However, sleeping in a tent when it’s -20°C outside, was a completely different story! Even if I had semi-professional gear and did everything that our Polar guides told us to do, I couldn’t keep warm. Despite that, it was a very nice experience, especially when we were gathered around the campfire exchanging ideas and thoughts about the campaign.

The campaign (Save the Arctic) has been going on for a while now and WAGGGS has been a part of it since we launched the Flag for the Future competition at the UN Climate Change Conference in Doha last year.

In the beginning of April this year, this team of well equipped and well motivated people will ski to the North Pole(!) and deploy a time capsule on the bottom of the sea. In this capsule, all the names of the people (at the moment >2.7 million) that have signed the petition to declare a global sanctuary around the North Pole, will be written. Attached to the time capsule, will also be the Flag for the Future, design by a young person representing the future generations.

The Arctic region has experienced dramatic changes over the recent decades, more than anywhere else on Earth. Due to climate change, the warming has been more than twice as large as the global average. Last year there was a new record minimum of sea ice in the area and we will soon (50-100 years) experience summers with no sea ice in the region. This will not only affect the animals and wildlife in the Arctic, but will most likely also change our weather patterns.

These changes opens up for new possibilities in the Arctic Ocean. Due to less sea ice, it will be easier to cross the area by boat and explore it’s resources. Several oil companies have already starting drilling in the Arctic. There is a also a possibility to expand the industrial fishing into the Arctic Region where local people have been fishing in a sustainable way for a very long time.

By declaring a global sanctuary around the pole we wish to stop this exploitation and all multimillionaire oil companies, who only causes more oil, more emissions and a warmer climate. Instead, we need sustainable solutions to meet our energy needs in the future. This is also why this campaign is a global issue and why everyone can take part in it. Because the industry doesn’t only affect the Arctic, it affect the entire globe. This is also why a young man from the Seychelles will ski to the North Pole. He has seen what the global warming has caused in his country.

So, please join us to the North Pole and sign the petition if you haven’t already done so. Also, if you are younger than 26 years old, you can still participate and design a Flag for the Future, symbolizing Peace, Hope and Global community. The deadline is 27th February 2013.

Please, help us Save the Arctic!

År 2012

Som många andra bloggare så ska väl jag också försöka sammanfatta det gångna året. Det har hänt väldigt mycket på den privata sidan, men tyvärr inte lika mycket på den professionella sidan. Jag har varit med om en hel del resor, men annars så kämpa jag vidare med pågående projekt. Förhoppningsvis kommer det bli en skillnad under 2013. Det ska jag helt enkelt se till att det blir.

I alla fall. Jag började året med att undervisa några veckor i masterkursen i molnfysik. Detta var andra gången jag hade hand om räkneövningarna och labbar till den här kursen, så jag kände mig lite säkrare, även om det fortfarande var en riktig utmaning. Räkneövningarna gick bra, men labben skulle ha fungerat bättre. Jag lärde mig i alla fall mycket under tiden och jag är tacksam för alla duktiga studenter som finns på institutionen. Tillsammans löste vi alla problem.

Med ett delvis nertryck självförtroende åkte jag till Svalbard den 14 Februari för en månads kurs i Arctic Boundary Layer Meteorology. Den blev en helt underbar kurs tillsammans med andra doktorander från Europa. Jag lärde mig massor på kort tid och träffade många fantastiska människor som jag hade väldigt roligt tillsammans med. Jag fick skjuta med gevär, köra snöskoter och sätta upp en hel meteorologisk mätstation på en glaciär. Mitt självförtroende stärktes igen och efter ett tag kändes det som jag började få koll på alla instrument och beräkningarna av turbulensen i den nedersta delen av atmosfären. De sista veckorna jobbade vi nästan dygnet runt med att skriva rapport och plugga till tentan, men tillsammans med de andra studenterna var det uthärdligt. På helgerna hade vi även lite tid till att utforska omgivningarna och Longyearbyen samt bestiga Trollsteinen.

