An Inconvenient Truth

Igår arrangerade Ingenjörer för Miljön en pubafton som de kallar för Miljöl, här i Stockholm. Inbjuden var David S. Miller från The Climate Reality Project, grundat av nobelpristagare Al Gore. David är själv tränad av Al Gore och andra, om klimatförändringarna, och gav en presentation som liknande den som Al Gore själv gör i filmen An Inconvenient Truth. David har även deltagit på COP-möten och verkar vara väl insatt i bland annat världens energifrågor.

Presentationen börjar med samma bild av jorden som Al Gore's gör och förutom några nya resultat från bland annat forskare James Hansen från NASA, så var presentationen väldigt lik sådana som jag har sett tidigare. Det är väl alltid bra att få en uppfräschning av teorin och lite nya resultat, men ska jag vara ärlig så hade jag hellre sett en klimatforskare som presenterade teorin om växthuseffekten och resultat från den senaste forskningen.

All heder till David som gör en bra jobb med att presentera allt från hur jordens klimatsystem fungerar till konsekvenser och lösningar. Det är inte många personer som kan tala lika bra om alla dessa steg. Dock, är det tyvärr ofta så att forskningen förenklas lite för mycket och det gör ont i mitt forskningshjärta när personer använder statistik som jag verkligen undrar var det kommer ifrån. Jag är helt övertygad av att de flesta människorna skulle förstå problematiken även om vissa detaljer förklarades lite mer.

Missförstå mig inte. Idag finns det inget annat sätt att förklara den klimatförändringen som sker, utan att ta med den mänskliga påverkningen. Det kommer också fler och fler resultat som går i riktningen att förändringar som vi nu ser, skulle kunna vara ett resultat av den globala uppvärmningen. Men bara för det, så behöver vi inte ta i och förenkla. Klimatsystemet är komplicerat och vädersystemet är kaotiskt, så är det.

Då gillade jag mer den diskussionen som kom efteråt, om lösningar och möjligheter bland annat inom energisektorn. Eftersom många i lokalen, inklusive talaren själv, var ingenjörer så var det ju ganska naturligt att diskussionen övergick till handla om framtidens hållbara system. Detta är något som jag vet ganska lite om just nu, men skulle gärna vilja lära mig mer om i framtiden.

Överlag var det en trevlig kväll och det är alltid kul att träffa andra personer som har samma intressen för ett hållbart samhälle. För även om vi forskare i framtiden kanske hittar andra faktorer som också påverkar vårt klimatsystem, så är en sak säker: Vi har bara en planet och det gäller att ta om den för att säkerställa en framtid för kommande generationer.

International Polar Year Conference

Efter några väldigt intensiva veckor på jobbet tänkte jag försöka sammanfatta allt som hände under konferensen i Montréal samt tillhörande workshops.

Career Development Workshop: From knowledge to Careers
Konferensen började med en 2-dagars workshop, anordnad av APECS (Association of Polar Early Careers Scientists). Workshopen bestod av flera seminarier om bland annat Outreach, non-Academic Careers, Proposal Writing och Management.

Målet med workshopen var att hjälpa tidiga forskare att utveckla nödvändiga färdigheter eller kunskaper som kan vara bra att ha när man ska jobba i internationella grupper och/eller med  polarforskningsområden. Tyvärr var inte workshopen inte så interaktiv, utan bestod mest av föreläsningar... och inte så mycket diskussioner. Detta trots att man gång på gång blev påmind om hur viktigt det är att nätverka. Jag var ändå ganska nöjd med helgen och om inte annat så fick jag i alla fall några nya kontakter och möjligheten att delta på ett IASC gruppmöten.

Här är några punkter som jag tog med mig från de olika seminarierna. 

• människor lever i utsatta och utmanande miljöer i Arktis, en stor skillnad från resten av världen!
• kunskap kan berätta hur du gör för att utveckla miljön, utan att förstöra naturen
• Politik = freden mellan problem och lösning (vet inte om jag håller med alltid...)
• Det kommer alltid finnas behov för bevisbaserad kunskap i den allmänna debatten
• Relevant information måst nå debatten för man ska kunna göra bra beslut.
• Det finns ett behov av en "translation function", så befolkningen kan förstå forskningen
• Det finns en stor skillnad i tidsskala - politiker tänker kortsiktigt (mandat), medan forskare tänker långsiktigt!
• Samhällets behov måste influera din forskning - men samtidigt måste det vara forskning me hög kvalitet!
• Vilken sort information krävs för att göra bra beslut? Det borde finnas en stolthet i att göra beslut baserad på ny kunskap och fakta från forskningen.
• Pre-reviewed science = den bästa vetenskapen som politiker kan få!

