Torr luft

Den relativa fuktigheten är väldigt hög här uppe, eftersom luften är så kall, men den är också väldigt torr. Jag kommer förbruka mycket handkräm och lypsyl under de här veckorna! Dessutom dricker jag minst en liter vatten efter varje promenad till/från universitetet.

Strax innan jag kom fram till UNIS igår morse fick jag syn på ett djur som jag först trodde var en stor hund. Men det visade sig faktiskt vara en ren! Dock utan horn och med ovanligt korta ben (enligt mig). Den såg att vara vilse och snurrade runt några varv på fältet, innan den hittade en väg och sprang vidare.

Det var faktiskt en ganska spännande dag igår! Mitt under föreläsningen, strax innan klockan tolv, satt plötsligt att studenterna och tittade ut genom fönstret, istället för att titta på föreläsarens powerpoint. Föreläsaren fortsatte, men ganska snabbt spred sig ryktet i salen att vi faktiskt kunde se direkt solljus! På två bergtoppar lyste snön upp i ett varm och gult ljus, det var faktiskt helt underbart att se!

Tyvärr fick jag inga bilder på varken renen eller solljuset och så blev det även med norrskenet(!) som vi såg senare på kvällen. Här försökte jag ta några bilder, men innan jag insåg att jag skulle ha stängt av autofokus så var den gröna himlen borta igen. Det tog dock några timmar och det var riktigt häftigt att se! Förhoppningsvis kommer de igen och om jag inte lyckas ta några bilder då, så får jag fråga min granne om några kopior. Han lyckades ta några riktigt bra, med hjälp av stativ!

Idag har vi varit ute hela dagen, i klart och kallt väder. Jag är helt slut och borde egentligen gå och lägga mig, men första vill jag berätta om vår första dag på fältet. Efter en händelserik färd upp på glaciären bakom Longyearbyen, där en instruktör fastnade med skotern i isen och en annan körde fel och kom vilse, så kunde vi i alla fall börja sätta upp vår mätstationer! Just nu mäter vi vindhastighet på 3 nivåer, temperatur och luftfuktighet på två, strålningen (både långvågig och kortvågig, upp och ner) samt snöegenskaper på fyra djup.

utsikten från från mätstationen

våra skotrar :)

Tanken var att vi skulle sätta upp en station till, högst upp på glaciären, men professor Anna bestämde att vi hade vart så duktiga och att det var för kallt idag (-10°C + vind), så vi gjorde aldrig det. Jag tror faktiskt de flesta studenterna blev lite besvikna, inklusive mig. Förhoppningsvis kan vi sätta upp den på fredag istället! Vi skulle även mäta yt-temperaturen på glaciären genom att köra skoter upp och ner, samt släppa upp några väderballonger. Vi får se hur det går med det.

Felix och Eva sätter upp vindmätaren

Vad målet med dessa mätningar är, är faktiskt lite oklart, men egentligen är det väl att vi ska få en bättre förståelse för hur observationer är gjorda, framförallt under speciella förhållanden som råder på t.ex. nordpolen. Vi kommer även bli ganska bra på att analysera datan och titta på turbulensen i atmosfärens nedersta gränsskikt.  Kanske kan vi dra några slutsatser om hur tex. temperaturen varierar över glaciären och koppla det till atmosfärens struktur. Något måste vi alla fall komma fram till, för vi ska skriva fler rapporter baserade på mätningarna.

Skoterkörningen känns ganska bra i alla fall och det är väldigt roligt att köra! Jag blev lite orolig i morse när vi fick veta att vi skulle köra på is, men det visade sig inte vara några stora områden. Så länge man inte gasar när man är på isen, så går det bara bra! :

På vägen hem till Nybyen hade jag ett samtal med Rogier från Holland. Han doktorerar på Risö i Danmark, men det visade sig att han också hade sökt min tjänst, när den var utlyst! Han var naturligtvis nyfiken och undrade om jag var nöjd med min anställning :) Jag säger det igen, vår forskarvärld är verkligen liten!

Hemma i Nybyen

Så är helgen snart till ända och jag har tagit det ganska lugnt, för omväxlings skull. Utanför blåser det kuling så det visslar i hela korridoren! Igår kväll kom det även några dm snö. Det är ganska mysigt, så länge man kan sitta inomhus. Här i Nybyen händer det inte så mycket. Förutom studentbarackerna, så finns här bara ett litet konstgalleri som har öppet lite då och då.