Väl tillbaka i Stockholm och Sverige hade jag mycket att ta igen med mitt projekt, eftersom kursen hade varit på heltid i en månad. Även om det var riktigt jobbigt ett tag och jag inte hade något privatliv kvar under några veckor så klarade jag mig fram till slutet på April då det var dags för nästa resa och min första stora konferens. Jag var äntligen klar med alla mina resultat och hade en presentation klar som jag kunde visa.

På flyget över till Montreal var det första gången sen jag kom hem från Svalbard som jag verkligen kunde andras ut och ta det lugnt ett tag. Men tempot ökade igen på plats i Kanada. Jag är alltid väldigt nervös inför en presentation och den här gången var det dessutom på en väldigt stor konferens, International Polar Year. Som tur var hade jag övat ganska mycket med mina två kollegor som också skulle på konferensen, så jag kändes mig väl förberedd. Det betydde väldigt mycket. Presentationen gick bra och jag fick till och med en hel del kommentarer och frågor. Det kom dessutom fram flera personer efteråt och visade intresse för min forskning, vilket naturligtvis kändes bra. Jag lärde också känna flera nya kollegor från andra platser via APECS och Twitter, riktigt kul!

Efter konferensen hade jag nästan en veckas välbehövlig semester tillsammans med två kollegor från min institution och en tjej från Tyskland. Vi hyrde bil och körde norrut till Quebec och utforskade naturen och omgivningarna. En väldigt rolig resa med mycket trevligt sällskap!

Tillbaka på kontoret så var vi plötsligt inne i Maj och det var dags för sista rycket innan semestern i juni. Jag blev också involverad i institutionens arbete med den nya hemsidan och jobbade tätt tillsammans med den avgående prefekten med fler doktorandrelaterade frågor. Under sommaren skulle jag börja skriva på min artikel igen för att äntligen avsluta projektet, men då visade det sig att det fanns en ny version av min modell. Detta betydde att jag behövde köra om alla mina beräkningar och analysera resultaten på nytt. Tack och lov gick mitt jobb lite snabbare nu och efter en intensiv vecka i sommarstugan så kändes det som jag hade allt på plats igen. 

Dock visade det sig att det nya versionen inte var så bra och ansvariga gjorde om modellkörningarna ytterligare en gång! Nu var vi inne i September och jag satt och gjorde nya figurer igen. Nu hade vi även kommit på att vi borde ha med en annan modell också, för att kunna jämföra resultaten med den också. I Oktober gjorde jag om alla figurer med två versioner av min första modell, observationerna och ytterligare en modell. I November skrev jag äntligen på artikeln igen och innan nästa resa skickade jag äntligen första versionen av mitt manuskript till mina handledare.

Nästa resa gick till Doha, Qatar för FNs klimatkonferens 2012. Egentligen var jag där som representant för Scouterna och WAGGGS. Men med min bakgrund kunde jag hjälpa resten av mitt team med de vetenskapliga frågorna och även följa den utvecklingen lite närmre. Vad jag framförallt lade min energi på var förhandlingarna om Artikel 6 där vi lyckades bra och det känns skönt att kunna åka hem efter en vecka och faktiskt kunna säga att man hade bidragit med något på riktigt. Jag träffade även andra aktivister från Sverige och andra länder samt den svenska delegationen från vår regering. Hemma igen var jag med i flera intervjuer med Scouterna och Sveriges Radio. En riktigt rolig upplevelse och ett bra avslut på det här året som annars har kantats av mycket frustration och stress, tyvärr.

Innan jul-och nyårshelgerna blev jag klar med version 2 av mitt manuskript. Nu finjusteras introduktion, metod och resultatdelen. Sen behövs några avslutande ord i diskussionen och en runda till mina medförfattare innan vi äntligen kan skicka in artikeln.

2012 var det bästa året rent privat, men kanske det sämsta jobbmässigt. Jag ska göra allt jag kan för att 2013 ska det bli det bästa professionella året, men minst en publicerad artikel.

Min intervention

Jag är tillbaka i Sverige med en stor brist på sömn. Medan jag samlar mina tankar om den gångna veckan, lägger jag upp mitt tal som jag höll på förhandlingarna om Artikel 6 i lördags. Enjoy! :) 

--------------------------------------

"My name is Cecilia and I’m speaking on behalf of YOUNGO, the youth constituency. I’m not only a youth, but also a girl guide and a climate scientist. I wouldn’t be here today, as part of the solution to tackling climate change, without both non-formal and formal education.