IASC Atmospheric Science Working Group Meeting
IASC är en internationell organisation som står för International Arctic Science Committee och inom organisationen finns det flera arbetsgrupper såsom Terrestial, Marine, Cryosphere, Atmosphere och Social & Human. Alla dessa grupperna hade möten under IPY-konferensen.

Jag är väldigt tacksam för att jag fick möjligheten att närvara vid atmosfärgruppens sammanträde och det var intressant att få vara med och lyssna när mer erfarna forskare har diskussioner om framtidens forskningsprojekt. Det nämndes även flera gånger, vikten av att blanda in yngre forskare i gruppens planer och visioner. Vi fick ställa flera frågor och även komma med synpunkter, men det hierarkiska universitetsvärlden som finns i flera länder märkes fortfarande tydligt... Dessutom lade jag märke till att det var väldigt få kvinnor i kommittén.

Jag fick intrycket av att framtidens projekt handlar mycket om att öka antalet atmosfäriska observationer i Arktis, både i form av kampanjer med hjälp av forskningsfartyg och mer långsiktiga stationer på land eller bojar. Över det Arktiska Havet finns det egentligen bara data från ett fåtal expeditioner, varav bara en av dem var över ett helt år. Det är för lite om vi ska kunna lära oss något mer om det arktiska klimatet och hur atmosfären är kopplad till resten av systemet.

Just nu är den huvudsakliga vetenskapliga frågan (som driver alla andra) den minskande havsisen och hur detta påverkar andra delar av systemet, både regionalt, men även globalt. Denna frågan återkom även senare under konferensen, såklart. Vi måste få en bättre förståelse för var det är för processer som driver den ändringen som vi ser i Arktis, samt vilka processer som samverkar tillsammans.

jag fick även lära mig lite mer om alla de olika forskningsprojekten som är på gång eller redan görs i Arktis. Bland annat finns det även ett intresse av att förbättra vädermodellerna för Arktis, inte bara klimatmodellerna... detta eftersom vi kommer se en ökning av trafik i detta området, både kommersiellt och forskningsmässigt. Då är det viktigt att ha bra väderprognoser tillgängliga.

Till sist fick jag även veta lite mer om diverse möten, workshops och konferenser som händer under året. Om man bara har finansiering och tid, så skulle man kunna på allt möjligt. Men det gäller att hitta en balans mellan att åka på möten och diskutera vetenskap och nätverka och att jobba hemma och faktiskt producera ny vetenskap.

IPY Conference 2012
During 5 days in the end of April, 3000 people gathered in Montreal to discuss polar science, both natural science, social science, politics and journalists. There were many many parallel sessions, so unfortunately I couldn't see them all. Instead I focused on the atmospheric science, with some influence of oceanography, remote sensing and climate in general. I will try and summarized some of the points made during the talks that I visited. However, this is only my interpretation and view of the conference.

• The gobal polar connections is something that we have to work on. Reasons and consequences of the changes comes from the whole world - Bob Corell
• The thermodynamic momentum in the climate system is the reason why we are already in a difficult situation - Bob Corell
• As a mean over the whole region, Arctic suffers >2 times more then the global average (climate change)! - Bob Corell
• Some islands already experience 1-2 m sea level rise, since the ocean is not evenly spread over the planet! - Bob Corell
• Energy, population, economy, climate change & impacts are all connected.
• The mystery of the sea ice loss can either be explain by the preconditioning (thickness & age), the winds, transport, warm air, clouds or the cloud-albedo effect - Don Perovich
• They all did it, together. 70% due to thermodynamics and 30 & due to dynamics - Don Perovich
• The surface energy balance is needed to explain the Arctic Amplification...
• The longwave radiation is different between sites in the Arctic during the summer, but similar during other seasons (clouds?) - Shupe
• The radiatively properties of clouds are strongly coupled with the presence of liquid water.
• Factors changing the albedo: cloud fraction, cloud height, effective radius, phase, optical depth - X. Wang
• Clouds have a damping effect on the surface temperature - X. Wang
• By using MODIS for clear-sky conditions it's possible to estimate the surface albedo in the Arctic - Radkevich

Arctic mini Workshop

Last week we had a full day at our department focusing on Arctic atmospheric research. 3 guest speakers were invited as well as people from the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI). We all have an interest in knowing more about the climate system in the Arctic and especially about the recent warming.