Jag sov ganska länge, båda dagarna. Antar att jag hade en del sömn att ta igen. Det känns även som en bra förberedelse inför veckan som kommer. Det kommer bli många tidiga morgnar och långa dagar. Innan snön kom igår så han jag med en tur in till byn för att köpa mat. Det blev storkok, pasta med köttfärssås. Lyckades t.o.m handla flera ingredienser för under 200 NOK! Mycket nöjd. Nu har jag mat i flera dagar! På vägen hem observerade jag att det var väldigt mycket snö som hade blåst bort och nu kunde man t.o.m se berggrunden på sluttningarna samt de stora områden som är täckta med is.

Annars har jag läst och umgåtts med folket i korridoren, samt suttit framför datorn och tagit igen lite förlorad tid med dem där hemma. Även om jag är på Svalbard så pågår ju fortfarande alla projekt i Stockholm, så det gäller att hänga med! Jag har hunnit läsa de två första vetenskapliga artiklarna till nästa veckan och har en känsla av att det kommer bli kvällsaktiviteten de kommande dagarna också.

Ett mindre gäng från korridoren planerade att vandra upp till Trollsteinen (850m) idag, inte alltför långt ifrån Longyearbyen. Men de kom tillbaka efter bara ett par timmar p.g.a vädret. Det var ganska fint imorse när de började vandra, men vädret skiftade väldigt snabbt och snart var det både dimmigt och blåsigt, så de skulle inte kunna se så mycket från toppen. Förhoppningsvis blir det en ny tur en annan helg och då kanske jag också känner för att följa med! Annars är en annan populär vandring upp på Platåberget... vi se hur mycket vi hinner och orkar.

Imorgon är det en ny dag med föreläsningar på UNIS och på tisdag ska vi äntligen ut på fältarbete!

Polar Bears

Så var första veckan avslutad. Fredagen började med två timmars föreläsning med Ann-Sofi från Uppsala. Hon fortsatte med mer teori om turbulent och stabila gränsskikt. Tyvärr var det inte specifikt för Arktis, men jag tror det blir mer av det senare. Föreläsarna måste ju börja någonstans och några studenter har inte läs något om atmosfärens gränsskikt innan (den delen som påverkar direkt av jordens yta). De flesta studenterna är i början av sina doktorandstudier, men det är även några masterstudenter.

Min lunch blev typiskt norsk, med medhavda mackor och en yoghurt. Därefter fortsatte vår säkerhetskurs och vi åkte upp till skjutbanan som ligger 10 minuter upp på ett berg. Det var en fin utsikt över Adventsfjorden därifrån, men efter några timmar kunde vi inte se ner längre. Dimman tjocknade och hela dagen blåste det kulingvindar från öster.

Inne på banan fick vi först en generell genomgång av hur man hanterar ett vapen och vad man måste tänka på. Så fort man lämnar Longyearbyen måste någon i sällskapet ha ett gevär med sig, samt en varningspistol. Vapen går att låna från UNIS som man vi ut på en privat vandringsfärd. Dock verkar det vara svårare att låna s.k. emergency beacons. Dessa har man på sig ifall man blir tagen av en lavin. Då sänder de ut en signal och det är möjligt för dina vänner att söka efter dig. Det brukar även vara bra att ha med sig en pinne och spade. Tack och lov finns all denna utrustningen när man är ute på fältarbete.

På skjutbanan började vi med att halv-ladda gevären och testa att sikta, både i liggande och sittande position. Instruktören skrek på oss som om vi vore i militären, men det var ändå spännande och roligt! Det är viktigt med klara besked när man handskas med farliga saker. Trots detta så var det en av studenterna som lyckades göra fel och avfyrade ett skott när vi inte skulle. Men gevären var riktat i rätt riktning, så ingenting hände.

Vi fick skjuta 8 skott i vardera position. Vi provade aldrig i stående position, vilket jag tycker är lite konstigt. Om man stöter på en isbjörn så vet jag inte om jag kommer ha vett att sätta mig ner först. I liggande position lyckades jag inte träffa tavlan överhuvudtaget. Jag skyller på mina nya linser, som är astigmatiska, jag har aldrig haft sådana innan. I sittande position gick det lite bättre. Då träffade jag i alla fall tavlan 5/8 gånger. Men rekylen var ganska jobbig och idag har jag ont i axeln. Det smäller ganska bra också, men vi hade såklart hörselskydd.

När alla var klara fick vi även en genomgång av hur man bäst försvarar sig mot en isbjörn, var man ska sikta och vilket avstånd man ska hålla. Det är olagligt att skjuta en isbjörn, förutom i försvar. Därför är det viktigt att kunna avgöra om det verkligen är nödvändigt eller inte. Det bästa är att bestämma en mental linje på marken. Om björnen passerar den, så ska man inte tveka, utan bara skjuta. Det finns ca 3000 isbjörnar på Svalbard (och ca 2500 människor). Björnen är ett maritimt djur som lever på havsisen, men ibland kan den ta genvägar över bergen för att ta sig till en annan kust. Så man kan egentligen stöta på dem överallt.