Thank you for giving us the opportunity to be part of the Article 6 negotiations. Youth participation in these negotiations is essential, you are negotiating our We would like thank the parties that have engaged with us during the last few days, in working together we can create a stronger and more resilient Article 6. A young person, a young woman even, equipped with the right skills has the power to protect their family, their futures and their livelihoods from the reality of a changing climate. Article 6 takes us a step closer to creating a society who knows what to expect and how to cope, with an understanding of the impact of their behaviors.

We ask all parties here today to cooperate and work together to finalize the Doha work program that you are proud of. Article 6 will not achieve this aim without mechanisms to ensure accountability and transparency in the text. National focal points create a vehicle to ensure Article 6’s implementation.  By including the provision of sufficient reporting on their actions it will allow us to a have a clear picture of what is going on, showing opportunities for us to fill the gaps.

In 2011 39 million 558 hundred thousand children were born. If we use these figures this suggests that 1 billion 116 million 464 hundred thousand children will be born during the 8 year Doha work program. In the interest of safeguarding the futures of these children we must make progress today. There is no other option.

Right now I’m afraid the jury is still out on whether you will get an A in Article 6. For the time being we will be giving you a B for good behavior. Today, yes today, when the work program is finalized the real work begins. We need you to believe in Article 6. Whilst you are out here in Doha, speak to your colleagues, engage with them and begin establishing how what you have decided here today is going to look like on the ground. You are not only accountable to the youth here at the UNFCCC but to everyone at home in your own countries. We entrust you with the responsibility to get this done, please be part of the solution. We will be there working alongside with you."

Written together with Bronwyn Hughes, Harriet Thew and Camilla Born

Hårt arbete

Tisdag blev en lång dag på konferenscentret. Direkt efter YOUNGOs möte på morgonen, gick vi vidare till förhandlingar om Artikel 6 som började igår. På morgonen fick vi veta att mötet skulle hållas bakom stängda dörrar, vilket vi naturligtvis inte var glada över och dessutom förstod vi inte varför. Eftersom A6 är direkt kopplad till barn och unga, så både vi ha en naturlig plats på förhandlingarna.

Vi bestämde oss för att samla så många unga som möjligt utanför salen, bara för att visa att vi verkligen bryr oss och att det här är viktigt för oss. Vi satt och väntade utanför när ordförande kom förbi. Vi frågade om det var möjligt för oss stt få vara med på mötet och det fick vi! Vi fick till och med en möjlighet att göra ett uttalande. Vi skrev snabbt ihop ett tal som Bronwyn från WAGGGS höll, en stund in i förhandlingarna. Även CAN, som också representerar allmänheten fick göra ett utlåtande.

Vi var väldigt tydliga med att A6 måste bli ett starkare dokument där länder faktiskt visar att de tar ansvar för utbilda, träna och sprida budskapet om klimatförändringarna. Det bästa hade naturligtvis varit om det blev lagligt bindande. Vi vill även att framgångarnaska kunna vara mätbara på något sätt, och framförallt behövs det en stor investering i detta!

På mötet kunde man verkligen känna spänningarna mellan länderna! På ena sidan satt EU, USA och Japan, som inte vill spendera pengar på detta. På andra sidan satt utvecklingsländer som alla i Afrika som ber om hjälp med finansiering till detta. Innan mötet började stod att G77 länder i en ring och diskuterade vad de vill tillsammans.

Igår var första gången som vi såg den nya texten och de skiljer sog lite från den text som gruppen jobbade med på ett möte i Bonn i våras. Den nya texten är ett förslagfrån Dominikanska Republiken och EU verkade inte så glad över resultatet. Vi är inte heller så glada, eftersom de har tagit bort allt som har med finansiering att göra.

Under hela mötet undvek förhandlarna att faktiskt diskutera innehållet, precis som om de vore rädda för vilken diskussion det skulle kunna bli. Det gick t.o.m så långt att USA frågade en tramsigt fråga om hur sekreteriatet jobbar med A6. Jag är säker på att de alla har ganska bra koll på det.