The first talk was by Jennifer Kay from the National Center for Atmospheric Research (NCAR), USA. She gave a really nice presentation. I really liked her summary on what is causing the warming the Arctic and what might be causing the Arctic Amplification, because there is a difference!

Already in the 1980's, the early models showed an increased surface warming in the Arctic, when the global climate changed. For example, the paper by Manabe & Stouffer (1980) where they first popularized the phrase “polar amplification”.

Kay also talked about her paper with Gettelman (2009), where they tried to investigate the cloud response to a change in the sea ice cover in the Arctic. Since I am a cloud person, this of course made me interested :) Using satellite data, they found out that the change was not so significant in the summer, but more in the autumn. However, the satellite data is somewhat restricted and have problems detecting the low clouds. From the observations I'm studying, we can see that there is a lot of low clouds during the Arctic summer, at least during 40 days in 2008.

Kay did a summary of the different processes and feedbacks that are both causing and not causing the Arctic Amplification:

Processes contributing to Arctic Amplification:

• surface albedo feedback
• Planck feedback
• lapse rate feedback
• ocean heat transport

Processes NOT contributing to Arctic Amplification:

• greenhouse gas forcing
• water vapor feedback

Note! These processes are still causing surface warming in the Arctic, but not the Amplification. Then there are some features and processes that are still debated:

• Clouds
• Atmospheric heat transport

and the question is, which one is the most important one?


This subject is very complicated and as Kay continued her presentation, showing results from different climate models, trying to rule out different parameters I realized that is difficult to distinguish between these processes, because everything is connected. For example, looking at clouds the shortwave radiation (SW) feedback might not be guilty to the amplification, while the longwave feedback is more important. Also, how do you see the difference between what is causing the warming and what is causing the amplification?


The following 2 presentations were more concentrated on specific topics, Gudrun Magnusdottir from University of California at Irvine talked about the atmospheric circulation patterns and the interaction with the sea ice. They had a very interesting approach, using a mathematical method from the economics to test different hypotheses.

The last presentation was Torben Koenigk from SMHI, talking about the Arctic climate and climate change in a relatively new climate model, EC-Earth. He showed some results looking at the turbulent fluxes over the Arctic Ocean and also how the sea ice will change in the future. According to this model, we will still have sea ice in winter time, but the atmosphere will be different, with less stable stratification since the warming will be strongest at the surface (lapse rate feedback). He also showed some results on how the clouds will change with less sea ice, but again the results are dependent on satellite data. The model seems to good a fairly good job, but the are still improvements to be done.

A lot of the uncertainties in clouds in climate models goes back to the humidity transportation. Where it is, what temperature it is and how it interacts with the radiation. In the afternoon discussion, we had some ideas about improving the models and there is always the issue about the resolution. Most people talk about the horizontal resolution, but it might also be interesting to increase the vertical resolution. This, of course, depend on what you wanna study. However, is not trivial since there might be problems with the time resolution and how to keep the model stable.

All the participants in the workshop had a 3-minute presentation in the afternoon about their research and it was interesting to see what everyone was doing. My presentation was over very fast :) The following discussion was also good and it might lead to some new projects in the future. Expect for discussing model improvements, we also talked more about specific physical processes and methods how to analyze the different feedbacks, especially in the Arctic Region. Overall, it was a really nice workshop and I hope we will be able to do something similar again, here at the department.

Polarforum

Då var två dagar av Polarforum över och första delen av Stockholm Polar Week. Resten av veckan har Arctic Council och Senior Arctic Officials möte. Jag önskar dem lycka till och hoppas att det kommer ut några riktigt bra beslut från deras diskussioner!

Arktis är ett väldigt intressant ämne just nu, av flera anledningar. Vid det här laget, känner vi alla till Arctic Amplification och det faktum att temperaturen i Arktis har ökat mer än någon annanstans på jorden. Men en av de största anledningen till att folk verkligen engagera sig i diskussionerna om detta geografiska område gäller den exploateringen som är på väg att hända.