Förra året var det en gäng brittiska turister som blev attackerade och en person dödades. Fyra personer skadades allvarligt i deras läger. Innan dess hade ingen människa dödats sedan 1995. År 2006 blev ett gäng forskare attackerade av en isbjörn som försökte ta sig in i deras stuga på fjället, men björnen blev då skjuten i dörröppningen. Den är nu uppstoppad och man kan se den i Universitets museum. Det står även en björn i mataffären och en på flygplatsen. De har alla blivit skjutna i försvar.

Jag har lite ont varstans på kroppen, både i ben, rygg och armar. Det är nog en kombination av skoterträning, skjutning och de långa promenaderna mellan UNIS och hemmet. Jag bestämde mig för att stanna på UNIS på eftermiddagen och försöka läsa lite. Jag ska presentera en vetenskaplig artikel på torsdag, som underlag för en diskussion. Dessutom verkar Ann-Sofi tro att jag redan har full koll på detta. Artikeln handlar om en fältkampanj (SHEBA) som pågick 1 år i Arktiska Havet och liknande mätningar gjorde under ASCOS (som jag studerar nu). Men ASCOS var bara 40 dagar, och bara för att min handledare var inblandad i SHEBA, betyder det ju inte att jag kan allt. Lite har jag läst innan, men jag är ingen expert!

Senare på kvällen var det en Friday Gathering med alla studenterna på UNIS, ca 350 stycken (men alla var så klart inte där). Det såldes billig öl och det var ypperligt tillfälle att umgås lite mer med mina kursare. Jag fick återigen bevisat för mig att forskarvärlden är ganska liten. Jag pratade lite mer med en doktorand från Hamburg som visade sig känns flera personer som jag träffade på en sommarskola förra året. Han har dessutom en handledare som brukade jobba i Stockholm.

Strax efter midnatt var jag ganska nöjd och bestämde mig för att ta promenaden hem igen. På vägen mötte jag en man från Brasilien(!) som var lite vilse och letade efter sitt hotell. Det visade sig att han var på genomresa i Norden och skulle till både Abisko och Stockholm nästa vecka! När han kom till Svalbard förra veckan, var det första gången i hans live som han såg snö! Jag blev imponerad av att han hade åkt hela vägen hit för att få se det.

Twilight

Igår lovade jag ju att jag skulle berätta om onsdagens äventyr på snöskoter. Det var första dagen på UNIS och vi började redan klockan 08.30. Vilket betyder att vi fick lämna vår bostad strax innan kl 08.00 på morgonen för att vara säkra på att komma i tid.

Eftersom hela min korridor studerar samma kurs som mig, så blir det ganska naturligt att vi går i samlad trupp till jobbet. Detta är både positivt och negativt. Det är alltid kul med sällskap, även om de flesta är ganska trötta på morgonen och vi kan inte prata så mycket för vinden viner och jag har minst två lager med kläder över öronen, så man hör inte så mycket :) Men största problemet är att vi tar upp ganska mycket utrymme på bilvägen. Tyvärr måste vi gå längs med en ganska trafikerad väg innan vi kommer in i byn, men risken att bli påkörda. Jag undrar egentligen hur mycket avgaser vi kommer andas in, men det kompenseras säkert av all den annars så rena luften.

Förmiddagen bestod av en säkerhetsföreläsning av vad man måste tänka på när man vistas här. Det finns mycket, både väder och vind kan ställa till med problem samt möten med det exotiska djurlivet. Vi fick en grundlig genomgång av all del säkerhetsutrustning som man måste ha med sig, så fort man lämnar Longyearbyen. Ute på fältet kan man hamna i många situationer då det gäller att ta snabba och bra beslut som påverkar hela gruppen. Vad ska man t.e.x göra om man måste köra över havsisen med skoter? Hur tjock måste isen var för att det ska vara säkert? Ca 30 cm. Om det börjar komma ut vatten bakom skotern framför dig, så är det bäst att du gör en u-sväng och kör tillbaka till säkert område. Sedan kan du påbörja en eventuell räddningsaktion.

Om man kör skoter uppe på glaciärerna ska man akta sig för sprickor och crevasses. Föreläsaren visade skräckexempel på bilder från turer med turister (som hade guide med sig), där alla föll ner i sprickan! Vi fick aldrig veta om personerna överlevde. När jag kom hit fick jag också höra om en grupp studenter som var på fältarbete förra veckan.. de råkade ut för en lavin där en student omkom(!) och en annan student ligger fortfarande på sjukhuset (förlåt mamma). Svalbard är definitivt en av de farligaste plasterna man kan vistas på, på jorden och jag har definitivt respekt för naturens krafter!