Detta gav oss i alla fall lite tid till att gå igenom den nya texten och resten av dagen spenderade jag och Bron med att jämföra med texten från Bonn. Nu måste vi bara ta ställning till det och komma fram till vad det verkligen betyder för oss.

Jag hade en liten paus i pappersarbetet när jag fick möjlighet att träffa den svenska delegationen från vår regering. Även andra svenska ungdomsförbund och organsiationer var med på detta. Det blev ett ganska informellt möte där vår klimatambassör egentligen inte berättade så mycket. Än så länge har det intehänt något intressant och Sverige verkar inte kunna ha någon inverkad heller, eftersom vi bara står bakom EU. Ärligt talat så förstår jag inte varför de har tagit hit 43 personer, om de inte kan tänka sig att faktiskt jobba lite! Jag fick i alla fall reda på vet som var expert på A6 från Sverige, men han är inte på plats i Doha.

Jag är faktiskt ganska glad över att representera en global organisation och inte fokucera på den svenska politiken, som känns helt meningslöst just nu... dock är FN processerna också väldigt tröga och komplicerade. En spännande utmaning!

Första dagen på COP18

Efter alla förberedelser, mail och skypemöten har vi äntligen kommit fram till starten av den här otroligt viktiga konferensen. Tyvärr fick bara en person från alla ungdomsorganisationer vara med på öppningscermonin av konferensen. En man från den nya organisationen Arab Youth Climate Movement (AYCM) var vald, vilket var ganska coolt.

Under tiden hade vi morgonmöte med YOUNGO och gick igenom dagen ur ett ungdomsperspektiv, annonserade kommande möten, aktioner och interventions. Efter det gick jag på ett möte med tcktcktck där Kelly Riggs pratade om vad som var det kritiska på den här konferensen. Hon ville koncentera sig på den nya Obama delegationen och pusha dem att göra något nu när de har chansen. Vi diskutera också det faktum att det nog är i princip omöjligt att påverka EU för deras ministrar har redan bestämt sig hemifrån om att inte sätta upp några som helst ambitiösa mål för att sänka utsläppen till 2020...

Vidare skulle jag ha gått på ett side events om mål pre-och post 2020, men salen var ändrad så jag hamnade på ett seminarium om Qatar Fundation. De gör massa coola grejer för att utbilda den nya generationen i att tänka miljövänligt och hållbart, men i grund och botten kommer ju pengarna fortfarande från staten, dvs. oljan.. Tufft läge.

Jag var med på sista halvtimmen av 2020 paneldebatten och fick höra en kvinna som var tydlig med att politikerna behöver ännu mer press från allmänheten. EU känner definitivt inte tillräckligt med press! Hon hävdade också att NGOs kan göra mer för att kräva en förändring, istället för att föreslå saker som det är en större sannolikhet för att gå igenom.

Jag håller inte med henne. Det är hur många organisationer här som helst och vi försöker allihopa påverka på olika sätt. Men någonstans måste man bygga upp ett förtroende innan man kan föreslå stora förändringar. Dessutom är det psykologiskt jobbigt att lobba för något som med största sannolikhet ingen kommer lyssna på. Då måste man också ha några punkter på agenda som är lättare att få igenom.

En av dem är Artikel 6, som vi i WAGGGS har jobbat ganska mycket med. Den handlar om utbildning, deltagande och att göra allmänheten uppmärksammad på klimatförändringarna. Vi har skrivit mer om den på WAGGGS blog.

Vi hade ett möte om detta strax före lunch igår och gick igenom vilka personer vi behövde lobba, vilka dokument som behövds skrivas och vilken kunskap som vi saknar. På eftermiddagen öppnade SBI sina förhandlingarna och Artikel 6 kom upp. Då var det faktiskt 3 länder som talade för hur viktig den här artikeln är och ett av länderna träffade vi på bussen häromdagen! :) Det var ganska coolt för de gjorde inte samma sak på andra stora punkter såsom KP.