Om havsisen fortsätter att minska kommer de öppna upp möjligheter för nya aktörer att ta plats i denna region, bland annat turism och eventuellt utnyttjande av de undangömda naturresurserna. Dock är vi många som är oroliga, för vi vet att både ekosystemet och klimatsystemet är väldigt känsligt och vi har ingen aning om vad vår närvaro här skulle kunna innebär för djur och natur i framtiden.

Om man lyssnar på presentationer från t.ex. the Arctic Council, så verkar det som att det inte längre går att undvika att företag kommer att utvinna olja i Arktis. Jag tycker det är tråkigt att vi inte har någon chans att påverka detta och istället planerar för vad vi gör, NÄR det sker ett oljeläckage. Naturligtvis är det bra att vi ser till så vi har den beredskap som behövs och att länderna i området kan samarbeta om det skulle behövas en räddningsaktion. Men vad hände med att försöka ta lite jobbiga beslut och faktiskt försöka se till att ingen börjar borra, överhuvudtaget? Som ordförande, borde Sverige faktiskt ha en möjlighet att göra skillnad!

I övrigt har det varit fokus på den forskningen som faktiskt sker från svensk sida, i Arktis och delvis på Antarktis. Mycket handlar om den expeditionsbaserade forskningen, men Polarforskningssekreteriatet försöker även inkludera de forskare som faktiskt inte behöver utnyttja deras faciliteter. Polar har flera stationer; bland annat Wasa och Svea på Antarktis, Abisko Naturvetenskapliga station i norra Sverige och isbrytaren Oden. Mycket av de observationerna som görs av svenska polarforskare utgår från dessa plattformer.

Eftersom delar av den data som jag använder kommer från en expedition med Oden till Arktiska Havet 2008, så är jag naturligtvis intresserad av de instrumenten som finns på det fartyget. Det finns bland annat förslag på att konstruera en fast mängd med instrument som alltid ska användas när båten går ut till sjöss.

Förutom praktiska diskussioner om hur Polarforskningssekretariatet kan stödja oss forskare på bästa sätt, så var det även presentationer från diverse finansiärer och representanter från olika databaser. Det var intressant att lyssna på detta. Det var första gången jag såg en längre presentation från Vetenskapsrådet och även om det kanske är aktuellt för mig att söka pengar idag, så är det ju bra att veta vad det finns för möjligheter i framtiden...

Det var även en kortare session om dagens och framtidens polarforskning i ett internationellt perspektiv. Det pågår hur många intressanta projekt som helst i Sverige och runt om i världen! Det som förvånade mig mest var att denna presentationen skedde på svenska, vilket gjorde det svårt för internationella forskare att ta del av informationen! Vi jobbar alltid på engelska och det är det mest naturliga språket att prata på, inom forskningen. Så det var faktiskt ganska skumt att höra det svenska.

För mig var det första gången jag var med på Polarforum och jag tyckte det var ganska intressant att lyssna på de olika presentationerna. Ibland glömmer man att det finns väldigt många forskare i Sverige som sysslar med polarforskning och det är naturligtvis bra att träffa dessa och nätverka.

Svalbard Summary

After one week back at the office, it's time to summarize my experiences from Svalbard. It definitely took a while before I landed mentally again after a very exciting month at 78°N. I didn't think that I would like it so much there and I definitely didn't think that I could have so much fun on a small island in the northern part of Atlantic, the gateway to the Arctic.

As any other international experience, everything depends on the people you meet. I was lucky enough to take the same course as a wonderful group of people and I learned at lot, both from the students and the teachers. No matter how good the course material is or how much the teachers can tell, at a master and PhD course you need people that a whiling to share their ideas on things.

I'm very grateful for all the interesting discussions that I've had with people (or just listened to) and I know that there are still things that I need to read and learn more about. Mainly because I want to. But I believe that in order to get a bigger understanding of things, you need to test your ideas with others, discuss and come up with with conclusions together. At least, that is how my brain works. I can read books and papers all day long, but if I don't talk about it, I will forget it again.

I had a similar course in boundary layer meteorology last year, but this time I think I got a better understanding of how things work. Mainly, because I was given the time to work with it and I had to try all my ideas, fail and try again. Also, it is definitely easier to work in a environment that inspires you and what better is it to work in the Arctic, when you study the Arctic? :)

Working with the instruments made it easier for me to understand where all my data comes from. Of course, you can read all about it, but you will forget. It is easier to get a feeling for it, if you have seen it with you own eyes. You will know right away the limitations and advantages of some of the systems.