Men man behöver inte vara ute på fält för att saker och ting ska hända. En student blev nyligen attackerad av en fjällräv på vägen hem från UNIS (samma väg som jag går varje dag!). Tack och lov var det ganska länge sedan en isbjörn tog sig in till stan, men det får jag veta mer om på fredag då vi ska lära oss skjuta med gevär...

Efter denna informationen var man kanske inte jätteladdad på att bege sig ut och köra snöskoter, men det ändras ganska snabbt faktiskt! Vi fick en snabb genomgång i hur man packar en släde rätt och hur snöskotrarna fungerar rent tekniskt. Sedan var det dags att klä på sig alla kläder och be sig ut i kylan. Vi får låna overall, hjälm, handskar, ansiktsmask och glasögon varje gång vi ska ut och köra. Ingen hud får vara bar, för då får man köldskador!

Tyvärr har jag inga bilder från turen, men vilken häftig upplevelse det var! Jag var ganska nervös och spänd i början, men det var väldigt roligt att köra uppför glaciären, bara jag och skotern! Jag kände mig relativt säker omringad av 15 andra skotrar och två instruktörer. Det gick inte speciellt fort, typ 20-30 km/h, men det häftigt ändå! Dessutom, utsikten som man fick där uppe var helt underbar! Då förstod jag äntligen var jag är!

Tillbaka på UNIS vad jag helt slut i kroppen! Jag kan inte förstå att man kan anstränga sig så mycket när man sitter på en fordon. Det tog ett tag innan vi lyckades samla ihop oss och gå tillbaka till barackerna där vi bor. Jag var helt genomblöt av svett när jag kom hem! Min största utmaningen just nu är att komma fram till exakt hur mycket kläder jag ska ha på mig när jag är ute och går för att hålla mig varm, men inte svettas... riktigt knepigt!

Idag började dagen som vanligt med en rask promenad. Jag tog följe med den brittiska tjejen, Rebecca, som ska börja jobba i samma forskningsgrupp som mig. Hon ska använda samma data som jag studerar och också undersöka de arktiska molnen. Dock börjar hon inte sin doktorandtjänst i Leeds förrän i oktober, så det dröjer ett tag innan vi kan samarbeta.

Väl framme på universitetet (som syns på bilden) hade vi vår första föreläsning. Innan den mer komplicerade teorin om turbulensen i atmosfären började, fick vi en trevlig föreläsning av professor Anna om vädret och klimatet på Svalbard. Det råder ganska speciella förhållanden här uppe och jag tror att lokalbefolkningen följer utvecklingen ganska nära. Speciellt på vinter så kan allt ändras på bara några timmar, tex. från -9° och blå himmel till +3° och nederbörd. Det är viktigt att följa prognoserna, speciellt om man ska ut på fältet.

Naturligtvis fick vi höra ganska mycket om väderläget som var bara för en vecka sedan. Februari/Mars är vanligtvis (enligt åren 1960-1990) de kallaste månaderna på Svalbard och det ligger ofta på -20°C eller kanske t.o.m lägre. Men förra veckan slog Svalbard värmerekord för februari månad med +7°C (!). Istället för snö, så fick de ca 50 mm regn på ett dygn! Det ska jämföras med årsmedelvärdet som ligger på 200 mm! Flygen var inställda eftersom vattnet frös på marken. Den lilla bron i staden, som går över en frusen bäck nu, försvann i en slush-lavin! Den här vintern har tydligen varit den värsta sedan professor Anna flyttade hit för 7 år sedan.

De senaste dagarna har det varit kallt och molnfritt, tydligen be bästa dagarna under den här säsongen. Till helgen ska det bli lite varmare igen, så Anna är lite orolig för hur snön och isen är uppe i bergen. Om det inte blir tillräckligt kallt igen, så kan vi inte åka upp och göra mätningar i ett säkert område. Vi får se vad som händer efter helgen...

Idag var första dagen sedan den 30 oktober som solen gick upp över horisonten här. Dock är Longyearbyen omringad av stora snöbeklädda berg i alla riktningar, så vi kommer inte ha någon möjlighet att se solen förrän den 8 Mars. Det går i alla fall mot ljusare tider och snart försvinner detta twilight-ljus som vi lever i under dagarna. Mellan ca kl 10-15 är det hyfsat ljust, därefter blir det mörkt väldigt snabbt. Dagarna är med andra ord ganska korta just nu. Men jag kommer även få uppleva långa dagar för övergången sker väldigt snabbt, det tar bara några veckor.