Igår hade vi även äran att träffa Christina Figueres som är generalsekreterare för UNFCCC. Hon satt ner i en ring med alla oss unga och berättade vilket otroligt bra och viktigt jobb vi gör. Vi hade också möjlighet att ställa några frågor till henne. Alltid inspirerande!

Vi har även satt upp en monter i utställningsområdet, där vi kan stå och hänga om vi vill. Det blev en lång första dag, men jag är nöjd. Det är kul att höra personer som faktiskt pratar om sådant som jag bara har läst om innan!

Christiana Figueres together with Bronwyn and Harriet from WAGGGS 

Ungas röst

Nu är förberedelserna över och allvaret börjar. Detta skrev jag när jag satt på bussen på väg till konferensen i morse.

Vi har haft ytterligare 2 dagar tillsammans med de andra ungdomsorganisationerna för att prata om gemensamma mål, aktioner, events och interventions. Det är väldigt roligt att träffa andra som också är minst lika intresserade av att föra fram de ungas röst och se till så denna konferensen leder till något bra för oss alla.

I lördags sprang jag runt som en galning för att försöka gå på så många workshops som möjligt, men tyvärr misslyckades jag. Jag gick på en snabbkurs i hur UNFCCC fungerar, men den var faktiskt alldeles för enkel. Vi är väl förbereda och kan redan grunderna, så jag skulle ha gått på en mer avancerad kurs.. istället sprang jag upp till en presentation om hur man kommunicerar vetenskapen på bästa sätt. Jag lyckades inte se så mycket av den, men jag fick i alla fall hennes ppt-presentation efteråt.

Nästa workshop om kommunikation blev inställd och istället var jag med på strategimöte om hur alla unga ska organisera sig. De som höll i den vill iprincip att vi skulle starta något som redan existerar - YOUNGO, som är en erkänd constituency av FN. Vi har redan representanter som har direkt kontakt med sekreteriatet och vi har möte varje morgon för att diskutera vad vi kan göra tillsammans. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen.

Det var tyvärr lite frustrerande när jag insåg att vissa inte har koll på vad som har hänt tidigare och försöker föreslå samma saker igen. Då kommer vi inte framåt, istället står vi och trampar på samma ställe. Lite av anledningen varför de ville ha något nytt nu var nog också för att deras aktioner inte har blivit godkända..

Dagen avslutades ändå ganska bra med en diskussion om hur man ställer de bästa frågorna till våra förhandlare, oavsett om man träffar dem i hissen eller har möjlighet att fråga en panel. Denna diskussionen fortsatte igår morse, då vi stannade kvar på vårt hotell och tränade på att föra fram vårt budskap under en minut. En riktig utmaning!

Igår eftermiddag fortsatte COY med en presentation av hur YOUNGO fungerar. Det är en väldigt horisontell organisation och mycket av diskussionerna pågår i olika google groups, så alla kan se. Vi kommer ha möte varje morgon i YOUNGO spokes council. Min organisation har ett väldigt bra rykte där och vi är mycket aktiva i olika arbetsgrupper. Vi ska försöka få några av de andra ungdomsorganisationerna med på våra förslag och aktioner. Kommer bli spännande!

Annars kommer vi lobba för alla unga kvinnor runt om i världen som är både är mest påverkade av klimatförändringarna, men också en del av lösningen till världens problem! Vi jobbar med både formell och icke-formell undervisning om klimatet på olika sätt.

Vi vill också se att konferensen i Doha kommer överens om ambitiösa mål för hur vi ska minska världens utsläpp och att alla länder är med på detta, både genom Kyotoprotokoll 2 men också en längre plan som blir bindande genom lagen.

Idag blir det en invigning med flera tal från olika nyckelpersoner och stater. Det kommer även vara en del intressanta side events som jag kan berätta mer om senare. Vi ska också sätta upp vår monter och planera fler aktioner och kampanjer.

To be continued...

Förberedelser & COY8

Okej, det här ger mig en chans att sammanfatta de senaste dagarna. Sedan jag landade i onsdags kväll så har det varit ett späckat schema från morgon till kväll! Ni som följer mig på twitter har fått lite hum om vad som händer. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara upplevelsen av att vara i Doha, Qatar, men jag ska istället försöka sammanfatta allt, för annars kommer ingen läsa detta.