I know I have a long way to go and sometimes I doubt my knowledge from my undergrad courses. But I don't want to give up! I wanna learn more and I wanna understand how everything works, at least in the Arctic. Trips like this gives you the inspiration and motivation to continue, but you also have to be able to focus and concentrate one small things, back in you office. That is my challenge, but I'm ready for it.

Björndalen

Jag lovade ju att jag skulle berätta om den sista dagen och kanske lägga upp några bilder också. Tyvärr blev det inga bilder med min kamera under sista kvällen, men förhoppningsvis kan jag få tillgång till några av de andras senare. Nedan följer i alla fall några bilder från tidigare.

När tentan var över så kändes det väldigt tomt. Vi jobbade intensivt in till det sista och helt plötsligt behövde vi inte göra så mycket. Dock kunde jag inte njuta av den känslan så länge för jag visste vad som väntade mig när jag kom hem. Men jag bestämde mig för att i alla fall utnyttja den sista kvällen tillsammans med gänget innan flyget gick hem till Stockholm igen.

Det tog ett tag innan vi var samlade på eftermiddagen. Jag ville gärna börja vandra så fort som möjligt, för jag hade en känsla att att det kunde ta lite längre tid än vad några gissade. Vid fem-tiden kom vi äntligen iväg; Jag, Ilona från Finland, Julian och Felix från Tyskland, Marina från Schweiz och Cecilie från Norge. Sex andra personer hyrde skotrar för att köra samma väg till Björndalen.

Vi började med att gå ner till UNIS för att hämta vårt gevär och pistol. På vägen mötte vi Stefan från Norge/Tyskland som också ville följa med. Vi bestämde att skulle gå ner till hamnen och vänta på att en skoter kunde hämta honom där. Han fick absolut inte lämna samhället utan något vapen.

På vägen ut mot flygplatsen sitter den enda, men väldigt kända varningsskylten för isbjörn. Jag hade kameran nerpackad, men det finns gott om bilder bland mina kollegor :) Vi fortsatte längst med vägen, innan vi tog av ner mot vattnet istället. Vi hade nästan gått i 2h när vi insåg att skotrarna borde ha kört om oss vid det laget... det var skumt att vi inte hade hört något från dem. Jag kontaktade Eva och ganska snart fick vi veta att de hade problem med en av skotrarna. Lite jobbigt, eftersom de hade all mat och delar av vår packning också. Det gick en timme till och vi hörde att en helikopter och ambulans var i närheten av restaurang Huset. Tyvärr visste vi inte mer, så vi började fantisera det värsta.. Vi fick senare veta att det var 2 lokalbor som hade provat på paragliding och plötsligt hade vinden tilltagit och en av dem hade brutit flera ben i kroppen när han störtade in i bergväggen... läskigt!

Till sist kom skotrarna i alla fall och körde om oss när vi var ute på havsisen, på väg upp mot stugan. Vi kunde se stugan i Björndalen ganska långt bort, men innan vi kom upp dit behövde vi klättra upp för en ganska brant backe som var täckt med is!! Det gick verkligen inte att få fotfäste och till sist fick vi krypa upp! Även skotrarna hade problem och bara gled ner... så de fick köra runt en annan väg.

Efter 4h var vi äntligen framme i stugan. Där var det inte speciellt varm och skönt, men med samlade krafter fick vi till sist igång båda spisarna med ved och kol som vi sedan höll igång resten av kvällen. Vi lagade mat tillsammans och hade väldigt trevligt. Klockan blev snabbt mycket och vi visste att vi behövde gå upp hyfsat tidigt för att ta oss tillbaka och till flygplatsen dagen efter, så till sist var det dags att krypa ner i sovsäckarna.

Efter gröten till frukost var det hög tid att ta sig tillbaka till Nybyen igen. Denna gången gick det lite snabbare, dels för att vi åkte nerför den hala backen på ett bara ett par sekunder och dels för att vi hade bestämt oss för att beställa en taxi från vägen, för att hinna i tid. Efter ca 40 minuters promenad i konstant snöande, så var det ganska skönt att se bilen. Jag är förvånad att jag inte somnade varken i bilen eller i bussen till flygplatsen, men jag ville väl njuta av de sista timmarna på Svalbard.

Vädret hade kunnat va lite bättre. Snö, moln och dis lämnade vi bakom oss när vi till sist lyfte från Longyear flygplats. Då hade vi sagt hejdå till skoteråkarna som stannade några dagar extra. Flyget från Svalbard var ca en halvtimme sent, så det blev ett snabbt byte i Oslo. På Gardermoen Flygplats var det dags att säga hejdå till de sista personer, förutom Ilona som följde mig hela vägen till Stockholm och sedan vidare till Helsingfors.

Anita, Ilona, Julian, Andreas, Marina, Eva, Rogier, me and Felix, at the party! :)

Sysselmannen, the sheriff in Longyearbyen.

Jag saknar redan hela gänget. Det var en himla bra grupp med studenter! Vi hade väldigt roligt tillsammans och hade mycket gemensamt, med liknande intressen. Med olika bakgrunder ledde det också till bra diskussioner på våra seminarier. Förhoppningsvis får jag se dem fler gånger, på kurser eller konferenser i framtiden!

Det har varit en riktigt rolig och givande månad och jag kan inte förstå att jag redan är hemma igen. Jag har lärt mig mycket som jag kommer ha användning för i mitt jobb. Jag bara önskade att jag kunde stanna kvar och utöva det där... men förhoppningsvis kommer jag tillbaka. Fram tills dess får jag titta på alla mina bilder från Svalbard och kanske göra en återblick från andra konferenser. Nästa äventyr blir International Polar Year (IPY) Conference i Montréal i slutet på April. Då ska jag stanna några dagar längre, tillsammans med några kollegor och utforska omgivningar.

Tenta & Rapport

Ja, av förklarliga anledningar så har jag inte bloggat de sista dagarna. Vi har haft fullt upp med att skriva klart vår vetenskapliga rapport och försöka hinna plugga lite till tentan. Jag har nog aldrig varit så oförberedd till en tenta (även om det var länge sen jag skrev en överhuvudtaget), men det mesta har vi ändå pratat om på fältet, övningar och seminarium.


I fredags morse hade jag till sist mitt andra seminarium, där jag var reviewer på en artikel. Den handlar om koldioxidflöden mellan havsisen och atmosfären ovanför, så inte riktigt mitt ämne, men det var intressant ändå. Jag är glad att vi hade diskussionen på morgonen, för senare åkte vi ut för att ta ner våra instrument.

Vi var väldigt snabba och tillbaka på bara ett par timmar. Vädret var fortfarande inte det bästa, men när vi kom upp på glaciären blåste det i alla fall inte så mycket. Det var sista gången jag körde skoter, men fick alla fall avsluta med att tanka :) Jag kommer sakna att köra skoter, det är en ännu större frihetskänsla än att köra bil. Tyvärr så luktar det inte så gott efter dem och jag undrar om det är bara för att det arktiska luften är så ren, som jag verkligen känner skillnaden när en skoter kör förbi.

Vi var tillbaka på UNIS för Friday Gathering, men jag stannade inte så länge, för jag var både trött och behövde komma upp på lördagen för att skriva rapporten. Så hela helgen gick till att plugga, sova och äta. Avslutade söndagen på Huset, med en god hamburgare på restaurangen, det var behövligt.

Vi fick även en liten paus på lördagen för att gå och se på Ta Chansen, som är en släde-tävling nerför en av branterna bakom Nybyen. Studenterna annordnar det, men det verkade som hela Longyearbyen var där för att titta, inklusive all barn! Här finns hur mycket barn som helst och minst 4 skolor! Tyvärr var det bara 4 farkoster, så det gick väldigt snabbt! Men de sålde lite mat och varm dryck, hade musik och kommentatorer. Farkosterna fick pris för både utseende och prestation :)

Även gårdagen (måndag) gick till att plugga, men jag tog mig i alla fall till UNIS då, för lite omväxling. Köpte mat och de sista souvenirerna på vägen hem.

Nu är alltså tentan över och rapporten blev inskickad igår kväll. Dessa fyra veckorna har gått väldigt snabbt. Det har varit intensivt, men roligt. Rummet är städat och allt är packat. Sista kvällen kommer vi tillbringa i en stuga, borta i en annan dal (Björndalen), bort från civilisationen, ska bli mysigt!

Jag kommer uppdatera med fler bilder senare, men nu måste jag göra mig klar för vandringen!