Onsdag kväll var en relativt lugn kväll eftersom endast hälften av tjejerna från vår delegation var på plats. Två tjejer från England, två tjejer från Australien samt två tjejer från Skandinavien (inklusive mig själv). Vi bor på ett väldigt flott hotell med pool på taket och utsikt över hela downtown area på andra sidan bukten. Detta är verkligen inte något som man är van vid som scout, då vi ofta bor på hostels eller scoutlokaler. Men i Qatar är standarden väldigt hög och lyxig överallt. Det känns lite som att vara tillbaka i Las Vegas. Dekorationer är gjorda så att man tror att man är utomhus och inomhus på samma gång, glas överallt och massa lampor.

Runt om i staden finns stora skyltar och reklam för FNs klimatkonferens, vilken är riktigt häftigt! Man märker att något stor är på gång att hända och befolkningen har t.o.m blivit varnade att det kommer vara sjukt mycket trafik på söndag och måndag. Med tanke på att här bara bor typ 2 miljoner människor i landet och konferensen lockar ca 20 000 personer till Qatar, så kommer det definitivt märkas att staden är invaderad av internationella från hela världen.

***

Igår anlände resten av vår delegation från England, Kanada, Sri Lanka, Libanon och Zambia! Nu är alla tjejer samlade och tillsammans kommer vi göra skillnad! Vi består av tre team som jobbar med Kommunikation, Aktioner och Policy. Som en del av policy gruppen har jag varit med och tagit fram våra key messages som vi kommer lobba för på konferensen. Dels vill vi verkligen att det andra Kyotoprotokollet blir verklighet, samtidigt som det behövs ytterligare en plan för en gemensam överenskommelse som faktiskt är lagstiftad om hur vi ska minska våra utsläpp i framtiden för att komma ner till 350ppm CO2 igen! Vi vill också få fram vårt budskap om att unga kvinnor är en del av framtiden och en del av lösningen. Vi jobbar redan idag med detta inom scoutrörelsen, då vi använder informell undervisning och lärande.

Jag blev verkligen grymt imponerad av vad de andra tjejerna i delegationen gör på hemmaplan! De har så många idéer och projekt på gång! Jag blev så inspirerade och vill definitivt göra något liknande i vår organisation och implementera det i vårt scoutprogram när jag kommer hem. Dessutom insåg jag att vi har gjort en del i mina olika grupper utan att jag har tänkt på att de är kopplade till miljö-och klimatfrågor :)

Idag fick vi också äntligen träffa alla de andra ungdomsorganisationerna som är här för att påverka förhandlingarna på COP18. Under ca tre dagar kommer vi arrangera workshops och seminarier för/med varandra som allt har att göra med klimatet och klimatförändringar och vad vi vill göra tillsammans. Vi skapar samarbeten och möten under Conference of Youth (COY8), med deltagare från hela världen! Vi gör mer på dessa dagarna än vad förhandlarna klarar av på 2 veckor...

***

Igår kväll var vi ute och åt med två libanesiska scouttjejer som bor här i Qatar och de berättade lite mer om vad vi måste tänka på när vi är här. Förutom saker som att vi måste klä oss propert, så måste vi även tänka på att inte svära, inte ha någon form av fysiskt kontakt offentligt och inte prata om religion eller politik, vilken kan bli svårt med tanke på varför vi är här...

Personerna som bor här lever väldigt lyxigt och behöver inte ens jobba för att de är så rika från oljan och naturgasen. Istället kommer det massa människor från andra länder, t.e.x Philippinerna, Indien, Sudan och Libanon för att jobba här. De driver allt, medan Qatari folk kan röka vattenpipa hela dagarna.. dock är de inte tillåtna att dricka alkohol. Om de vill göra det, så får de åka till Bahrain på semester :) Fredag är helgdag i Qatar och ikväll var vi inne i den central dalarna av stan för att handla mat. Det var väldigt tomt på folk runt om i stan, men inne på köpcentret var det proppfullt!

Vill man läsa mer om vad vi gör så kan man följa oss på vår WAGGGS blog.
Jag uppdaterar snart igen!